Filosofadam

En äkta soldat slåss inte för att han hatar sina fiender, utan för att han älskar de han försvarar...

Funderade idag på hur mycket det är i livet som drivs av kärlek, och hur mycket det är som drivs av hat. Citatet ovan är talande, samtidigt som jag inte kan undgå att tänka att soldaten inte ens hade behövts om ingen hatat från första stund.
Men hatet är en realitet i vår värld. Och en känd person sa att vi ska bekämpa det onda genom att göra det goda. Ondska som möter ondska förmeras enbart, precis som snö på snö enbart blir en större och större snöboll. Ondska besegras enbart genom att möte ett element av ett annat slag. Den kyliga snön kan enbart töa med hjälp av värme. Ondska kan bara besegras genom kärlek.

Och precis som snön enbart är ett täcke (dock ett vackert sådant) så är även ondskan något som döljer. Något enstaka kan finna rot och sticka upp ur det vita täcket, men landskapet förblir vitt.

Våra motiv avgör vad som sker med våra fiender. Hatet förintar en del, men gör de andra till än mer befästade i fiendskapet. Kärleken smälter åtminstone någon. Och den lilla bit som går från vit till grön kanske inte förändrar landskapet direkt, men det gör det möjligt för alla andra att upptäcka vad som finns där under - och det, om något, är en början...