Senaste tiden
Dags att återigen samla lite stoff från veckorna som varit. Jag har ju min lilla "tankebok" som jag ibland bläddrar i och hittar funderingar jag skrivit ner. Finns alltid något intressant att finna, och fundera vidare på. Och du kan få vara med i funderandet:
"Den dagen då församlingen inte finns och är till för de som inte är med i församlingen, ja den dagen har församlingen upphört att vara församling."
Jag tror att i själva definitionen av församling finns detta pulserande liv som sträcker sig utåt. Någonting säger mig att församlingar idag alltför mycket är ekon av tidigare epoker, som ljudet av klockorna på dess kyrktornet - det ljuder, men enbart för ett tag. Men jag vet inte hur detta ska förändras, och vad min roll är i det hela.
"Att be är (kan vara) den kristnes ursäkt för att inte praktisera."
Skrev detta i någon sorts frustration att jag så ofta gömmer mig bakom bönerna. Lite som att bönen blir mitt "bekväma" sätt att dra mitt strå till stacken. Jag undrar dock om det inte var ett kors jag skulle bära, inte ett strå...
"Kanske drömmaren ändå är den lyckligaste människan. För i drömmen kan allting ske. Men drömmaren kommer förr eller senare vakna upp. Blir han då den olyckligaste?"
Okej, detta är lite av diffusa tankar. Men jag slits lite med om det är nyttigt att dagdrömma - eller bygger man enbart luftslott och skördar besvikelser genom att göra det för mycket?
"Ett barn når aldrig sitt självförverkligande genom att tro på sig själv, utan genom sin tillit till sina föräldrar. Vi når aldrig vårt självförverkligande genom att tro på oss själva, utan genom vår tillit till Gud."
Det handlar om beroende, om att släppa taget, om att tro. Så svårt, men så viktigt.
"Varför äger jag ett hopp som inte lärt sig tro, och en kärlek som inte lärt sig älska?"
Någonstans är detta stoff till en dikt. Men den kanske aldrig blir av - så detta är helt enkelt stoff.
"Den dagen då församlingen inte finns och är till för de som inte är med i församlingen, ja den dagen har församlingen upphört att vara församling."
Jag tror att i själva definitionen av församling finns detta pulserande liv som sträcker sig utåt. Någonting säger mig att församlingar idag alltför mycket är ekon av tidigare epoker, som ljudet av klockorna på dess kyrktornet - det ljuder, men enbart för ett tag. Men jag vet inte hur detta ska förändras, och vad min roll är i det hela.
"Att be är (kan vara) den kristnes ursäkt för att inte praktisera."
Skrev detta i någon sorts frustration att jag så ofta gömmer mig bakom bönerna. Lite som att bönen blir mitt "bekväma" sätt att dra mitt strå till stacken. Jag undrar dock om det inte var ett kors jag skulle bära, inte ett strå...
"Kanske drömmaren ändå är den lyckligaste människan. För i drömmen kan allting ske. Men drömmaren kommer förr eller senare vakna upp. Blir han då den olyckligaste?"
Okej, detta är lite av diffusa tankar. Men jag slits lite med om det är nyttigt att dagdrömma - eller bygger man enbart luftslott och skördar besvikelser genom att göra det för mycket?
"Ett barn når aldrig sitt självförverkligande genom att tro på sig själv, utan genom sin tillit till sina föräldrar. Vi når aldrig vårt självförverkligande genom att tro på oss själva, utan genom vår tillit till Gud."
Det handlar om beroende, om att släppa taget, om att tro. Så svårt, men så viktigt.
"Varför äger jag ett hopp som inte lärt sig tro, och en kärlek som inte lärt sig älska?"
Någonstans är detta stoff till en dikt. Men den kanske aldrig blir av - så detta är helt enkelt stoff.
Kommentarer
Postat av: Jona
"För att drömmen ska kunna bli sann, måste man först vakna".
Tror jag sagt det förut till dig. Frågan är om drömmaren verkligen är lyckligast? Att fly verkligheten skapar ju en illusion, så är inte lyckan man känner där också en illusion, skapad endast utav luft? Men för att svara på frågan om det är bra att dagdrömma så låt mig säga att alla behöver luft för att kunna andas och leva.
Trackback
