Filmtips från coachen
Såg Eternal Sunshine of the Spotless Mind igår. Vill bara säga att den är sjukt bra, sjukt tänkvärd, sjukt snygg och sjukt intressant.
Bara så ni vet.
Små bebisar
Igår satt jag i soffan med en 10 dagar gammal bebis på bröstet. Vi utbytte en del blickar. Av hennes att döma så ser jag konstig ut och beter mig konstigt. Men hon grät i alla fall inte.
Man minns ju inget själv ifrån sin "bebistid". Kan det vara så att om Gud finns så är det just som bebis man säkerligen vet om det? Sen växer man och man blir medveten av den mer konkreta verkligheten runt omkring sig, och Gud förpassas bort lite i det omedvetna.
Jag vet inte. Men jag skulle gärna velat veta vad Alicia visste igår, och vet idag. För om några år vet ingen av oss det.
Sen blev jag ju bra sugen på att pli pappa igår också. Han en egen liten knodd att diskutera livet med.
Det vore något!
Lite nytt att bläddra i :)
Ibland är det de bästa stunderna i livet!
Nu har jag 13 nya böcker som ska leta sig upp på bokhyllan för att sedan sakta men säkert läsas och förkovra mig i lite allt möjligt. (och ja, jag vet att 13 är lite overkill, men alla har vi våra små laster)
Is God a Moral Monster - Paul Copan
Jag har på senaste tiden stört mig på att Gud i Gamla Testamentet framstår som så olik den Gud som kristen tro vill förmedla. Det jag läst av Copan innan har uppskattas. Detta blir intressant läsning!
Exclusion & Embrace - Miroslav Volf
Försoning är ett "ämne" jag alltmer fascineras av och ser som vår världs enda utväg. N.T. Wright har rekommenderat denna bok och menar att det är något av det bästa han läs. Jag gillar Wright. Kanske han och jag båda kommer gilla Volf?
What Good Is God? - Philip Yancey
Yancey har varit en favorit sen flera år tillbaka. Detta är hans senaste. Och den första jag kommer att läsa på engelska (jag orkar inte vänta på den svenska översättningen).
Beyond Death - exploring the evidence for immortality - Gary Habermas / J.P. Moreland
Att fundera kring efterlivet är intressant. Lite av en bonusbok jag slängde med i paketet.
When God Goes to Starbucks - Paul Copan
Copan nr 2! Lite apogoletik är aldrig fel. En bok jag köpte lite för att studera hur apogoletikutbudet står sig.
Tvivel växer på oväntade ställen - John Ortberg
Brorsan rekommenderade den. Och jag gillar Ortbergs tidiga böcker. Sen gillar jag tvivel, för de för oftast med sig tro.
Recpature the Wonder - Ravi Zacharias
Har inte ordentligt läst något av Zacharias, så jag lät denna glida med i beställningen...
Manifold Witness - The Plurality of Truth - John R. Franke
Helt ny författar bekantskap för min del. Tyckte boken lät intressant.
Paradoxes of Faith - Henri de Lubac
En liten tankebok att filosofera kring.
Why I am not a Christian - Bertrand Russell
Äntligen kom jag ihåg att få med denna bok. Lite av en pusselbit i mitt intresse för ateism.
Finding God in The Shack - Randal Rauser
"Ödehuset" är en intressant bok. Detta är en kommentar till den.
Love Wins - Rob Bell
Dags att läsa en bok som det redan bubblats en del kring. Kontroversiell? Återstår att se.
Why Is God Ignoring Me? - Gary Habermas
Ibland upplevs Gud lite avlägsen (ja ganska ofta). Denna bok tycker jag lät som en intressant bok i "ämnet" Guds tystnad.
Så, det var allt :)
Den närmsta tiden finner ni mig i fåtöljen med en kopp java i handen och med näsan ibland bokbladen. Välkommen att titta förbi för lite samtal inpå småtimmarna.
Sjukamp
Nu, mina kära vänner, är det snart dags att återförenas på Borgsmo IP, denna pittoreska arena i utkanten av Norrköping. Lördagen den 14:e maj kommer årets sjukamp gå av stapeln.
Den stora frågan är: Ska du vara där och delta (eller titta på, vi hoppas kunna fördubbla publiksiffran i år)??
Det är en dag där hjältedåd utförs och hjältar föds. Där viljan triumferar över det atletiska. Där estetiken överskuggar tekniken. Där tjejer blir kvinnor och pojkar blir män. Där livet stirrar döden i vitögat och segrar.
Eller så blir det en dag där vi glömmer stretcha och ångrar det på söndagen den 15:e.
Men kom ändå!
För bövelen!
Och så har Westboro Baptist Church återigen gått ut med budskapet att helvetet är lite mer kändistätt än innan. de är bombsäkra på att Taylor nämligen befinner sig där.
