Filosofadam

Som människor måste vi finna en grund att bygga våra liv på. Idag funderade jag på varför jag är kristen, och svaret jag gav mig själv var att jag i historien om Jesus funnit en grund som håller. Jag har ställt Jesus mot väggen, och adresserat mina tvivel till honom. Men jag har inte förmått komma förbi honom. Jesus håller. Alternativa lösningar kommer inte med tillfredsställande svar, utan tvärtom, lyckas de snarare bekräfta vad jag tvivlar på. Därför är min grund det budskap som Jesus kom till jorden med.

Och det budskapet var inte primärt, som många tror, att vi människor, genom att tro, får komma till himmelen när vi dör. Nej, Jesus budskap var att Guds rike (himmelriket) i honom redan har kommit till jorden. 
Vi frestas alltid att förändra ramen för våra liv, istället för att försöka forma våra liv utefter den ram som finns. Resultatet är att allting kan bytas ut och bli ersatt, med resultatet att ingeting egentligen kan vara beständigt. Vi försöker inte bygga på en grund, utan vi försöker ständigt bygga en ny grund. 

Min grund är att Guds rike är mitt ibland oss, och att vara kristen är att försöka lära sig leva som medborgare i det riket. Eller uttryckt på ett annat sätt: Gud dansar, och att vara kristen är att försöka delta i den dansen och följa stegen.

Och detta är det glada budskapet (evangelium), att Guds rike (himmelriket) inte är något som hör framtiden till, utan något som gäller nu och här. Riket arbetar inifrån och ut, det börjar i det lilla, det ödmjukar sig för att tjäna, det viskar idag - för att en dag ropas ut från taken.

Till sist inser jag att det som bäst beskriver min tro kan summeras i denna enkla trossats: "Jesus håller"