Metaltown

Då har jag precis kommit hem efter en liten vistelse i Göteborg, och närmare bestämt Metaltown. Här följer mitt lilla sammandrag:

Redan under resan ner framstod det klart och tydligt att vädret skulle bli kanon, det var dags att fixa brännan. Tyvärr saknade bilen cd-spelare och uppladdning med musik av aktuella festivalband fick utebli - lite tråkigt.
Väl framme efter lite irrande den som vanligt omöjliga staden att köra rätt i, så möttes vi av en enorm kö.
Denna enorma kö gjorde att vi helt och hållet missade Dead by April, stort minus av arrangörerna att inte påbörja insläppet i tid och att skapa ett ordentligt flöde vid entrén.

Våran första konsert blev istället Pain och jag får helt enkelt säga att det var en lagom uppvärmning inför helgen. Inte dålig, inte bra utan helt svenskt lagom beskriver konserten.
Vi kastade sedan ett öga på Napalm Death och gick vidare. Henke diggade det inte alls, jag hade väl kunnat stå ut ett litet tag till.
Istället inväntade vi Trivium som bjöd på bra underhållning. Aggresivt och melodiskt, och stundtals riktigt bra. Synd bara på att sångarens mellansnack bestod med 50% av ordet fuck och dess olika böjningar...

Children of Bodom blev nästa akt att bevittna, och det är inget band jag av någon mer unik anledning än att de var tråkiga, ska springa och inhandla skivor av. Bra dra, men inga låtar som sätter sig - och sångaren lånade visst Trivium sångarens mellansnacks-manus.

Klockan närmade sig 20:00 och kvällens största förväntan Volbeat äntrade scenen. De gav publiken precis vad den behövde - en kanonspelning. Och ett stort plus för en sympatisk sångare som inte bara står och vrålar svordomar, utan faktiskt säger något värt att lyssna på.

Disturbed heter bandet som jag hade absolut ingen koll på innan de drog igång. För min del var spelningen inte nämnvärt intressant. Klen sång och tradiga låtar. Troligtvis ett band jag godkänner på skiva - men inte i solen på Metaltown. Henke förstår mig inte. Publiken var ändå på g.

Framåt kvällningen letade jag mig in i tältet, och lilla scenen, för att lyssna lite på Bullet. Det var tur det, för deras AC/DC-inspirerade röjmetal gav mig mersmak. Ordentligt drag hos den lilla publiken som slopade Slipknot på den stora scenen. Fyra getingar till Bullet!

Avslutade första dagen med att gå upp på Götaälvsbron och iakkta Slipknot från ovan. 10 minuter och sen åkte vi för att sova.

Lördagen började med en kanonspelning av Evergrey. Helt klart ett band jag missat under åren och kanske borde ta lite tid att lyssna in mig desto mer på.
Efter detta väntade Dragonforce, och ett av mina mest förväntansfulla ögonblick på festivalen. Ryktena har sagt att Dragonforce inte är bra live - denna konsert bevisade motsatsen. Sångaren sjöng bra och bandet bjöd på bra underhållning (vi fick oss t.o.m. en liten titshow) och publikfrieri som gick hem i massan.

My Dying Bride blev en annorlunda upplevelse. Partier var helt klart medryckande i sin tyngd och mörker, men både jag och Henke satte oss ner och sov, vilket säger det mesta: Doommetal är inte vår kopp med te...
Festivalens helt klart tråkigaste band.

En snabbtitt på Girugämesh som inte gav mig någon mersmak. Tråkmetal när den är som mest intetsägande.
Vi gick för att äta jordgubbar och lyssna på Mustasch istället, och festivalens absolut röjigaste band och med en publik som verkligen förstärkte musiken. Helt klart underhållande - trots att vi inte såg någonting av scenen.

Opeth bjöd på långtråkig brutalmetal med skön growl och härliga dubbeltrampscrescendon. Men stela musiker och långa partier av emotienella jamsektioner är inte roliga att stå och lyssna på.

Dir En Grey blev aldrig intressant, utan intogs på distans med en chorizo i min hand.
Kvällen avslutades med sedvänjan att vandra upp på bron och avnjuta kvällens headliner, som denna gång var Marilyn Manson. Vi kastade ett getöga, eller två, på honom och sen åkte vi hem för att sova.

Det var Metaltown i korthet. Bästa minnena på denna resan blir nog:
- Napalm Death sångaren, som nog haft en tuff engelsk uppväxt, av hans ihärdiga spasmryckande på scenen att dömma.
- Monster tältet som spelade Helloween och gav min power-metal abstinens en stunds vila.
- Hamish, som var på besök från Braveheart filminspelningen...
- Right here, right now-tältet, som bjöd på suspekt underhållning.
- Killen som tränande för göteborgsvarvet...
- Mannen med päls
- Alla människor som uppfyllde metalidealet i och med sina vita kroppar och bondbrändsröda underarmar och nackar.
- Alla sarkasm som Henke och jag har gjort oss skyldiga till under denna vistelse.

Och nu var det slut. Stay True, Stay Metal ;)


Kommentarer
Postat av: Tess

Låter som en väldigt lyckad oc rolig helg! =)

Hoppas bakningen gick bra nu på kvällskvisten.

2009-06-28 @ 20:21:33
URL: http://swedishbombaygirl.blogg.se/
Postat av: Jona

Kul att du gillade Evergrey. Jag vill minnas att du förr hade en viss skepsis gentemot dem (kanske för att jag lyssnade på dem).



Skivor finns ju alltid att låna om du vill. Deras senaste har dock jag inte införskaffat (och kommer ej).

2009-06-29 @ 14:44:30
Postat av: Alex

Dragonforce måtte ha vart grymt att se! Duktiga killar det, synd att ni missade Dead by April bara. Riktigt bra är dom

2009-06-30 @ 21:47:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0