Filosofadam

Sören Kierkegaard (en dansk filosof) menade att livet kan levas i tre olika steg, eller på tre olika nivåer. De tre nivåerna är: 1) Det estetiska 2) Det etiska och 3) Det religiösa.

Det estetiska stadiet är när man lever sitt liv på ett självcentrerat vis. Man utgår helt enkelt ifrån sina egna känslor och söker efter det som tillfredsställer jaget. Och det kan vara alltifrån sex, pengar, prylar osv. Detta liv leder slutligen till, paradoxalt nog, otillfredsställelse - och till sist får man ett liv som är uttråkat. Och det är endast nu, i slutet av detta stadie, som personen kan börja leva det etiska stadiet.

Det etiska stadiet är ett liv där man försöker att uppnå ett "moralisk gott" liv, och ett liv som överensstämmer med det moraliska objektiva idealet. Detta liv leder till sist människan till förtvivlan och skuld över att man inte kan nå sitt moraliska mål. Och detta leder människan till det religiösa livet.

Nu står människan inför en Gud som kan förlåta och upprätta. Kierkegaard menar att det är endast i den personliga relationen med Gud (det tredje stadiet) som en människa kan finna det liv som hon söker efter.

Jag tycker att detta är en intressant analys av Kierkegaard. Det ligger mycket i den. Även om man nu inte vill omfamna tanken på att Gud existerar - och allra mindre att vi behöver bli förlåtna av Gud - så måste vi ändå rent empiriskt (utifrån erfarenhet) se att de två första stadierna stämmer. Jakten efter lycka verkar alltid sluta i olycka, och byggandet på perfektion uppenbarar enbart ens egen spruckenhet.

Och frågan är hur vi ska se på livet med meningsfullhet om vi inte kan ta till oss det religiösa stadiet? Jag får fundera vidare på detta...