Filosofadam

Varför tror jag som jag tror?

Flera olika sätt att se på saken kommer till mig:
a) Tror jag för att jag blivit lärd till det?
Spontant skulle jag vilja svara ja på detta påstående, men inte med någon åtanke att just min tro skulle vara unik i det avseendet. Snarare är det nog så att vi alla, mer eller mindre, har blivit "lärda" till att tro på ett visst sätt.
Vi växer ju alla upp inom en viss kontext, som vi oavsett om vi vill det eller inte, ser som verkligheten. Sen börjar vi ifrågasätta och vi omfamnar delar, och förkastar andra delar, av det vi lärt oss. Men det är svårt att skaka av sig spåren av modersmjölken...gamla mönster sitter gärna kvar. Därav tvivlen på min tro.

b) Tror jag för att det är sanningen?
Sanning ses ofta som något relativt, och till viss del stämmer det. Men all sanning kan inte vara relativ, det skulle upplösa själva meningen med ett sanningsbegrepp. Den stora frågan är om det är sanningen som gör att jag tror, eller om det är tron som skapar sanningen?
Det andra påstående faller när det kommer till att behålla intellektet intakt. Det finns ingen logik bakom att tro skulle göra något sant, och en sådan grundsyn skulle verkligen ge starka själv till att tvivla på sin tro.
Framvaskad blir till sist frågan: vad är sanning? Och är det den sanningen som jag tror på? Därav tvivel på min tro.

c) Tror jag för att jag vill att det ska vara sant?
Ofta känner jag att mitt inre, till hela sitt väsen, vill tro, men förmår inte. Kanske jag bara håller fast vid min tro pga att min vilja är starka än min förmåga? Är tron mina kläder, och jag räds nakenheten mer än att äga fel klädnad? Därav tvivel på min tro.

Slutsats:
Min tro hamnar ofta under luppen, och jag har vridit och vänt på frågorna många gånger (och kommer med all säkerhet göra det igen), men jag finner inte svar genom att enbart ställa frågor. Jag måste, trots mina tvivel, tro på något. Vardagen tvingar mig till det. Man kan inte leva utan att ta ställning, både till smått och stort, och att ta ställning är att grunda sig på en tro.

Jag tror för att jag verkligen tror på att jag funnit sanningen, än dock inte fullständig. Jag tror för att jag funnit att min tro alltid är starka än mina tvivel. Jag tror för att jag prövat min verkligheten, om och om igen, och den håller. Jag tror för att jag föddes naken, och jag måste klä mig med något, och jag tror jag funnit något som faktiskt passar riktigt bra...