Jag ska inte göra någon större teologisk utvikning på min syn på helvetet, Guds dom eller Taylors filmer. Men jag blir så frustrerat trött på dessa uttalanden. Tror WBC att fler människor vill tro (och tillbe) en Gud som tänker och tycker såsom WBC menar att Gud gör?
Evangeliet ska ju vara det "glada budskapet". Färgglada plakat med dödsdomar över kändisar, judar, muslimer, homosexuella och allt annat som inte faller WBC i smaken, är väl inte direkt ett glatt budskap för mänskligheten.
Jesus talade om en dom, och om ett helvete. Det ska inte slätas över bara för att vi inte gillar tanken på ett helvete. Men de människor som Jesus gav ett varnande finger till, när det kom till frågor om den yttersta domen var inte syndarna som levde galet utan det var den religiösa eliten som så stenhårt trodde de levde rättfärdigt.
WBC borde läsa och begrunda de bibelpassagerna lite mer. Det borde jag också för den delen när jag tänker efter.
Hur som helst, om en himmel finns tror jag inte det är hat utan kärlek som för människor ditin.
Och jag hoppas möta Elizabeth Taylor där också.
Ikväll hann jag prioritera bloggen :)
Eller låt mig omfrasera mig själv: Hur ska jag hinna med alla människor?
Mig själv inkluderad.
Ordet prioritera dyker osökt upp i mitt huvud. Men jag gillar inte ordet. Inte i detta sammanhang. Ordet har nämligen en tendens att göra människor och dess rop efter stöd till punkter på en "att-göra-lista". Jag vill inte se dom som sådant. För att jag ser ju inte mig själv som en punkt.
Jag vet egentligen väldigt lite om hur morgondagen kommer att se ut. Därför att det mesta som händer i livet är oplanerat. Och lite för att jag återigen inte gjort en prioriteringslista. Tänker inte göra någon idag heller.
Jag försöker prioritera människor. Jag lyckas ibland.
Ibland önskar jag att mitt liv var utrustat med en sådan där kölappsmaskin. Det kommer aldrig ske. För jag lär aldrig komma ihåg att skriva upp det på prioriteringslistan jag aldrig kommer att göra.
Så till alla underbara människor där ute. Jag tycker om er (ja, jag älskar er t o m). Ha överseende med mig om jag inte hinner med. Det är inte mitt fel. Gud skapade dagar med endast 24 timmar. Så det är hans fel.
...eller så borde jag skriva en prioriteringslista...
Barnlycka
GRATTIS THEA :D
NU HAR EN LITEN ALICIA KOMMIT TILL VÄRLDEN, OCH DET ÄR STORT!
JAG ÄR STOLT
ps. Jag kan tänka mig att vara barnvakt också...
Får jag be om lite mer utrymme tack!
Antingen är mitt hjärta alltför litet. Eller så saknar det förmåga.
Jag önskar med jämna mellanrum att jag vore mer av en uttryckande känslomänniska. Inte för att känslouttryck nödvändigtvis är det viktigaste i livet. Men det behövs ibland. Och när det är så, då är det inte lätt att vara en tänkare som jag.
Min skalle är ganska full av människor jag tänker på. Och mitt hjärta försöker hinna med att översätta det jag vill säga till alla. Men trots oss människors likheter så talar vi ibland förvånansvärt olika språk.
Igår satt jag och fundera en liten stund kring detta med att älska andra, och jag förundras över hur enkelt det kan vara att påstå sig göra det, och hur svårt det är att faktiskt göra det. Sen vet jag inte riktigt om jag vet vad det innebär att visa kärlek. I vissa lägen känns nämligen kärleken avlägsen, svårnådd och outtalad.
Samtidigt är det spännande. Oerhört spännande. Kärleken sägs ju förändra, men det gör även alla försök till att älska - de trevande, de osäkra, de klumpiga, de misslyckade, de suveräna, de otimade - ja alla.
Idag är det fredag. Jag ska försöka även idag.
Det måste ju vara värt det?
Bara för att...
Ett stycke bäver Ett stycke bävernylon
Vad mer behövs sägas??
Kan man vara en bättre kristen?
Jag har gått och grunnat på en sak.
Så kom jag på idag att jag inte summerat mitt grunnande. Dags att ta till pennan (eller tangentbordet som nu mer gäller i detta morderna samhälle) och skissa lite.
Då och då snappar jag upp signaler att detta med att vara kristen är något som medför jämförelse. Dvs, att man jämför sig med andra kristna och stämplar sig som "sämre" och andra som "bättre". Eller så menar en del att "jag kan inte bli kristen, jag duger inte till det".
