Filosofadam

Ibland är man med om att två personer (oftast barn, och kanske fler) kommer springande fram till en, helt uppjagade, för att berätta om någonting spännande som har hänt dom. Oftast får man be dom tala en i taget. Men sen är det bara att luta sig tillbaka och lyssna. Och när man sitter och lyssnar på den ena versionen efter den andra inser man ganska snabbt att deras berättelser inte riktigt stämmer överens. Där den ena säger att det var en gul bil som körde förbi, påstår den andre att det var en röd. Mannen på andra sidan gatan skrek högt säger en, men en annan påstår att han enbart hötte med näven. Och så fortsätter historierna att liksom stämma överens, men ändå inte. Detaljerna skiljer, och berättelsen är kryddad med berättarens egna upplevelser och tolkningar. Visst är detta fullt naturligt? Vi kräver ju inte att barnens (eller vem det nu är som berättar) historia ska vara identiska - det är ju oftast då som vi börjar ana och tro att de kokat ihop något tillsammans.

När jag hör sådana historier berättas så börjar jag alltid att tvivla på sanningshalten i det de berättar. Ingen av de båda berättar hela sanningen, så långt är jag med. Det jag gör är att jag försöker vaska fram, genom att lyssna på de båda perspektiven, vad som faktiskt har hänt. Och så tror jag vi alla gör, eller hur? Men, ett är säkert, vi tvivlar aldrig på att något hänt!

På samma sätt som jag resonerat här över tänker jag mig att man kan resonera kring historien om Jesus uppståndelse från de döda. När vi läser om de fyra olika berättelserna som finns i Bibeln så är det många saker som skiljer de åt. Ett är säkert: de som skrev texterna hade inte kokat ihop någonting tillsammans, utan de delgav deras enskilda upplevelser vid händelsens plats.
Och också när det kommer till berättelserna om Jesus uppståndelse måste jag medge att jag inte kan undgå ifrån att förstå att något har hänt - precis som jag resonerar i fallet med barnen.

Den stora frågan är alltså inte om det hände något den där söndagen i Jerusalem, utan vad som hände. Om man nu säger att vad det än var, så var det inte att Jesus uppstod från de döda: då inte bara menar man att de som berättar själva historien ljuger om huvudsyftet i deras historia, utan att det finns en mer trovärdig sanning i vad som hände.

Så, detta är utmaningen: Om Jesus inte uppstod ifrån de döda, som våra berättare påstår, vad var det då som hände istället som fick dessa att springa in till staden och påstå att det just var en uppståndelse från de döda som precis ägt rum?

Hur tänker du?