Filosofadam

Det är inte alltid lätt att vara kristen. Tron har ständigt en tendens att hamna i skymundan. Dagarna kommer och går, och varje vecka ser jag tillbaka på alla missade tillfällen - tillfällen som blev bortprioriterade. Och i ärlighetens namn handlar det inte om vilja, utan om ork.
Det är som att detta med tro blir en börda. Men Jesus sa att hans ok skulle vara lätt att bära. Ska jag ta honom på orden, måste det betyda att jag inte alltid bär hans ok - även om jag tror det.

Kanske jag återigen har åkt på viruset religiositet - du vet, då allt med tro känns som arbete. Det är ofta som jag ber bönen "Jag saknar dig Jesus...". För det är lite så jag upplever min tro.

Och detta med att vara kristen kommer tillbaka till att ständigt handla om nåd. Och vem av oss behöver inte nåden för att klara av, vad vi kanske felaktigt skulle kalla för "bara", vardagstron.? Men det är just mitt i vardagen som jag upplever mig vara sökt av Gud, och jag antar att det är också där han vill att jag ska finna honom - gömd mitt ibland den gråa massan av rutiner och skeenden. Det är då jag önskar att Gud kunde harkla sig lite, så att jag insåg vart han sitter gömd.