Jag kan inte annat än undra om det från kristna håll sänds ut fel signaler, för inte kan det väl förhålla sig så att en del är bättre och andra sämre?? Kristen tro mäts inte i braighet, den mäts - om den nu mäts överhuvudtaget - i så fall i erfarenhet. Där mer erfarenhet inte tillför en bättre status, utan ett större ansvar.
Jag tänker så här:
Kristen tro talar om att bli kristen är att bli "född-på-nytt". Det är intressant. För om jag jämför med hur min egen familj ser ut så är vi 4 bröder. Jag föddes 1982. Josef föddes 1990. Jag har alltså vandrat på denna jord 8 år mer än han. Men jag aldrig sett mig själv som bättre. Snarare har jag upplevt det tvärtom för att jag ofta kommer tillkorta när det kommer till att ta ansvaret att leda och dela med mig av det jag levt igenom.
Är det inte likadant i att vara kristen, om det nu handlar om en ny födelse? En nykristen kan inte vara sämre, däremot yngre. Detta betyder att de kristna som vandrat längre, vet mer och förstår mer har en lillebror eller lillasyster att ta hand om.
Jag gillar tanken. Det skapar dynamik. Det skapar beroende. Det skapar samhörighet. Det skapar förståelse. Och förhoppningvis formar det fram kristna som inte jämför sig med varandra, utan till fullo njuter av att tillhöra samma familj. Ung som gammal.
The Adjustment Bureau
Som film var den helt okej. Lyckades engagera nästan hela vägen, men inte riktigt ända fram. På något sätt kändes det som att storyn vilar på en ganska tunn grund. Vilket gör att filmen blir mer lekfull än allvarlig kring sina teman.
Men det är intressant att försöka definiera begrepp såsom frihet, vilja, kontroll, kärlek, öde, tid och slump. Där filmen kanske inte leverar så tydliga svar får man fylla i själv. Vilket ju kan ge upphov till en del intressant samtalskvällar.
I filmen finns någon sorts "gudsgestalt" och dennes "tjänare" hela tiden aktiva i människans historia. Världen och människorna "styrs" utifrån en plan, och vad jag kan utläsa så är planen att till sist låta människornas viljor helt bli fria till att skapa sin värld. Men för att nå dit verkar det finns delplaner som, förmodar jag, ska gagna "the grand design".
Problemet tycker jag är att "gud" upplevs vara väldigt godtycklig och opersonlig, och "planen" vara väldigt diffus. "Guden" verkar inte vilja relatera till människorna, men gör det ändå. Människorna i sin tur vet ingenting, och relaterar därmed helt ovetandes till The Big Brother.
Hur som helst. De fetstilade orden i inlägget är intressanta att definiera, och dess definitioner kan man laborera med genom att sätta in dom i olika kontexter, t.ex en ateistisk, teistisk, dualistisk eller panteisisk världsbild.
Men det ska jag inte göra ikväll.
Ikväll ska jag hämta upp tvätten. Av helt fri vilja.
Eller?
Ebba Grön får avlsuta en lång dag...
Från vinter till vår
Så.
Nu.
Nu har jag accepterat det.
Saker jag kommer sakna tills nästa vinter:
uno - långpromenader i vinternatten med tystnade och den bistert knastrande snön som sällskap
dos - iskall snö nerför ryggen under snökriget och när man inser "det är värt det..." och fortsätter kriget
tres - hockey
cuatro - bilkörning på nyplogade skogsvägar i en varm bil genom ett kritvitt landskap
cinco - skidresor
seis - glädjen över nyfallen snö på morgonen
siete - hockey
ocho - bastustunder med tillhörande rullning i pudersnö
nueve - överkonsumtion av glögg
dies - nämnde jag hockey??
Men våren är också fin. Det är den.
För då kan man sitta och lapa sol utan att bränna sig.
Inte fy skam det.
Helgens tankesmedja
Det blev mycket tanker under helgen. Gott mos att vrida, vända och vaska ibland tankarna. Den röda tråden blev kärlek i ljuset av "sökandet efter lyckan" och "mötet med döden". Ledorden var sorg och vemod, hopp och förtröstan, längtan och sökande.
För att inte göra detta inlägg alltför långt och dravligt (kan man verbifiera ordet dravel? finns ordet verbifiera?) så komprimerar jag mina funderingar. Och så får du som läser tolka så bäst du vill :)
"Människan vet om att hon bär på skuld. Den största ligger i vetskapen om att hon döljer sin kärlek när den borde visas. Att älska och att visa kärlek äger en distans mellan sig varpå skulden vandrar."
"Tjänandet motverkar isolering. I tjänandet ser jag andras perspektiv och mina egna drömmar värderas och blottläggs i ljuset av andras verkligheter."
