Filosofadam

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Skälet är enkelt: jag har inte haft tillgång till dator den senaste veckan, eller tid för att skriva om jag nu hade haft en dator. Men nu är vardagen tillbaka som den brukar, och det är dags att sparka igång bloggen för detta året också.

Nyåret har verkligen varit en höjdare. Gud är god, och trofast, det är summeringen av nyårsveckan. Att komma tillsammans med så många härliga människor och ägna dagarna åt gemenskap och bön, är verkligen trosstärkande. Sen har jag fått se hur en sådan gemenskap lämnar avtryck hos ungdomar, och människor som på ett eller annat sätt får ta del av den. Jag ser fram emot ett nytt år, och vad det kommer att innebära. Ett vet jag: det kommer att innebära fortsatt arbete för ungdomar i min stad, och ett fortsatt utgivande av det lilla jag har. Det dyrbaraste jag kan ge till andra människor är min tid. Tiden kan man välja att enbart spendera på sig själv, eller så kan tiden bli ett forum där man bjuder in andra att delta. Nyåret har tydligt visat mig att hur jag förvaltar tiden avgör hur mkt Gud kan uppenbara sig för de människor som finns i min närhet.

Har även läst ut två böcker. Den ena ger jag en rapport om lite senare, den andra tänkte jag skriva lite om här och nu. Jag har läst Evangelium enligt Gunnar, av Knut Tveitereid. Jag sträckläste den, och det visade sig vara en liten lättläst bok med många intressanta tankegångar. En perfekt bok att ge till en ungdom som undrar vad kristen tro handlar om. Men boken saknar det djup som jag själv letar efter när jag läser. Men ibland måste även jag ta tid till att läsa dess typer av böcker, det är vitaliserande för min läsning i stort. Det fungerar lite som när man äter finmat, det är gott och dyrt varje gång, men ibland behöver vi alla gå till donken och köpa oss en meny, bara för att uppskatta det fina lite mer - men också för att lära oss uppskatta det lite enklare alternativet.

Boken är i vilket fall som helst en bok som inspirerar till att leva vardagen, och inte ta allting på största allvar. Och kanske är det så, att när man tar sin kristna tro och Jesus på just största allvar - så är det just vardagen som hamnar i fokus? Stora kampanjer och events till all ära, men det är på ställen som mataffärskön som tron allra mest utmanas till att bli påtaglig. När tusen människor under samma tak tillber Gud är det enkelt att falla in i samma linje, men när den grå vardagen tydligt verkar visa att Gud är långt borta, det är då den kristna tron formas som allra mest.

Och Evangelium enligt Gunnar blir en titel som vänder sig tillbaka till mig och frågar: hur ser evangelium ut när man möter Adam?

Till sist önskar jag alla som jag missat, ett riktigt gott nytt år!