Filosofadam

Hemma har jag något som skulle kunna kallas för "Adams lilla röda". Det rör sig i och för sig inte om något politiskt, men det är en liten bok med tankar. Lite då och då får jag mina små snilleblixtar, och då tar jag fram min bok och skriver ner dom. Det är alltid kul att gå tillbaka och läsa lite i boken, och ofta blir jag förvånad av de kloka ord jag plitat ner. Sitter och bläddrar lite i boken just nu, och tänkte att jag kunde dela med mig av något från den.

Jag hittade två citat som rör tron på en Gud, vars närvaro sällan är uppenbar:

"Ibland är det som att jag behöver ha en frånvaro från Gud, för att kunna i ett senare skede känna hans närvaro"

"Det är i frånvaron till Gud som hans person blir mer tydlig. Precis som saknaden av en människa uppenbarar vad det är jag saknar hos henne"

Jag tycker det är svårt att leva i en medvetenhet om Guds närvaro, för jag frågar mig vad det är som kännetecknar hans närvaro? En dag önskar jag att jag får se tillbaka på livet, och se hur hans närvaro verkligen var närvarande. Lite som att Gud lät en UV-lampa föras över mitt liv, och avslöjar vad jag inte annars kan se.

Hittade också detta stycke, som kanske är tänkt att vara en dikt? Vet inte vad jag tänkte på när jag skrev det, men nu i efterhand gillar jag ändå stycket, trots att det är lite flummigt :)
"Det finns tre sorters vindar: Den första är kroppens vind. Den visar sig i brisen som smeker din kind, i blåsten som virvlar i ditt hår, i stormen som böjer träden mot marken. Den andra är själens vind. Den visar sig i smärtan när någon rycks ifrån oss, i kärleken när två ögon möts, i glädjen när vänskapen upptäcks. Den tredje är Guds vind. Den visar sig i hoppet du bär inom dig, i viskningarna till ditt samvete, i det lockande från en osynlig verklighet, i längtan efter att finna ditt hem. Den tredje vinden kan föda ett nytt liv inom dig, om du tillåter det. Alla vinder kräver ett viss mått av tro på det osynliga, och all tro börjar med ett stapplande steg uti det okända."
Tolka detta hur du vill...

"Lycka är att möta nåden när man förväntade sig domen"
Kommer ihåg att jag skrev detta när jag försökte definiera lycka. För vad är egentligen lycka?

"Se inte på lidandet, se igenom det. Om lidandet är ett hinder, kan du se på det och bara se ett hinder, men ser du genom det, ser du vad det hindrar."
Har funderat mycket på lidandet och hur det hindrar oss ifrån att tro på Gud och hans godhet/kärlek. Men om inte Gud finns, vad är det då lidandet hindrar? Jag ska inte nu gå in på djupare analyser av lidandet, men idag ser jag ändå på lidandet med tro och hopp om Guds kärlek. Och jag stämmer in i C S Lewis ord: "lidandet är Guds megafon till en döv värld"

"När vi lär oss stå tillsammans i våra tvivel, först då kan vi stå tillsammans i vår tro"
Ibland har jag undrat varför det är innanför kyrkan som man har svårast att tala om tvivel. Är det inte så att vi i mycket finner tron genom att börja i tvivlet? I så fall, hur ska vi som församling kunna dela tron tillsammans om vi aldrig delar med oss av våra tvivel?

Avslutar med detta lilla citat:
"Citat är odödliga!"
Du är fri att inte hålla med mig, men jag måste säga att citat kan ge mer än vad en hel bok kan göra.

Jag får se om jag hittar mer intressanta saker i min bok att dela med mig av. Men detta får räcka för idag.

/Adam