Var Jesus Gud?

Har fått en liten förfrågan att skriva ett blogginlägg kring ämnet (eller personen rättare sagt) Jesus. Var Jesus verkligen Gud, eller var han enbart en trevlig prick som händelsevis påverkade hela världshistorien?
Jag kommer inte att skriva speciellt mycket kring det rent historiska som berör Jesus, det får i så fall bli ett ämne för ett senare inlägg (det kommer om någon begär det). Grunden för detta inlägg utgår helt enkelt ifrån de historiska fakta att Jesus har funnits, och att Bibeln är en trovärdig historisk skrift. Utifrån detta ska jag nu försöka att resonera kring Jesus identitet, alltså inte hans existens.

Jag är medveten om att detta är sedan länge ett debatterat ämne och han man kan vrida och vinkla på saker hur många gånger som helst. Jag ämnar inte vrida på det något mer, men samtidigt vill jag inte påstå att jag har alla svaren - eller ens en bråkdel av dom. Jag är en lekman på spelplanen och försöker bara kämpa på så bra jag kan.

Det är långt ifrån alla som tror att Jesus var Gud, och kastar man enbart en snabb blick på historien om Jesus och på kyrkan är väl inte den slutsatsen alltför svår att göra. Få människor är insatta och färre väljer att sätta sig in i studier av Jesus identitet - man litar helt enkelt på sin inneboende förmåga att avgöra hans identitet utifrån den kunskap man har. Som kristen måste jag säga att lika snabba som icke-kristna är på att avgöra Jesus som enbart en människa, lika snabba är vi att godta honom som Gud. Oftast gör vi våra val i ett relativt omedvetet tillstånd, och utifrån ett perspektiv är vår vilja enbart ett överförande av traditionen vi växer upp i.
Nog om det, frågan om Jesus identitet är intressant om man tillåter sig undersöka saken närmare. Låt oss för en stund säga att Jesus inte var Gud. Det är lätt att påstå vad Jesus inte är, men vi måste faktiskt till sist bestämma oss - och säga vad han faktiskt är. Det hela påminner lite som när man spelar frågesportsspel - det är extremt lätt att säga vilket svar det inte är på frågan, desto svårare att bestämma sig för vad svaret till sist är.

För att försöka fastställa Jesus identitet utifrån tron på att han inte var Gud, så finns det något som kallas för trilemmat, vilket innebär att det kort och gott finns tre alternativ som går att ersätta gudsidentiten med. Dessa tre är: galning, lögnare och morallärare.

Jesus var galen:
Att påstå att man är Gud kan ju helt enkelt innebära att man inte riktigt är vid sina sinnens fulla bruk - man är helt enkelt smått galen. Kanske det var just detta som Jesus var? Det finns två tydliga saker som talar emot detta: för det första är de vittnesbörd som finns om Jesus vittnesbörd som visar på en person som beter sig på motsats sätt mot hur en galning är. Jesus är en balanserad människa som inte bara i sin person visar det utan också i det han säger, han är konsekvent och han är samlad. Jesus flummar inte om jag ska använda dagens språkbruk.
För det andra så är galenskap något som till sist inte går att dölja, framförallt inte hos en människa som lever så nära andra som Jesus gjorde.
Vi måste också se till det faktum att detta alternativ skulle innebära att miljarde av människor skulle ha en galning som inspirationskälla till livet, som grund för sin moral och som herre över sina liv. Det ligger mer galenskap i själva påståendet helt enkelt.

Jesus var en lögnare:
Detta alternativ tycker jag personligen verkar lite lockande, kanske Jesus helt enkelt ljög ihop en hela sin identitet för att lura folket och vinna någon sorts status? En sak som talar emot detta är det faktum att en sådan plan och en sådan person måste anses vara ond och manipulerande, men dessa saker är svåra att applicera på Jesus (dock ibland på kristna) som agerar med en godhet mot människor som saknar jämförelse i historien.
Och vad hade Jesus att vinna på sina lögner? En människa ljuger pga själviska motiv, men Jesus vann ingenting förutom döden (om det nu är någon vinst i sammanhanget).
Man skulle kunna säga att den allra sämsta lögnen att begå i dåtidens Israel var lögnen om att man var Gud, och endast en galning skulle ge sig på en sådan lögn. Och Jesus var ju ingen galning...

