Biokrav
Tiokamp
I lördags kom jag ur min pensionering från friidrotten. Jag var runt 14 år senast jag deltog i en tävling. Nu, vid ringa 27 år, var det dags igen. Och det var inte vilken tävling som helst. Det var den nya årliga tradition "Tiokampsmästerskapen".
Det var en gråmulen och regning dag när 8 tappra män (en inte lika tapper man, mer känd som DNS-Samuel, kom inte dit) kom iklädda shorts och t-shirts för att göra upp om titeln. Vid deras sida fanns Malin och Karolina som trogna statistiknördar och kontrollanter. Dock var det en av dom som var väldigt närgången en av de tävlande.
Efter lite om och och men konstaterade vi att drabbningen endast skulle bli en niokamp. Vi hade inte tillgång till stavar, så att stavhoppen fick ställas in. Ingen av oss grät för det.
Uppvärmingen bestod av en klassisk match av doppboll och egen tid för stretching.
100 meter
Första grenen blev en rafflande kamp om hundradelarna. Under 2 heat avgjordes kampen. Resultatet blev:
Heat 1: Adam Borén 12:97, Jona Borén 13:28, Isak Borén 13:69, Olle Larsson 14:88
Heat 2: Josef Boren 12:79, Nicolas Waern 13:19, Samuel Nilsson 13:88, Tobias Lind 14:13
Samuel Petersohn DNS
Längdhopp
Längdhoppet blev en mycket spännande tävling där alla vandrade upp och ned i resultatlistan. Missade plankträffar och orutinerade ansatser bidrog till att längderna inte nådde riktigt ända fram. Resulatet blev:
Josef Borén 4:86, Adam Borén 4:83, Jona Borén 4:81, Samuel Nilsson 4:62, Nicolas Waern 4:57, Isak Borén 4:50,
Tobias Lind 4:15, Olle Larsson 4:09, Samuel Petersohn DNS
Kula
När man har en f d sverigeelit i kula med i startfältet så blir det inte snack om att försöka vinna. Isak tog som väntat segern, och bakom honom kämpade vi andra upp till helt hyggliga resultat. Resultatet blev:
Isak Borén 11:75, Josef Borén 10:04, Adam Borén 9:66, Nicolas Waern 9:28, Jona Borén 8:61, Samuel Nilsson 7:59, Olle Larsson 7:27, Tobias Lind 6:93, Samuel Petersohn DNS
Höjdhopp
Höjdhoppet blev mycket underhållande med sina säregna stilar och hopptekniker. Men det var också en spännande tävling där många var på väg att riva ut sig men lyfte och gick vidare. Olle Larsson blev känd som mannen som avbröt tävlingen pga fotsmärtor, men som sedan ångrar sig och går in på en högre höjd, nu barfota - och han klarar det! Resultatet blev:
Adam Borén 1:55, Josef Borén 1:47, Nicolas Waern 1:44, Jona Borén 1:44, Isak Borén 1:35, Samuel Nilsson 1:32 (saxandes), Olle Larsson 1:29, Tobias Lind 1:29, Samuel Petersohn DNS
400 meter
Aldrig mer. Det var tanken som de flesta av oss tänkte efter loppet. Musten försvann. Benen var som spaghetti. Och Josef ryckte i sluttabellen. Resultatet blev:
Josef Borén 1:00:78, Isak Borén 1:03:28, Jona Borén 1:06:19, Nicolas Waern 1:06:88, Adam Borén 1:08:37, Samuel Nilsson 1:10:47, Tobias Lind 1:16:97, Olle Larsson 1:18:28, Samuel Petersohn DNS
110m häck
Grenen som ingen prövat. Och tydligt var det - ingen av oss hade någon speciellt bländande teknik. Men vi hade vilja. Och det räcker långt ibland. Resultatet blev: Nicolas Waern 19:97, Adam Borén 20:00, Josef Borén 20:16, Isak Borén 21:31, Jona Borén 21:43, Samuel Nilsson 24:25, Tobias Lind 24:38, Olle Larsson ca runt 30, Samuel Petersohn DNS
Diskus
Nu började kropparna säga ifrån. Inte helt oväntat. Diskuskastningen bjöd inte direkt på några större längder, men spänningen fanns ändå. Fortfarande hade en del problem med reglerna kring hur man går ur en kastring. Resultatet blev: Isak Borén 27:07, Nicolas Waern 23:69, Adam Borén 23:08, Josef Borén 22:65, Jona Borén 20:65, Olle Larsson 16:47, Tobias Lind 15:57, Samuel Nilsson 14:37, Samuel Petersohn DNS
Spjut
Den sista av teknikgrenarna bjöd på ett jämnt resultat där varje centimeter räknades. Kanske hade resultatet sett annorlunda ut om spjut varit den första grenen? Resultatet blev: Josef Borén 39:43, Isak Borén 33:79, Adam Borén 33:56, Nicolas Waern 33:08, Jona Borén 28:37, Samuel Nilsson 18:77, Olle Larsson 18:34, Tobias Lind 15:42, Samuel Petersohn DNS
1500 meter
Inför sista och avgörande gren hade Josef en klar ledning som inte gick att hota. Isak hade god chans att sno min andra plats genom att vinna över mig med mer än 20 sekunder. Jona hade chans på fjärde platsen men det krävdes stor seger över Nicolas. Samuel kunde springa sitt eget lopp ohotad att tappa placering. Olle var tvungen att springa snabbare än Tobias för att plocka placering. DNS-Samuel var tvungen att ens komma till start för att ha möjligheten att plocka poäng överhuvudtaget. Resultatet blev: Josef Borén (vem annars?) 5:05:84, Jona Borén 5:32:63, Isak Borén 5:34:21, Adam Borén 5:42:00, Nicolas Waern 7:16:00, Samuel Nilsson 7:28:74, Tobias Lind ca 8:30, Olle Larsson DNF, Samuel Petersohn DNS
Slutresultat:
1. JOSEF BORÈN 3722
2. ADAM BORÈN 3268
3. ISAK BORÈN 3221
4. Jona Borén 2933
5. Nicolas Waern 2814
6. Samuel Nilsson 1801
7. Tobias Lind 1477
8. Olle Larsson 1348
9. Samuel Petersohn DNS
Förhoppningsvis gav denna dagen mersmak så att vi nästa år gör repris. Förhoppningsvis kan vi förbättra en hel del resultat och också sen en utökad skara atleter. Och varför inte också ha en damklass? Vi kan också hålla tummarna att Samuel Petersohn kommer till start 2011.
