Helgens samlade intryck
Nu har ännu en helg passerat, och med den nya lärdomar, erfarenheter och intryck av varierande karaktär. Låt mig formulera detta kronologiskt:
Torsdag:
Denna kväll gick mina tankar kring ämnet relationer. Alltsedan jag fyllde 18 och blev upplyst kring att detta med relationer är något man ständigt måste jobba med, så har jag... jobbat med det!!
Vad enkelt det är att hamna i speciella mönster när det kommer till relationer. Att bryta trenden, att sticka ut på det kanske lite obekväma sättet, är inte enkelt att göra. Jag är lite av en människa med vissa sociala små egenheter, åtminstone är det min egen subjektiva förnimmelse :)
Det finns något hos mig som backar när det kommer till att lära känna fler människor än vad jag redan känner. Det är lätt att så frön hos människor, mycket svårare att odla fram något vackert. Därför klarar inte jag av för många kontakter. Samtidigt vill jag plocka fram något ur varje person jag möter. Men hur balanserar man relationer? Hur kan jag prioritera vissa relationer utan att andra känner sig ratade, och hur bryter jag trender i umgängeskretsar utan att förlora trovärdighet?
Jag har iaf kommit fram till (igen!) att jag måste jobba på mitt kroniskt ironiska tillstånd. Ett tillstånd som gör det svårt att harmonisera i relationer. Jag tror ironin har alltid varit mitt sätt att dölja min osäkerhet, samtidigt som den ibland får andra att släppa sin. Hur som helst, när jag väl somnade denna kväll insåg jag att vi generellt sätt är dåliga på att tala gott om varandra. Vi ältar gärna andras fel och brister (en försvarsmekanism för att slippa se sina egna) och vi tillåter aldrig oss själv till samtal - bara prat.
Fredag:
Fick återse min gamle teamkamrat Oscar, vilket var en fröjd. Sen fick jag dela tankar kring tro och vetande för en härlig grupp tonåringar. Jag tycker det är så viktigt att ungdomar idag förstår att tro och vetenskap inte är bittra fiender, däremot kan troende och vetenskapsmän ibland sorgligt nog vara det. Att tro på Gud kan i allra högsta grad vara förnuftigt, något som man ibland glömmer bort. Samtidigt, och detta försökte jag trycka på, så är inte det viktigaste att vi hela tiden får svar på våra ständiga frågor. Det viktigaste är att vi, oavsett tro och åsikt, älskar våra medmänniskor. Guds utmaning till oss kristna har alltid varit att älska vår nästa. När Gud gav oss uppdraget att vara hans händer och fötter, hans församling på jorden, då var det stora syftet att vi skulle älska de människor vi möter i vardagen.
Jesus dog för människorna, inte för alla svaren på deras frågor. Därför är Jesus svaret på deras frågor.
Lördag:
Hängde med Jona, Elin, Oscar och Samuel. Det var trevligt. På kvällen besökte en del av oss David och Linda, och deras lille Edvin. Jag slogs av surrealismen över att en god vän har gift sig, skaffat barn, köpt hus och fixat en kombi. Men surrealismen i det frambringar även en liten längtan hos mig efter ett familjeliv. Men något sådant känns avlägset just nu. Hur som helst var det en kväll med många återblickar till gemensamma minnen.
Söndag:
Det finns stunder i livet man aldrig riktigt kan planera inför. Söndagen var en dag som gav mig nöd. Nära vänner som inte mår bra är aldrig en enkel situation att hantera, men alltid till någon sorts nytta. Dags att träda in i bönekammaren lite extra.
Sen öppnade Samuel mina ögon för sidan www.yearbookyourself.com , hejdlös roligt. Gå in på min facebook och kolla in vad jag gjort för min bror Jona :D
Torsdag:
Denna kväll gick mina tankar kring ämnet relationer. Alltsedan jag fyllde 18 och blev upplyst kring att detta med relationer är något man ständigt måste jobba med, så har jag... jobbat med det!!
Vad enkelt det är att hamna i speciella mönster när det kommer till relationer. Att bryta trenden, att sticka ut på det kanske lite obekväma sättet, är inte enkelt att göra. Jag är lite av en människa med vissa sociala små egenheter, åtminstone är det min egen subjektiva förnimmelse :)
Det finns något hos mig som backar när det kommer till att lära känna fler människor än vad jag redan känner. Det är lätt att så frön hos människor, mycket svårare att odla fram något vackert. Därför klarar inte jag av för många kontakter. Samtidigt vill jag plocka fram något ur varje person jag möter. Men hur balanserar man relationer? Hur kan jag prioritera vissa relationer utan att andra känner sig ratade, och hur bryter jag trender i umgängeskretsar utan att förlora trovärdighet?
Jag har iaf kommit fram till (igen!) att jag måste jobba på mitt kroniskt ironiska tillstånd. Ett tillstånd som gör det svårt att harmonisera i relationer. Jag tror ironin har alltid varit mitt sätt att dölja min osäkerhet, samtidigt som den ibland får andra att släppa sin. Hur som helst, när jag väl somnade denna kväll insåg jag att vi generellt sätt är dåliga på att tala gott om varandra. Vi ältar gärna andras fel och brister (en försvarsmekanism för att slippa se sina egna) och vi tillåter aldrig oss själv till samtal - bara prat.
Fredag:
Fick återse min gamle teamkamrat Oscar, vilket var en fröjd. Sen fick jag dela tankar kring tro och vetande för en härlig grupp tonåringar. Jag tycker det är så viktigt att ungdomar idag förstår att tro och vetenskap inte är bittra fiender, däremot kan troende och vetenskapsmän ibland sorgligt nog vara det. Att tro på Gud kan i allra högsta grad vara förnuftigt, något som man ibland glömmer bort. Samtidigt, och detta försökte jag trycka på, så är inte det viktigaste att vi hela tiden får svar på våra ständiga frågor. Det viktigaste är att vi, oavsett tro och åsikt, älskar våra medmänniskor. Guds utmaning till oss kristna har alltid varit att älska vår nästa. När Gud gav oss uppdraget att vara hans händer och fötter, hans församling på jorden, då var det stora syftet att vi skulle älska de människor vi möter i vardagen.
Jesus dog för människorna, inte för alla svaren på deras frågor. Därför är Jesus svaret på deras frågor.
Lördag:
Hängde med Jona, Elin, Oscar och Samuel. Det var trevligt. På kvällen besökte en del av oss David och Linda, och deras lille Edvin. Jag slogs av surrealismen över att en god vän har gift sig, skaffat barn, köpt hus och fixat en kombi. Men surrealismen i det frambringar även en liten längtan hos mig efter ett familjeliv. Men något sådant känns avlägset just nu. Hur som helst var det en kväll med många återblickar till gemensamma minnen.
Söndag:
Det finns stunder i livet man aldrig riktigt kan planera inför. Söndagen var en dag som gav mig nöd. Nära vänner som inte mår bra är aldrig en enkel situation att hantera, men alltid till någon sorts nytta. Dags att träda in i bönekammaren lite extra.
Sen öppnade Samuel mina ögon för sidan www.yearbookyourself.com , hejdlös roligt. Gå in på min facebook och kolla in vad jag gjort för min bror Jona :D
Kommentarer
Trackback
