Filosofadam

För att tag sedan gick jag förbi en löpsedel för en av alla kvällstidningar (antagligen Aftonbladet). Löpsedeln behandlade ämnet "inkomst".  Löpsedlar av den arten dyker upp med jämna mellanrum. Tydligen är det något som säljer lösnummer. Om man nu skulle fastna för denna löpsedel. Inhandla en tidning. Och bläddra fram till de rätta sidorna. Då får man läsa vilka i ens kommun som "tjänar mest". Det kan ju vara bra att veta - om man behöver låna pengar någon gång.
Jag stör mig inte alls något på ordet "tjänar", däremot på ordet "mest". I vårt samhälle idag mäter vi alltings värde utifrån termerna "bäst/sämst", "mest/minst", "vackrast/fulast" osv. Målet är att komma så högt upp i så många listor möjligt. Lyckas du kommer du att vara "mest, bäst och vackrast" i allt. Vilket mål!

Varför ser jag aldrig några löpsedlar som skriver "de tjänar minst i din kommun"? Tyvärr skulle folk köpa lösnummer av ren skadeglädje. Men... vad gör man om man läser och ser att ens bästa vän är med på listan, ens egen granne eller någon annan man känner till. De rika får sitt utrymme i media, när vänds uppmärksamheten till de fattiga? Det handlar inte om att lyfta fram misären ytterligare, utan mer om att lyfta fram människor ur misären.

Problemen är stora och vida, och visar sig i alla möjliga former runt omkring i samhället idag. Men alla problem bottnar i det faktum att vi alltför ofta lever först och främst för vårt eget välbefinnande. Och i ett sådant liv blir de bästa, rikaste och vackraste människor som symboliserar det mål vi strävar efter - att komma överst på listan, att stå främst i ledet. Vi är så bra på att slåss för våra egna rättigheter, men desto sämre att lyfta fram våra skyldigheter gentemot varandra. "Att tjäna" kan tolkas på två sätt: att få, eller att ge. Det första alternativet får konsekvensen att ta, det andra leder till att få. Tänk om vi förstod det en aningen mer?