Filosofadam

En plats där jag skriver för att veta vad jag tänker...

Smutsiga naglar

Jag har skummat igenom en del av dina texter och kom att tänka på ett citat ur filmen Gothika - "You can't trust someone who thinks you're crazy"

Hur kan man komma igenom det filter som man ser världen genom och visa någon annan varför och på vilket sätt man anser denne vara lite galen? Hjärntvättad? På vissa sätt kanske till och med sjuk?

Jag tror att vi alla är lite galna och jag tror att det är få som skulle kunna undvika att bli stämplad med någon psykisk diagnos. Men jag kan inte hjälpa att fundera på hur det kommer sig att skillnaden på sjuk och religiös är hur man benämner sina röster.



Ta denna kvinnan som ett exempel: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/halsa/rosten-ska-inte-styra-mitt-liv_315028.svd

För mig så har hon samma psykiska hälsa som många av de kristna som "talar med gud", bara att de har ett socialt accepterat namn på sin röst. Eftersom alla är olika och det är individen som skapar rösten så tar sig rösterna givetvis olika uttryck hos olika personer. Jag menar att en av dessa uttrycken är "gud".

Med detta så menar jag inte att alla religiösa är psykiskt sjuka, jag menar heller inte att man är "frisk" bara för att man inte har en psykisk diagnos, men när det kommer till fenomenet gud så finns det ett rätt och ett fel. Bara att olika personer skapar olika sanningar och ser olika former för bevis.



Jag tror att många tror på gud genom en känsla. Jag har känt det jag tror vara samma känsla, upplyftande, varm, kärleksfull. Man känner sig oslagbar. Jag får den genom musik. Människan är bra på att framkalla känslor och hjärnspöken. Du ser något fladdra utanför fönstret och du blir rädd för det du inbillar dig att det är. Du pratar med någon via Internet och blir lite småförälskad i bilden du skapar runt vem han eller hon är som person. I själva verket är det en "vän" som låtsas vara någon annan. Vad som än ligger bakom så är dina känslor alltid äkta. Det spelar ingen roll vem eller vad som framkallar dem, du låter dem växa, du känner dem och de finns inne i dig. Det har blivit bevisat otaliga gånger att dina känslor påverkar dig fysiskt. Du kan bli fysiskt sjuk av att ha för många negativa känslor. Känslor som du skapat själv. Hjärnan är fantastisk och dessvärre ofta underskattad. Jag har lärt mig att på många sätt styra mina tankar och känslor. Det hjälper mig i extremt många avseenden och jag tackar mig själv för mina framgångar.



Men där har du min definition på gud. Där har du hela konceptet av det jag anser att gud är. Människor behöver trygghet. Då skapar man sig en bild av en högre kraft som ger en trygghet. Man tror på det och trygghetskänslan som det ger är överväldigande. Precis på samma sätt som rädslan är överväldigande när du inbillar dig att rörelsen utanför fönstet är en mördare. Känslan är verklig men hotet är inte verkligt. Om du inte gör det verkligt själv, exempelvis genom att stressa upp dig så mycket att det ger dig en hjärtattack. Känslan är Alltid verklig för att det är du som skapar den utifrån dig själv.



Jag förstår att folk kan vara religiösa. Till en viss grad. Jag förstår konceptet med att det är skönt att veta att man aldrig är ensam. Att det finns någon som kommer att ta hand om dig oavsett vad som händer. Jag förstår att det är skönt att älska någon och att vara älskad tillbaka, gränslöst och villkorslöst. Det jag inte förstår utifrån mig själv, är hur folk kan "köpa" det "på riktigt". Hur man genuint kan Tro på det, dag ut och dag in och på sätt och vis viga sitt liv åt det.



Du är inte kritisk om du enbart läser texter skrivna av religiösa. Texter som är skrivna för att de som läser dem skall fortsätta vara trygga i sin tro. Men hur tar man bort det filter som säger att gud är verklig? Hur inser man att det finns miljoner människor som tror lika starkt som dig, men på en helt annan gud. Den typen av tro som du har finns så starkt rotad i så många olika människor och den sprids genom det jag skulle vilja kalla hjärntvätt. Det är inte en tillfällighet att du, som Svensk, är kristen. Det är inte en tillfällighet att random person i ett muslimskt land blir muslim.

