Filosofadam

Jag klarar inte av att hålla fingrarna borta från denna blogg ikväll. Har precis sett filmen Deja Vú ikväll, och det fick oss som såg den att diskutera lite lätt kring frågorna om tid.
Kan man förändra det förflutna? Men om det gick att förändra, då skulle det förlutna att upphöra att existera (eller åtminstone byta skepnad) och då finns där inget i min framtid för mig att återvända till för att förändra. Tidsresor måste förbli omöjliga (för oss som existera i tiden), för det förlutna och framtiden kommer ständigt att strida med varandra, och ur en strid går bara en segrare. Det hela kan få vara en rolig tankelek, men om man verkligen ska lämna lekstadiet hamnar vi i ett antingen eller stadie. Olja och vatten fungerar utmärkt tillsammans, men försök inte att förena de två - det är omöjligt.
Samtidigt skulle man kunna säga att det förlutna och framtiden ständigt möts med varandra, i vad vi kallar för nuet. För vad är inte nuet om en enstaka stund där det förlutna och framtiden speglar sig i varandra.
Men frågan är om det är vårt förflutna som skapar vårt nu, och i nuet formas framiden? Jag lutar åt att tro att det är framtiden som kallar på oss, och genom att följa dess kall avgörs vad vi gör i nuet och därefter formas vårt förflutna. Vi är som barn med två föräldrar, den ene släpper oss och den andre står på andra sidan rummet och kallar på oss. Vi förflyttar oss framåt för att vi vill komma till famnen på andra sidan, och vi lär oss gå på köpet.
Vad nu detta har med tiden att göra?
Kanske det ändå har lite med tiden att göra, för tiden är ju inte ett mål utan ett medel. Tiden existerar inte för sin egen skull. Vårt förflutna, nuet och framtiden är enbart begrepp som hjälper oss (för det mesta) att hålla ordning på tillvaron.
Jag tror inte att det gjorda kan göras ogjort (men det ogjorda går att göra gjort), däremot kan en del av dess konsekvenser påverkas. En handling är som en födelse, något nytt förs in i världen och ställs inför en mängd möjligheter. Möjligheter som med tiden, genom nuet, utväljs till att bli fastställda i kedjan orsak och verkan. Och det är genom att möjligheter finns i framtiden som handlingar görs och blir till det förflutna. På något sätt existerar alltså det förlflutna redan i framtiden, och kanske det stämmer ganska bra att i nuet är det framtiden och det förflutna som speglas i varandra?

Varför sitter jag och skriver om detta egentligen? Hela detta inlägg är fullt av felaktigheter och saker som saknar fullständing relevans. Som jag sa till Ester, poängen med tiden går förlorad om man börjar dissekera den. Som med det mesta i livet ligger tjusningen i att uppleva inte förstå, även om tjusningen blir större om man förstår den.
I filmen sa dom på ett ungefär: "om du förändrar något, har du ändå inte förändrar något", och vad förändrar jag om jag lyckas formulera och förstå tiden? Tiden stannar inte upp för att jag ska förstå den, den ger av sig själv för att jag ska förvalta den. Och därför undrar jag om inte hela detta blogginlägg var ett slöseri med tid?

PS.
Till Amanda: jag har sett 8 nya filmer detta år, plus någon enstaka som jag redan har sett. Jag trodde faktiskt att det rörde sig om mindre....men även den bäste kan ju ha fel ;)