Dikt

Längtan är allt jag har
När tron sviker
När tro snubblar på tro
Hur hittar jag fram
På en väg utan tecken
Är att vänta, ytterligare ett sätt att tro
Eller är det otrons maskerad,
bland fromhet och fasader
Somliga når målet fort
Andra irrar tillsammans med hoppet
Outgrundliga mörker
När ska du möta ditt ljus
Och förvandlas i skenet,
av dess härlighet
Då gestalten kläs av sin mantel,
får tillträde till sin skapare
I en stund av förunderlig nåd
Där tron kommer att finna sitt hem
Men vägen är lång och mödosam
I ett landskap av endast aningar
Aningar som för mig framåt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0