Om någon av de gudar som olika människor tror på runt om i världen faktiskt hade vart verklig, hur kommer det sig då att det finns så många olika religioner? Hur kommer det sig att det enda som alla religioner delar, är känslar som det innebär att vara religiös. Tryggheten, säkerheten, "kärleken". Nu vet jag att många kristna hänvisar till den fria viljan, att det stärker tron när man väljer den osv och det tror jag på att den kan göra. "Vi mot dem-mentaliteten" styrker folk, oavsett vad den handlar om.. Men, om man tar bort allt man vet om gud och frågar sig Varför skulle det inte kunna vara lika bra, eller bättre, om alla hade Vetat att gud finns. Om alla i hela världen hade kunnat dela en tro. Då hade det inte funnits några landsgränser. Det hade inte funnits några krig eller någon fattigdom, för alla hade hjälpt varandra. Nu har folk inget intresse i att hjälpa varandra och därför behöver man något för att kontrollera människor. Idag är det ett rättsystem som har vuxit fram ur religion. För gud, som enligt sägen är allsmäktig, hade det vart en smal sak att bara visa upp sig och säga, här är jag. Gör som ni vill, men jag, som har skapat er skulle uppskatta om ni ville följa min väg. Tro mig, det hade haft inverkan på folk! Istället lockar man med himlen, OM du lyder oss och är en god kristen, så kommer du att bli belönad. Efter döden. Självklart finns det ingen som kan bekräfta detta, eftersom man helt enkelt ruttnar när man dör, som all annan levande materia.



Jag är övertygad om att religionerna var ett gammalt system för att kontrollera människor. Det är en gammal typ av lagbok och för att få människor att verkligen lyssna, så skapade man något extra, med vilket man fick människorna att tro att de var underordnade någon annan. Någon som man måste lyda. Gör man det blir man belönad, gör man inte det blir man bestraffad. Man kan väl lugnt säga att det var ett otroligt effektivt system, som idag används mycket inom marknadsföring. De trycker på knappar som aktiverar människors känslor och då vill man köpa deras produkter. Enkelt, effektivt och beprövat.



Ok, detta blev mycket längre än det var tänkt, blev lite engegerad... Sammanfattningsvis så menar jag inte att religion i sig nödvändigtvis är varken dåligt eller skadligt, men när man lyssnar så mycket på sin religiösa ledare att man är villig att skada sig själv eller andra, då är det inte längre oskyldigt. Det finns otaliga exempel runt om i världen där människor har fått offra sina liv i religionens namn. Det står uttryckligen i bibeln att man skall älska gud så mycket att man skall vara villig att ge sitt, eller sina barns liv till gud. Det finns ett väldigt känt exempel där man blir ombedd att offra sitt eget barn för att gud ville "testa" hans tro. När man lägger det på den nivån menar jag att religionen blir direkt skadligt. Alla som någonsin har dött under någon annans händer har gjort det på grund av en känsla som förövaren har haft. Ibland är den känslan skapad av religion, ibland inte. Religion har även räddat många ur missbruk och liknande, hjälpt människor att finna styrka för att leva vidare, eftersom man har något mer konkret att rikta sina känslor mot. Som jag sagt tidigare: Alla känslor är verkliga för den som upplever dem. Vad som får dem att uppleva känslan är möjligen mindre viktigt, men jag vågar säga med en genuin trygghet och säkerhet att gud som gestalt inte är verklig.



Avslutar med en länk om opend mindness. http://www.youtube.com/watch?v=T69TOuqaqXI



Ha en fin dag!

Hej bloggkommenterare!



Jag får alltid något spännande att tänka på genom kommentarer såsom era. Och dagen har varit fin trots en liten ihängande förkylning. Ska försöka mig på att ge respons, och lyfta fram några spontana tankar jag fick genom att läsa det ni skrev. Jag gör det enklast genom att punkta upp det hela. Och jag "klumpar" ihop mina svar till er båda, så får ni helt enkelt sovra bland min respons.



1. (Med tanke på länken om openmindedness) Tror absolut att det från religiösa håll finns en attityd att ateister skulle vara trångsynta, vilket är fel tycker jag. Men jag skulle vilja bemöta det hela från lite olika perspektiv. Ateisten tror att världen är ett slutet system där allt som sker har en naturlig förklaring. När så saker sker där man inte kan finna en naturlig förklaring (för tillfället) så är det trångsynt av "den religiöse" att direkt tillskriva händelsen såsom övernaturlig. Saker sker i vår värld som idag inte går att förklara naturligt men som troligtvis kommer att kunna förklaras i framtiden.

