Ett viktigt inlägg om en viktig sak
Genom hela min tonår har jag sett ungdom efter ungdom få möta Gud (vid några tillfällen var en av dessa ungdomar även jag), men vad hände sen? Jag gillar verkligen att Jesus säger att vi alla måste födas på nytt. Hur kryptiskt det än låter, så finns det en enorm vishet i det. Att födas på nytt är som att bli barn på nytt - inombords. Varje ungdom som upplever Gud och väljer att tro på honom blir ett nyföttbarn. Det innebär att utan undantag behöver de alla omsorg och hjälp den första tiden.
I det verkliga livet kan ett spädbarn inte göra någonting för att överleva. Barnet är helt beroende av en mamma och en pappa. Varför skulle det vara annorlunda när en människa föds på nytt inombords? Hur många barn har vi inte sett förlossas i kyrkan, men sedan lämnats utan en förälder? Ungdomar möter Gud, men därefter måste dom få möta en "kristen förälder" - det händer tyvärr inte så ofta.
Därför oroas min själ just nu. Det är nu jag som kristen måste ta mitt ansvar. Inte kan man beskylla ett barn för att det inte ordnar sin egen mat, inte ska man då beskylla en nykristen att han/hon inte själv kan ordna med det som han/hon behöver. Tyvärr är det ofta det vi gjort i kyrkan. Vi är duktiga på att annordna möten där ungdomar får uppleva Gud, men det stannar ofta där. Man kan bli kristen genom en upplevelse, men det kristna livet uteblir om allt stannar vid den upplevelsen.
Efter onsdagskvällen är jag otroligt tacksam. Men det är nu det hela börjar. Det är nu vi måste börja göra lärjungar. Endast i processen med att göra lärjungar kan jag se att jag själv är en lärjunge. Det är underbart att få vara barnmorska och se liv födas, men det bästa är att få vara föräldern som tar med sig barnet hem.
Först måste jag bara säga Amen, underbart! :)
Men sen kommer det något annat här :) :
Som du sa, processen är i full gång, och ungdomarna måste hitta sig "en kristen förälder"
Och det kommer dom göra. För som de flesta kristna då... kommer känna ett ansvar (behöver inte vara stort) i sitt liv, att kunna hjälpa han/hon i deras nya liv,med att vara en
lärjunge.
Visst vi själva är lärjunge också, men kanske har ett litet försprång i just det livet, som gör att vi kan förmedela det till andra.
Men också, hitta hjälp och vara öppen för att få hjälp med det ibland, är viktigt.
Man kan inte bara stå själv och tro att man kan ALLT, det funkar inte.
Jag har några ideér som jag kom på nu....
Kan berätta för dej, när jag träffar dej någon gång.
Jag hoppas verkligen att dom kommer hitta "kristna föräldrar". Men det ansvaret ligger hos "föräldrarna" inte "barnen".
Att vi har ett försprång beror på att vi haft en "förälder" som hjälpt oss på vägen. Och det är det vi behöver ge vidare. Och självklart behöver vi hjälpa varandra i detta. Det behövs en hel del "föräldramöten" för att saker och ting ska fungera.
Du får gärna dela med dig dina idéer med mig. Får ta det över en kopp kaffe nån gång.
Näe, precis. Det hos "föräldrarna" att ta ansvaret.
"barnen" har inte något ansvar i de, mer än att se till sig själv.
Det är klart, "föräldrarmötena" är ju viktiga i denna stund.
Nu har man sin tur med att vara en "förälder" =)
so why not, ta chansen. om man själv tycker att man är redo för det.
Jovisst, jag bokar in en kopp kaffe + idéer med dej någon gång.
Idéer är kul och viktigt.
Mycket intressant betraktelse, Adam!
Du slår huvudet på spiken tror jag. Jag tycker mig definitivt se samma symptom i den moderna andligheten, vare sig den sker inom kyrkans väggar eller i former av New Age, dvs. att undanröja själasörjare. Som barn gör man ett våldsamt existentiellt uppror mot "förälder" och säger:"Nej, jag behöver inte din vägledning, jag klarar mig själv". Är det då så konstigt att svenska medborgare i stort upplever andlig förvirring? Förvirring som i sin tur oundvikligen leder till det gamla talesättet "när man slutar tro på Gud börjar man tro på precis vad som helst".
Tack, Adam!
sant, inspirerande och perhört utmanande.
Väldigt bra slutkläm. Det är att föräldrer som är det bästa. Tankeväckande.
