Filosofadam

Bristen på erfarenhet innebär inte alltid att trossatsen är falsk, utan att man själv inte vågar pröva trossatsen. Mycket av mina egna tvivel kommer utifrån bristen jag ser i mitt kristna liv - bristen av kristet liv. Det är som att jag kretsar, likt en planets måne, runt olika trossatser som märkligt nog enbart blir distanserade ställningstaganden. Men min önskar är inte att kretsa runt dom, utan att tränga in i dom. Att trossatser skulle få bli troserfarenheter. Jag bad till Jesus i morse att jag skulle få en tro som vågar gå längre än tanken. Vilket inte ska ses som ett försök att bli tanklös, utan mer som en önskan att få bli trosfylld.
Min tro fastnar ofta i tanken, eller rättare sagt, tankarna. Mina tankar blir som filter, där tron prövas och testas. Men behöver tro alltid bli filtrerad? Skulle man inte kunna vända på det hela och se det som att tankarna filterars i tron. Att tankarna hellre förbluffas av tron, än att tron barrikeras av tankarna.
Summan av kardemumman är att jag ständigt önskar växa som kristen. Och något säger mig att jag faktiskt ständigt också gör det - jag bara märker det inte. Precis som när jag var tonåring och inte märkte att mina fötter hade växt, förrän jag stod i affären och provade skor. Det är lätt att bli hemmablind, att inte se det kristna liv man lever. Och risken med blindhet är att man tror sig brista i så mycket, när det egentligen "bara" är en fråga om att man inte riktigt ser det man faktiskt har.