Samtidigt är ateisten även trångsynt genom att göra världen till ett slutet system där det övernaturliga inte får plats. När "underliga" saker sker så kan attityden: detta kommer att kunna förklaras naturlig en dag i framtiden, också vara ett sätt att tillskriva vetenskapen "gudsstatus". Förstår ni hur jag menar?



2. Tron på Gud är oftast utifrån en känsla. Detta skulle jag vilja säga är fel. Det är att utgå ifrån att så fort vi rör oss in i den "osynliga" sfären av sådant som inte går att vetenskapligt bevis - så är det känslor som styr. Jag är själv ingen större känslomänniska utan är i behov av att intellektuellt utmana trossatser. Jag kan nästan säga att jag saknar en hel del "känslor" i min gudstro, och att detta är den största grunden för mina tvivel - som jag ibland har.



2. När det kommer till att göra gudstro till en psykologisk grej, som pågår endast inom den enskilda människan, och likna den med t.ex den länk du gav ifrån SvD, så tänker jag såhär:

Om tron på Gud går att psykologiskt framställa, hur kan vi då säkert veta att tron på att Gud INTE existerar också inte är "enbart" psykologiskt framställt. Resonemanget om att Gud endast kan existera som ett koncept i tanken/fantasin landar om man drar det till sin spets i att ALLTING endast kan existera i tankar och fantasier. Frågan blir: kan vi överhuvudtaget lita på NÅGOT som vi tror på, även vetenskapliga experiment?

Men jag är helt med på noterna att det ibland finns psykiska sjukdomsyttringar och religiösa yttringar som liknar varandra. Men att utifrån det göra Gud till ett "fantasifoster" är alltför onyanserat anser jag.



4. Gudstro, och kristen tro specifikt, är rotad i historien, snarare än i filosofin. Den kristna tron påstår inte endast saker som: Gud finns, det existerar ett liv efter döden. Utan den kristna tror gör anspråk på saker som att: Gud har existerat i historien, han har uppenbarat sig själv mitt ibland oss, och ögonvittnen har skrivit ned sina vittnesbörd.

Detta medför att kristendomen hamnar under den historiska forskningsluppen. För mig personligen har studiet kring påstående att Jesus uppstått ifrån de döda fascinerat mig. Går den påstådda händelsen verifiera som sann och verklig - vad gör vi då med sådan information?

Hänvisar vi till vetenskapen som säger att det är onaturligt/omöjligt att döda uppstår. Eller är vi mindre trångsynta? Eller är kristna rent av lite knäppa som tror att det faktiskt skett?



5. Nej jag behöver inte vara kristen för att vara god. Och jag förstår inte varför jag ständigt möter den förutfattade meningen att jag som kristen alltid gör allting för att Gud sagt åt mig att göra det.

Nu känner du mig inte, och vet inte hur jag lever, och det förväntar jag mig inte heller. Men, jag tror att jag är en person som gör gott utan att förvänta mig att få tillbaka hela tiden.



Och jag har upptäckt att leva ett liv för andra människor gör att jag oundvikligen möter godheten tillbaka. Skulle jag göra gott även om Gud försvann ur bilden? Absolut! Men att ha Gud i bilden är för mig en extra sporre att göra ÄNNU MER gott, så jag finner ingen anledning att ta bort honom ur ekvationen.



6. Vilken skulle vara den största uppoffringen?

Den största uppoffringen en människa kan gör för en annan är i mitt tycke att ge sin tid, sin kärlek, sin bekvämlighet, sin egen agenda och hela sitt liv för att förändra en annans värld till lite ljusare och bättre. Oavsett om personen som gör det är kristen, buddhist, ateist m.m. En god gärning är alltid en god gärning.



Hoppas jag gav er någorlunda svar på frågor och tankar ni delade med er av. Även mitt svar blev ju lite långt så att säga, men det är lätt att bli engagerad.



Allt gott!

Hej. Ser att du raderat mina 10 senaste inlägg.



Du har en stark tro du.

