Kunskap och tvivel
Det finns stunder under tvivelts gång då jag känner för att överge allting. Liksom avsäga mig mitt arv och min tro. Jag söker febrilt efter anledningar till att inte göra det. Jag vill ju att tron ska överleva - och på ett sätt att arvet ska föras vidare. Men sen tänker jag: det är ju inte detta jag vill. Jag vill inte upphöra med att vara kristen, sluta tro och gå vidare med något helt annat. Jag inser att det hela handlar mer om att jag längtar efter en förnyelse av min tro, tron behöver friskas upp. Det förhåller sig ungefär på samma vis som när mitt kylskåp innehåller gammal mat och alltför mycket tomrum - inte vill jag då slänga ut kylskåpet, jag vill helt enkelt förnya dess innehåll en del, något man också behöver göra med jämna mellanrum. Tron behöver också ses över lite då och då. Tvivlet ser till att den översynen blir gjord - precis som hungern ser till att kylskåpets innandöme förändras.
Men att tvivla är ändå inte behagligt. Det är inte smekning på kinden eller en bris i håret direkt. Snarare är tvivlet som knäckebrödssmulor i sängen som stör sömnen eller en felklämd kaviartub som tar bort tjusningen med att göra äggmackor. Tvivlet måste man helt enkelt lära sig att hantera. Men i hanteringen finns det en hel del svårigheter att ta sig igenom. Något som tvivlet har gjort för mig är att det har sporrat mig till att vilja veta mer, att försöka förstå hur saker och ting hänger ihop. Fördjupning och vidsynthet är inga dåliga saker, men jag har märkt att när jag har börjat vidga min blick och genomträngt den så blir djupet och vidden hela tiden större och större. Man önskar öppna ögon och man får det. Men öppna ögon betyder nödvändigtvis inte att man förstår mer av det man ser - det kan t o m visa sig att man tappar förståndet över det lilla som man såg innan.
Törsten över kunskap kan aldrig helt släckas. Det gäller därför att se vad som är ett behov av eller ett begär efter kunskap. Längtan efter att få veta om Gud får inte bli starkare än längtan efter att lära känna Gud. Om det händer finns risken att man ändå missar hela poängen. Den som gapar efter mycket...
1.Satt nu o tänkte.. o tvivel är du inte ensam att ha. Alla har det någon gång, någonstans i något sammanhang. Men Kunskapen är nog dessvärre dåligt.
Att avsäga sig de hela är ju kanske nåt man skulle vilja kunna göra ibland, men..om man skulle göra det, så blir man ju inte den man ska vara, varken för sig själv, eller för andra.
2.Philip Yancey är sjuktbra. o man bör lyssna till honom mycket mer än vad man gör. =)
3.En annan sak, du måste visa mej hur en felvänd kaviartub ser ut. det är ett måste..
Har själv en sån period just nu. Det känns som att mackan alltid ramlar med marmeladsidan neråt i mitt liv. Men man måste hitta ett sätt att komma ur det. Men jag välsignades av ett bra möte idag med en Lasse Bjervås precis så bra som han kan vara, när han predikade utifrån Esters bok. Så jag antar att det bara är att plocka upp mackan och fortsätta äta av den goda marmeladen.
Jona:
När Lasse är bra, då är han riktigt bra! Det är som du säger, bara att plocka upp mackan, och försöka igen. Men vänta inte in tillfället utan försök direkt.
Tessan:
1. Förstår inte riktigt vad du menar med det du skriver. Avsäga sig vad?
2. Yancey hade varit kul att höra på torp.
3. En felvänd kaviartub kan jag inte visa dig, men däremot en felKLÄMD sådan, du måste lära dig läsa Tessan :P
1.Ett annat ord, som du använde, var Upphöra. hmm.. låter du bättre än vad jag skrev. haha.. jag lyckas. :P
2. Ja surt för dej att du inte var där. Köp Dvd. =) Men du får ju skylla dej själv att du inte åkte.
3. Jag kan läsa. Det är bara när jag skriver i sömnen det blir fel. :P haha... ärligt så fattar jag inte hur jag lyckas. haha. så typiskt. ännu mer du kan använda mot mej. hee... :P
Men det återstår fortfarande att du måste visa mej en felKLÄMD kaviartub. :P
Men erkänn, du fick ett smile i ansiktet. åt min klanthet. hee.
1. Jag förstår fortfarande inte vad det är du försöker säga Tessan. Du rör ju bara ihop allting :P
2. Nej jag köper hellre hans senaste bok
3. En felklämd kaviartub kan jag lätt visa dig någon dag, bara det inte är min egen tub som ska stå som exempel.
1.Okej, nu får de bli en kaffe o snack om detta. Men jag är inte förvånad att inte förstår, för de gör du sällan ändå. :P
Men nejnej, rör ihop det... de tror jag inte.
2.Okej, men köp hans senaste bok då. :P
3.hmm.... okej, kan nog ärligt säga att jag kan slänga ut pengar på en tub, bara för att se vad som är felklämd. hmm. ett måste nästan. haha. =)
okej, nu blev de ännu mer fel.. haha. inte förvånad över mej själv
Men som sagt det..
det var alltså jag som skrev innan.hee.. missade att skriva mitt namn. haha.. :)
Inte för att du gör det enklare Tessan. Ett tips till dig är att du läser igenom det du skrivit, då märker du vad som blivit fel.
Det gör att jag lättare förstår vad du vill ha sagt.
Simple as that!!
Ja, tvivlet är definitivt handikappande. Att söka kunskap i allsköns ämnen är gott och karaktärsdanande - man kan aldrig veta för mycket. Uttrycket "ignorance is bliss" får vi inte frestas av - detta är ren tankelättja, ett hån mot intellektet och ett hån mot Gud som skänker oss intellektet.
Personligen kommer jag till insikt (efter många tider av tvivel och troligtvis fler kommande) att min tro är den jag är. Dvs. jag kanske måste inse att jag utifrån en ren och hederlig epistemologi får göra avkall på "vetande" (hur vi nu definierar det) för att kunna ställa mig rakryggad och sann inför mig själv och säga:
"Nej, jag "vet" inte... men jag tror och jag kan intet annat göra. Detta är min övertygelse, min väg att göra världen och livet begripligt. Om så ingen annan än jag själv tror, så har Jesus iallafall dött och uppstått för att jag skall räddas, och detta är en Guds nåd för vilken jag är evigt tacksam."
I tro och i tvivel är Gud till syvende sist min Fader, min Hjälpare och min frälsning.
Det är lustigt, sedan jag omvände mig har jag förvisso haft mina mörka stunder, men tvivel har aldrig ansatt mig, faktiskt inte. Jag har egentligen ingen aning om varför just denna prövning uteblivit; det är mycket mystiskt.
Välkomna, den som är intresserad, till min egen alldeles nystartade blogg för teologi och trosreflexion. Jag tror att det kan bli en ganska bitande läsning, som avviker rätt mycket från gängse kristna tonlägen.
Peter:
Var glad över att din tro växer utan tvivlets närvaro. Tvivel är inget jag tror man ska söka upp för tvivlandets skull. Men det är heller inget man ska fly ifrån enbart för trons skull.
Ska absolut kolla in din blogg! :)
