Det blir aldrig...
Vad skulle bli kvar om jag reducerade ner min tro?
Vad är själva essensen av min tro?
Ibland kommer jag på mig själv med att ifrågasätta mig själv. Det är nyttigt. Det är också jobbigt. Men när man som jag växt upp inom kyrkans fyra väggar (och tusentals trösklar) så kan jag inte hjälpa att ibland undra vad som egentligen är äkta ibland allt bråte. Eller så är jag hemmablind...
Men nej, jag tror snarare på det första alternativet: det finns alltför mycket luftslott i trons värld!
Jag vill i mitt liv få fram själva kärnan i tron, för jag vet att den finns där. Det är bara så mycket annat som kommer ivägen. Så mycket annat som blir kraftdränerande och tar min tid. Jag vill inte lyfta fram viktiga saker, jag vill lyfta fram det viktigaste.
Det är bara det att tiden rinner ifrån mig. Dagarna går, och dom kommer aldrig tillbaka. Det viktigaste blir återigen undanskuffat i en ganska osynlig vrå av min vardag. Och sen när allt det andra - det sociala spelet, de givna uttryckssätten och de fromma åsikterna - sagt sitt, då gör det sig påmint. Smärtsamt påmint.
Och så tänker jag: "imorgon ska det bli annorlunda"
Det blir alltid imorgon. Det blir aldrig annorlunda.
Vad är själva essensen av min tro?
Ibland kommer jag på mig själv med att ifrågasätta mig själv. Det är nyttigt. Det är också jobbigt. Men när man som jag växt upp inom kyrkans fyra väggar (och tusentals trösklar) så kan jag inte hjälpa att ibland undra vad som egentligen är äkta ibland allt bråte. Eller så är jag hemmablind...
Men nej, jag tror snarare på det första alternativet: det finns alltför mycket luftslott i trons värld!
Jag vill i mitt liv få fram själva kärnan i tron, för jag vet att den finns där. Det är bara så mycket annat som kommer ivägen. Så mycket annat som blir kraftdränerande och tar min tid. Jag vill inte lyfta fram viktiga saker, jag vill lyfta fram det viktigaste.
Det är bara det att tiden rinner ifrån mig. Dagarna går, och dom kommer aldrig tillbaka. Det viktigaste blir återigen undanskuffat i en ganska osynlig vrå av min vardag. Och sen när allt det andra - det sociala spelet, de givna uttryckssätten och de fromma åsikterna - sagt sitt, då gör det sig påmint. Smärtsamt påmint.
Och så tänker jag: "imorgon ska det bli annorlunda"
Det blir alltid imorgon. Det blir aldrig annorlunda.
Kommentarer
Postat av: Jona
Det här är ett sådant där skönt inlägg, med inte alltför svåra koncept men igenkänningsfaktorn är sååå hög.
Tack för det.
Postat av: Adam
Varsågod :)
Postat av: Annie
Du är klok du Adam. Tycker om din blogg och att du är stark nog att diskutera trots raddan med respektlösa kommentarer. Fortsätt sà :)
Hoppas allt är bra med dig annars. Kram Annie
Trackback