"I människan har Gud lagt ner en osjälviskt natur, menad till att älska. I bruket av den finner vi vår lycka, tillfredsställelse och harmoni. Synden har vänt på allt. Det osjälviska har blivit själviskt. Nu värjer vi oss för det osjälviska för det har blivit obekvämt (onaturligt som det nu är). Vi värjer oss samtidigt som vi längtar och törstar efter det osjälviska livet - för endast där finns det vi söker, den sanna lyckan."
"Den stora sorgen vid döden är ett gott tecken på ett liv som älskade och att kärleken nådde fram."
"Dödens smärta speglar ett liv fullt av värde. Den dag döden dör finns ingen smärta, endast fullkomlig glädje och förening. Sorgen uteblir ty döden äger inget värde. Tårarna som då kommer att fällas är glädjens tårar över att återse och omfamna det mest värdefulla."
Tolka på...
Retreat
Jag har varit på retreat.
Detta innebar denna gång:
Självvald ensamhet
Matlagning vars resultat avnjöts på en solig veranda utblickandes på en vinter som smälter bort
Love Actually, en film jag glömt att den faktiskt är riktigt bra
Läsning i mjuk fåtölj med en kopp java i handen
Filosoferande och spankulerande i morgonrock... och en kopp java i handen
Bön för människor jag tänker på
Tid att bara vara
Hittade boken Skynda att älska i bokhyllan i huset där jag tillbringade min tid. Boken fann jag intressant. Läste ut den på några timmar. Timmar som blev upphov till givande tankar.
Ibland bjuder bokhyllesnokande på trevliga överraskningar.
Uppdaterar senare fler tankar från helgen...
Europatrip
Det blir troligtvis en roadtrip till Grekland i sommar. Det ser jag fram emot. Nu ska jag försöka komma på vad som är värt att se på vägen dit och vägen tillbaka. Här är några av mina förslag:
Castle of Bran, Rumänien - Draculas slott är ett måste!
Neuschwanstein Castle, Tyskland - Bara för att det är magnifikt vackert!
The Eiger, Schweiz - Berg är vackra, och här spelades kultfilmen The Eiger Sanction med självaste Clintan in :)
Auschwitz, Polen - Historia värd att besöka
Café, Frankrike, Ungern, Tjeckien, Kroatien, Rumänien.... - Samtliga caféer på landsbygden duger, en god kopp java och en finfin bok är rätt bränsle för resan.
Prag, Tjeckien - Varför inte?
Andra alternativ jag tänker på är:
Fulda, Tyskland - Hemstaden för det gudomliga bandet Edguy
Transylvanien - Lätt värt att glida fram med bilen genom Karpaterna
McDonald's, Slovenien - Alla behöver vi väl matraster?
Venedig, Italien - Gondolåkning med tillhörande Espresso är inte helt fel tror jag
Liechtenstein - Det vore fy skam att missa puttelandet
Det får bli en noggrannare planering framöver. Men är du sugen att hänga med på ett litet äventyr så är jag öppen för förslag. 2 veckor i bil (jag bestämmer 80% av musiken) och 1 vecka med Bibelutdelning i Grekland. Nice :)
Onsdag kväll.
Läser en skapligt intressant bok för tillfället som återigen utmanar mig rent intellektuellt. Det som slår mig när jag läser böcker som behandlar områden såsom gudsexistens, tro & vetande m.m. är misstanken att gemene man inte nås av bråkdelen av de insikter och kunskaper som finns. Vilket är synd, studier av livsåskådning borde vara mer centralt i och med att det är väldigt centralt i själva livet.
Det svåraste med min läsning är att Gud lätt går från att vara ett misstänkt fantasifoster till att vara enbart ett bekräftat förnuftfoster. Och om Gud existerar vill jag inte att han ska vara fast i mina tankar, jag vill ju att Gud i så fall ska prägla mitt liv på ett vis som säger mer än vad några skrivna boksidor kan förklara.
Kanske det redan är så i mitt liv? Men ibland kan jag mitt i alla filosofiska resonemang och intressanta argument stanna upp och uttrycka mig som många andra gjort före mig - "men, var fan är Gud då?".
Ursäkt min dåliga franska, men vissa ord kan ibland uttrycka min undran mycket bättre genom att närvara än genom att förbjudas uttalas.
Det finns lägen då de intellektuella spekulationerna är guld. Att vrid och vända på saker och ting. Att filosofera. Men sen kommer lägena då det inte spelar roll hur mycket sådant som finns lagrat i huvudet, därför att tron (och tvivlena) befinner sig i hjärtat.
Det är då jag lägger ifrån mig boken jag läser, och istället lyssnar på Father Time (t.ex.) med Stratovarius och dagdrömmer om en tid då frågorna funnit sina svar.
Och dagdrömmer jag inte så försöker jag se framför mig den tid då människor i min omgivning kan få må bra. Rakt igenom må äkta bra.
Det skulle vara mer värt än svar på alla mina frågor.
