Filosofadam

Idag hade jag besök hemma utav två tonåringar, Micke o Wester (riktigt goa grabbar). Vi lagade sjömansbiff tillsammans och det blev riktigt gott. När dom gick började jag fundera lite. Inte bara dom, utan flera andra tonåringar bär jag i mina tankar och i hjärtat. Jag vill deras bästa, jag försöker ge dom det bästa jag kan, och jag hoppas att jag är en positiv förebild för deras liv. Och vem behöver inte en bra förebild?

Men så kom jag och tänka på en sak. Ibland är det lätt att man som äldre, ser det som givet att man har rollen som "den-som-vet-bäst". Jag kom i alla fall på mig själv idag med att även tonåringar har något att lära mig. Trots mina erfarenheter, och oftast mer genomtänkta åsikter och tankar, så äger de yngre något jag saknar. Det slog mig ännu mer idag att jag har något att lära ifrån alla människor - små som stora, hela som trasiga.
Jag blir aldrig färdig...

Ägnade även en del tankar kring helighet. Hur kan jag som människa vara helig i Guds ögon, samtidigt som jag är befläckad av oheligheten? Eller är det just smutsen som uppenbarar hur helig jag är i Guds ögon, att Han inte låter mig vara smutsig utan gör allt för att göra mig ren? Under allt finns en tavla värd att damma fram.

Köpte en bok på bokrean (okej jag köpte två, men det hör inte hit) som är en samling av citat som alla berör frågor kring livet. Jag tycker citat många gånger säger mer än vad en hel bok kan göra. Och citat på en mening kan rymma mer svar, än vad ett helt facit kan förmå. Här följer lite tänkvärda citat från boken:

"Livet är en stor överraskning. Jag inser inte varför döden inte skulle kunna bli en ännu större."
- Vladimir Nabokov

"Man måste vara den förändring man vill se i världen."
- Mahatma Gandhi

"Vi lever av det vi får, vi skapar liv av det vi ger."
- Winston Churchill