En liten stund med Gud
Tror du att man förminskar Gud om man säger att Gud är närvarande där man tar sig tid att tala till honom? Jag själv försöker att tala till Gud (eller be, om man föredrar det ordvalet) så fort jag kommer att tänka på Gud. Och det gör jag oftast när jag slappnar av och inte är mitt uppe i en massa annat. Typ som när jag är på toaletten. Där är det ju lite svårt att liksom vara upptagen med annat, man är liksom fast på toalettstolen vare sig man vill det eller inte. Då brukar jag be. Kanske inte alltid, men ibland. Gör jag då Gud mindre?
Är inte Gud helig och måste jag inte vissa honom en viss vördnad? Då kanske det är opassande att be samtidigt som man skiter? Eller böner i hissen, när det ända alternativet är att läsa säkerhetsföreskrifterna eller att tala med Gud. Eller när man halvvägs in i lunchen på den goda kinabuffén och inser att man inte tackat Gud för maten, och alternativet är att skippa det eller be bönen med munnen full av friterad kyckling.
Är dessa beteenden att förminska Gud?
All religion, och kristendomen inkluderar, verkar ju utåt sett faktiskt mena detta. Varför är det annars så att det mesta i religion går ut på att fixa och dona till de rätta förutsättningarna, för att sedan närma sig Gud?
Men jag kan inte annat än undra om det inte är just det som är att begränsa Gud. Att liksom stänga in Gud i våra ritualer och traditioner. Med det sagt säger jag inte att sådant är fel, men att dessa saker inte får vara det uteslutande sättet för oss att tala med Gud.
När jag tänker efter framstår en helig Gud som är benägen att möta oss mitt i vår vardag, hur stressade eller nonchalanta vi än är, är en Gud som gör sig mindre för vår skull - och på så sätt är en stor Gud, med ett stort hjärta för oss människor.
Det står i Bibeln att när Jesus hänger på korset och ger upp sin anda, och färdas till dödsriket, att förhänget i templet spricker rakt itu. Förhänget som markerade var det allra heligaste befann sig (dvs. Gud), och var Guds närvaro fanns. Vad var det egentligen som hände då? Jag tror det var Gud som helt enkelt hade tröttnat på att enbart på i en liten etta, han behövde lite mer utrymme. Guds helighet, Guds härlighet, Guds närvaro flyttade ut och spred ut sig över den mark där människorna rörde sig och levde på. Hur vet jag detta? Hur ska jag annars förklara att Gud finns på min toalett?
