Nåd
Idag vaknade jag upp till gudstjänst i Missionskyrkan. Det var en annorlunda gudstjänst - genom att predikan bestod i tal varvat med sång. Michael Johnsson med band spelade och han delade sina tankar kring tro. Hans fråga för dagen var: "Vad gör jag/du/vi med Jesus?" - en mycket välriktad fråga. Jesus är någon som jag inte lyckas ta mig runt, jag måste helt enkelt göra något med honom. Jesus är därför inte ohanterbar - vi måste alla hantera honom på ett eller annat sätt. Vad gör du/jag?
En strof i en av sångerna som sjöngs gick såhär: "Det finns en helig bro mellan skuld och nåd". Idag gick jag till kyrkan extra medveten om mitt beroende av nåden. När jag kom hem var jag tacksam för att fått smaka den, men samtidigt kände jag en skuld just pga nåden. Ibland är det som om jag behöver få nåd, för att kunna ta emot nåden. Nåden läker, men nåden svider också, den påminner mig inte endast om Guds kärlek utan också om min egen otillräcklighet. Jag tar inte Guds nåd för givet, det skulle innebära att jag en dag finner mig själv oförmögen att kunna ta emot den. Och nåden är gåva och måste tas emot, därför är min bön att få nåd för att kunna ta emot nåd.
Mitt under gudstjänsten började jag nynna på "Lost in the Future" med Gamma Ray, den låten fick helt enkelt ackompanjera denna bloggs skrivande...(bara en liten parentes, för dig som är intresserad)
