Filosofadam

Jag kan inte låta bli att fortsätta fundera kring ordet karaktär och vad dess innebörd har för påverkan av ens vardag. Alltför ofta tenderar detta med att ha en god karaktär att handla om det synliga och det offentliga snarare än motsatsen. Eller så blir god karaktär något som endast är nödvändigt om du innehar en större offentlig roll i något sammanhang.

Resultatet blir att karaktär framstår som något som behövs enbart vid de stora valen i livet och vid de avgörande stunderna. Jag kan inte låta bli att protestera. Är inte god karaktär något som börjar formas mitt ibland de små detaljerna av livet. Handlar det inte om att det osynliga bär det synliga, och inte tvärtom?

I morse ägnade jag lite tid åt att fundera på vart jag själv står i mitt karaktärsformande, och hur lätt att den processen ofta avbryts av det lilla ordet bara. Och jag kan inte undgå att se hur otroligt mycket i livet som får prefixet bara framför sig när det sätts i sammanhanget karaktär.

Jag kommer sent till ett möte och säger "ja, det var bara fem minuter".
Jag vet hur viktig tiden är men ändå ska jag "bara sitta på facebook ett litet tag".
Eller när jag fastnar framför en film som står för helt andra värden än jag själv och intalar mig att "det är bara en film".

Jag möter precis samma språk när man är mitt ibland människor och påpekar brister eller dylikt. Hur många skulle inte kunna säga en sak som "det är ju inte så att jag bryter mot lagen, jag bara utnyttjar dess luckor lite", eller varför inte en sak som "jag tycker det är fel med skitsnack men jag måste bara berätta något för dig."
Om och om igen verkar vi falla in att "barafiera" saker och ting i vår vardag. Vi tror att genom att förminska någontings mening förlorar det också sin verkan. Jag tror precis tvärtom.

Det lilla, till synes obetydliga, är det som vi borde allra mest uppmärksamma. Inte hos andra, men hos oss själva. Vi kan inte tro att om vi putsar på ytan tillräckligt så döljer strålglansen att insidan är oren. Våra liv är nämligen bägare som vi ger till varandra att dricka av - och när vi dricker slickar vi inte på utsidan, utan vi sväljer det som är i kontakt med insidan.

Vinets goda karaktär har föga att göra med kärlet man dricker det ur. Om något är bara så är det kärlet och inte vinet som har den betydelsen.