Jag tackar iaf alla medtävlande för en riktigt rolig uppgörelse, och assistenter för gott samarbete och Pappa Grappa för en god och välbehövlig stenugnsbakad pizza efter tävlingen.
En del av landet lagom
Vi svenskar är ju till vår natur en aning tröga och introverta (merparten av oss, det finns alltid undantag). Vi liksom tycker det är obekvämt när hissen stannar halvvägs och vi får en medpassagerare. Vad säger man då?
Eller när man åker buss och blir den förste som tvingas sätta sig jämte någon för att inga dubbelsäten finns kvar. Då är det jobbigt att vara svensk.
Denna "sociala kultur" ger också mer djupgående konsekvenser. Svensken har svårt för att prata om problem. För svensken är det största problemet som kan existera det att vissa tror det finns problem. Då är det problematiskt. I och med att vi svenskar inte har några problem blir problemen egentligen större. Och vi är därmed dåliga på att hantera problem. Det hela blir ännu mer problematiskt.
Men bakom stängda dörrar sker mer än vad vi kanske vill erkänna. Och även om vi svenskar utåt sett har det väldigt bra, har vi det också väldigt tungt. En människa är inte rik enbart för att man har en iphone. En människa är inte mindre ensam enbart för att man har passerat 500 vänner på facebook. En människa finner inte mer av livet enbart för att man har råd att åka utomlands 2 gånger om året.
Fast vi svenskar lurar oss ibland till att tro det. Därför är vi fattiga.
Så hur når jag ut till svensken, trots att jag själv är svensk och får dras med ett kulturellt arv som gör att alla människor jag inte känner har jag en social rädsla för att prata med - och dom med mig. Skulle mot förmodan bryta arvet och börja prata - då blir den andre svensken ännu mer rädd för mig. Jag är då inte normal. Och vi är tillbaka till att allt är väldigt problematiskt.
Ibland önskar jag att jag var mindre svensk. Kanske lite mer amerikansk. Eller mer turkisk. Eller mer spansk. Eller mer nigeriansk. Ja, lite mer osvensk helt enkelt. Och definitivt inte mer tysk (jag har ju lite av det i mig redan). Jag skulle önska att ordspråket "man blir vad man äter" skulle stämma mer. För jag äter ganska mycket kebab, nudlar, gyros, friterad banan och spaghetti. Och väldigt lite surströmming.
Min etnicitet är i vägen för min längtan. Och den är att svensken skulle våga att öppna lite mer på sin dörr. Att vi svenskar skulle börja dela mer av sig själva till varandra. Vi behöver inte staket som tydligt visar vad som är vår tomt, vårt revir.
Vi behöver varandra.
Eller?
Rötter
Man måste gå till rötterna med saker och ting. Inte nödvändigtvis för att förkasta. Snarare för att förstå. Och för att på så sätt komma vidare. Utveckla.
På söndag åker jag hem till Norrköping. Utan telefon ser det ut som. Men med skrivblock och penna. Av alla mina bokidéer och uppslag jag bär på inom mig kommer inga att spinnas vidare på. Något nytt ska skapas. Åtminstone tänker jag mig det.
Jag har länge velat skriva så att andra kan finna tro. Men istället för att försöka dela min tro tänker jag nu dela mina tvivel (det finns nog dock en hel del av den varan redan på bloggen). Kanske jag måste börja där?
Tvivlena rör inte min Gudstro utan snarare min "kyrktro". Den teoretiska tron är inte problemet, utan den praktiska. Hur lever jag kristendom? Den frågan har blivit mer aktuell och brännande än frågor som: "vad lär kristendom?".
Vad spelar det för roll om vi kristna säger oss älska vår nästa om det oftast stannar vid att enbart vara ord. Är inte en sådan livsstil ett större hot mot den kristna trovärdigheten än kritiska röster från humanister, ateister m.m.
Ordets hörare vs. ordets görare.
Jag får se vad veckan i nkpg kommer att innebära. Jag vet att det blir en hel del rötter att rycka i, för att se vart de leder.
Och sen önskar jag att värmeböljan skulle kunna avta en sisådär 10 grader. Då kanske jag kan få lite energi över till mer än att svettas...
Bob Probert
BOB PROBERT (1965-2010)
Vi sörjer bortgången av Bob, en av NHLs mest fruktade slagskämpar.