En kyrkohistoriker vid namn Philip Schaff har sagt så här: "Poeten, som det så väl har blivit sagt, skulle i detta fall vara större en hjälten. Det skulle krävas någon som är mer än en Jesus för att uppfinna en Jesus."

Jesus var vis:
Detta alternativ är nog det som de flesta håller på om man inte tror på att Jesus var Gud. Det är få som påstår att Jesus inte är en bra morallärare och en vis person. Frågan är om man kan skilja på hans "morallära" och hans anspråk på gudomlighet. Jesus själv skiljde inte dessa åt, det är mer så att hans moral utgår ifrån hans anspråk - moralen är bunden till anspråket.
Det finns även en annan aspekt att tänka på, nämligen ett grundläggande kriterie hos en vis person. Redan bland grekerna fanns denna grundprincip för all vishet, och principen kunde uttryckas på följande sätt: "Känn dig själv". För att kunna förmedla vishet och moral var man tvungen att först känna sig själv. Detta kriterie kan vi även idag anse som sunt, hur kan någon som inte känner sin egen identitet hjälpa andra att finna sin?
Om nu Jesus hade fel kring sina egna anspråk på gudomlighet, om Jesus nu inte visste vem han var - hur kan vi då se honom som vis och som en stor morallärare?

Vem var egentligen Jesus?
Ja om vi nu väljer att inte tro honom på hans egna ord, ja då måste vi finna ett alternativ. Men det ena efter det andra håller inte. Till sist pekar allt på att Jesus verkligen var unik - och varför var han unik? Kan inte svaret vara att han var Gud personifierad som människa?
Jesus är en svår person att hantera, om man väljer att försöka. Man kan helt enkelt inte se bort ifrån honom, eller glömma honom. Hans liv, hans gärningar och hans anspråk tvingar oss till att ta ett beslut. Jesus är den historiska person som vi mer eller mindre måste ta ställning till, vi måste bestämma oss vad vi ska göra med honom? Jesus ger oss inget annat alternativ.
Men det alternativ vi får rör sig till stor del om tro och inte vetskap. Hur mycket vi än kan forska om historien, eller studera skrifterna, måste vi till sist välja vad vi tror på. För mig personligen kan jag se berättelsen om Jesus lite som en kontaktannons, en kontaktannons som fångat mitt intresse. Men det är inte där jag vill stanna, genom att bara läsa om Jesus. Jag vill möta den person som annonsen talar om. Och jag tror detta med Jesus identitet liknar detta, hans identitet är inte det vi vill nöja oss med - utan identitet visar oss den person vi vill möta och lära känna. Jesus anspråk följdes också av hans inbjudan. Till Petrus sa han först "följ mig..." och lite senare frågade han Petrus "vem säger du att jag är". Petrus svarade: "Du är Messias...". 
Livet tillsammans med Jesus blir ett liv där vi mer och mer förstår vem han är, men det börjar med att ta steg i tro. Och den tron kan vara fylld av tvivel och frågor, och vi måste komma ihåg att tro börjar inte med kunskap utan med vilja.

Kommentarer
Postat av: Jacob

Klart bra kommentar om Jesu identitet. Känner vibbarna av C.S. Lewis här men genom en egen tappning. Dessutom ett gott själavårdande slut. Fortsätt bara!

2008-05-08 @ 01:01:51
Postat av: Adam

Vibbarna av C.S. Lewis borde finnas där. Lewis är nog en av de författare som betytt mest för min tro. Sen gäller det som sagt att skriva och framföra det hela med sina egna personliga drag. Man ska ju inte uppfinna hjulet på nytt, men man kan gott och väl dekorera det med egna navkapslar.

2008-05-08 @ 09:01:18
URL: http://filosofadam.blogg.se
Postat av: Jacob

Helt klart!

2008-05-08 @ 17:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0