Jag använder mig enbart av rätten att yttra mig lite...
Det var längesedan jag bloggade. Det beror på en fjällresa och en solresa. Men mest beror på min tröghet. Eller mina flegmatiska tendenser som man så vackert kan uttrycka det.
Men nu bryter jag tystnaden...
"Att ha rätt är en sak, att få rätt är en annan. Sanningen kommer ändå alltid att väga tyngre en erkännandet."
Citatet är mitt eget (jag vet, ibland sysslar jag med för stor dos av inbördes beundran). Jag slås ibland av hur ofta vi kräver att sanningen/rätten ska få bli synlig - erkänd. Och det verkar som om offentlighetsgörandet är viktigare än att sanningen, vare sig utan eller med ett offentlighetsgörande, fortfarande gäller.
Det är förståeligt, för det är frustrerande att se lögnen regera, eller att se en utspädd sanning på tronen. Men frågan är om vi ibland inte måste tillåta att något annat än sanningen får härska. Det som är sant kommer ändå en dag att få sitt erkännande - och om det dröjer väger domen mot lögnen och halvsanningen ännu mer.
Att ha en rättighet betyder inte nödvändigtvis att det är rätt att kräva den. Många konflikter handlar ju just om att två parter försöker få det dom vet är deras rättighet.
Någon kan ha rätt till båten, någon ha rätt till havet. Men det blir ingen segling om båda parterna kräver sitt - utan ändast om båda parterna skänker sitt.
Dilemmat i världen, och i relationer idag, är att vi kämpar fel sorts kamp. Vi borde vända på perspektiven. Vi borde se att våra skyldigheter överväger våra rättigheter. Vilket leder mig osökt in på ett annat av mina egna citat :)
"I världen har vi alla rätten till att bli älskade. Men det uppfylls bara om vi ser vår stora skyldighet till att älska."
Och tystnaden är bruten...
Grabben i kuvösen bredvid
Grabben i kuvösen bredvid - Jonas Helgesson
Det tog lite tid. Men nu är boken utläst. Jag kan dock inte upphöra fascineras av - inte boken - utan av Jonas. Att få läsa hans berättelse är som att se ett manus till en sådan där amerikansk TV-film som visas på dålig sändningstid, och som, om man tar sig tiden att se, inte glömmer.
(Ett mysterium att de filmer som visas på bästa sändningstid sällan erbjuder samma varma kvalité)
Boken är väldigt enkelt skriven. Och väldigt bra skriven. Jonas berättar med humor och enorm självdistans om sitt liv som CP-skadad. Hela boken är ett stort bevis på att man kan besegra ett handikapp, och att ett handikapp inte behöver göra livet till ett sämre liv.
Framförallt upplevde jag, när jag läste boken, att det egentligen inte är Jonas som är handikappad, utan vi andra. Det största handikappet mänskligheten lider av är att inte se livets potential.
Detta är en bok som verkligen uppmuntrar och styrker. Den inspirerade i alla fall mig till att fortsätta försöka leva och göra livet gladare för andra - och till att fortsätta försöka skriva. Jag hoppas innerligt att Jonas Helgesson skriver en ny bok om sitt liv om ett tiotal år eller sisådär, så att vi återigen kan få läsa om hans nya segrar i livet.
Det kosmologiska argumentet förenklat
Det kosmologiska argumentet för Guds existens:
En version av detta argument, som får fungera som en grund är "The kalâm cosmological argument". Det lyder så här:
1. Allt som börjar existera har en orsak
2. Universum började existera
3. Därför har universum en orsak
Det viktiga i detta är att det står börjar existera. Annars är det lätt att också hävda att Gud har en orsak, om Gud nu existerar. Skillnaden är att Gud inte har en början, och därför inte heller en orsak (Det är filosofiskt omöjligt att en evig kedja av orsaker kan existera, alltså måste något/någon påbörjat orsakskedjan, och detta/denna något/någon måste alltid ha funnits).
Vetenskapsmän och filosofer är överens om att Universum började existera, och att det därför också har en orsak. Men vad/vem orsakade universum?
Det finns två sätt att att förklara en orsak, det ena är en vetenskaplig (teknisk) förklaring, och det andra är en personlig (viljeakt) förklaring. Min morgonkaffe kan förklaras på ett vetenskapligt sätt genom att förklara hur kaffeböner rostas, mals, köps in (av mig) och bryggs. Men det kan också förklaras genom att min vilja var att brygga kaffe i morse. Båda förklaringarna är korrekta.
Men, Universum kan inte ha en vetenskaplig förklaring - eftersom det inte fanns något materiellt (tekniskt) innan det började existera. Alltså måste Universum ha en personlig förklaring - Universum måste ha kommit till genom att något/någon ville det.
Nu finns det två verkligheter som existerar och som är immateriella (dvs, inte består av materia) och det är tankar/sinnen och abstracta objekt som nummer. Av dessa alternativ kan inte nummer vara orsak till Universum, eftersom nummer inte orsakar något. Därav måste det vara en "hjärna" bakom Universum - som tänkt ut Universum.
Detta var bara en enkel (eller rörig) genomgång av det kosmologiska argumentet för Guds existens. Om man summerar de olika vinklarna är det svårt att inte dra slutsatsen att, det vi kallar för Gud, är det troligaste svaret på vad/vem som orsakade Universum. Och att det pekar mot en vilja bakom Universum kan vi summera att Gud inte är ett det, utan en person. Och är detta sanningen bakom Universum, och vår existens så öppnar det en dörr för ett helt nytt sätt att se världen på.
Eller?
Det ontologiska argumentet revised
En version av det ontologiska argumentet för Guds existens:
1. Det största vi kan med tanken fånga (dock ej fullt förstå) är idén om att Gud existerar
2. Det största vore om idén inte bara existerade i tanken, utan också utanför, i verkligheten.
3. För existens är större än icke-existens.
4. Om inte Gud existerar i verkligheten så existerar något annat som är det största i verkligheten.
5. Men då är inte vår tankeidé om Gud det största vi kan tänka, eftersom något större existerar utanför tanken, och i och med det är, till naturen, det största vi borde kunna tänka.
6. Men då faller premiss (1) att Gud är det största tänkbara.
7. Alltså måste det största tänkbara (Gud) också existera utanföra tanken - för att kunna vara det största tänkbara.
8. Därav existerar Gud
Jag medger att detta är en variant som kanske inte håller fullt ut. Men detta är var mina funderingar landade när jag filosoferade kring det ontologiska argumentet. Vill du läsa den klassiska formuleringen föreslår jag att du googlar efter det - du hittar det garanterat.
