Filosofadam

Då och då säger ungdomarna till mig att de vill bli nykterister, och så tillägger de - precis som du, Adam. Och när jag tänker efter så har jag nog aldrig egentligen uttryckt min önskan att de ska bli det. Självklart har jag en önskan att ungdomar inte skulle dricka, eller åtminstone dricka mindre, men ett nykter liv är inte något jag begär av dom. Det är ett liv som jag enbart begär av mig själv.

Så när jag nu i helgen återigen fick höra detta från en av ungdomarna, slog det mig att det är precis så det funkar. Mitt liv i kontrast med deras liv skapar och föder tankar och längtan hos dom. Tyngden i det nyktra budskapet ligger inte i de förmanande orden om alkohol, utan i livet jag gestaltar. Början till nykterhet sker inte när flaskan lämnas oöppen, utan när man i fyllan möter en annan typ av livsstil.

Mina tankar skenade direkt iväg till detta med lärjungaskap (att vara kristen, med andra ord), och att det förhåller sig likadant där. Man blir som människa märkt av mötet med Gud - och man vill bli som Gud. Inte bli Gud, eller en Gud, utan bli som Gud. Det är viktigt att se skillnaden. Jesus vandrade inte på jorden och påpekade hur felaktigt människan levde, utan Jesus levde ett liv som i kontrast med omgivning skapade en längtan hos de som mötte honom.

Vi kristna brukar kalla det hela för helgelse. Detta med att bli lik Jesus alltså. Och början till helgelse sker inte när man slutar fela, utan det början när man mitt i synden får syn på Jesus - och säger, på samma sätt som ungdomarna ibland uttrycker det, Jesus, jag vill bli som du...