Jag har själv ett öppet hjärta, faktiskt.

Även om jag skojar och skämtar, det är bara en form för argumentation.



Jag har fyllt ett glass med vatten och ställt på bordet bredvid min säng. Kan du be till din allsmäktiga Gud att han gör detta till vin.

Detta skulle inte innebära ett bevis för att Gud finns om jag vaknar upp och finner att vattnet blivit till vin men FÖR MIG hade det räckt för att ge mig tro till att din gud är den rätta, att han är allsmäktig och att bibeln är en trovärdig handbok för livet. Det står be så ska du få!

Jag kommer själv att be om detta också.



Hoppas du vill ställa upp på detta och jag hoppas att du ska kunna få säga till mig "I told you so didnt I!"



Du är en rättfärdig man och dina böner ska enligt bibeln kunna flytta berg. Det står också att de som har den heliga anden ska kunna utföra mirakler genom bön som t.o.m överträffar Jesus mirakler.



Nu håller jag tummarna och ska gå ner på knä och be en seriös bön till Jesus ikväll. Hoppas du gör detsamma.



Om vattnet blir till vin ska jag ta emot Jesus i mitt hjärta och helhjärtat ge mitt liv till honom.

Om vattnet inte blir till vin men delar av din religion fortsatt stämmer, kan det innebära att min odödliga går förlorad.



Lets Pray!

Jag har tyvärr tappat lust att diskutera vidare med dig, då du redan bestämt dig för att raljera över min tro (eller över vad du tror är min tro). Respekterar det du tycker, men det går inte att föra ett samtal med dig. Och om detta är det sätt som du argumenterar för din sak (eller rättare sagt emot min) så är det väl så.



Vill du seriöst dela och reflektera tankar med mig om min tro så gör jag det gärna. Men kan du inte hålla tillbaka sarkasmer och annat avböjer jag att svara.



Är det för mycket att be om det?

Det är din blogg så det är inte för mycket att begära att jag håller tillbaka sarkasmer. På den här bloggen är det du som är moderator och jag vet att jag måste följa dina regler.



Jag kan citera dig på minst 3 ställen i din blogg där du själv skriver att det är bra att pröva sin tro. Dvs ifrågasätta, testa, experimentera.



Och där håller jag med dig, det är viktigt inom religion, och det är viktigt inte vetenskap och filosofi.



Något som är positivt med din tro som grundar sig mycket på skrifter är att denna tro går att pröva, det går att testa och exprimentera.



Det står i bibeln att Jesus förvandlade vatten till Vin och de som har tagit emot den heliga anden ska kunna utföra större mirakler än det. Du har Guds kraft i dig, du kallar dig kristen vilket betyder. "Kristus i mig", du är som Jesus, (inte ofullkomlig) men du har samma ande i dig, guds kraft.



Min bön är inte om fred på jorden, att mina föräldrar ska bli uppväckta från det döda, jag har tagit något som är enkelt för Gud.



Min tro är inte speciellt stark men jag har samma hopp som du. Tron han du, du skrev i ett inlägg att din tro är så stark och du har prövat din Gudstro många gånger, däremot var det bara kyrktron du sliter mycket med.



Så Adam.

Jag sträcker ut min hand och beklagar om jag förlöjligat och hoppas du förlåter mig.



Vattenglaset står kvar på bordet, ska vi be att Gud förvandlar det till vin i natt?



Du har själv skrivit att kristna måste våga ta sig lite skit under naglarna. Att en liten gärning kan växa och något stort kan komma ur det.



Är det för mycket begärt av mig att jag håller dig vid dina ord och håller Gud vid sina?

"Vi behöver som kristna vara beredda att få lite skit under naglarna. Om vi menar allvar med vad vi tror på. Det är lätt att trossatser och böneramsor enbart blir just satser och ramsor. Men ingenting mer. Jag tror att det är enkelt att påstå sig "älska sin nästa så som sig själv", men det är desto svårare att faktiskt göra det. Själv slits jag emellan, på ena sidan mina egna anspråk på sådant jag håller för sant, och på andra sidan det tydliga brist jag ser på att sanning blir konkret handling."

Hej Adam, nu verkar det som du raderat ytterligare ett inlägg.



Får jag först citera dig själv:



Vill du seriöst dela och reflektera tankar med mig om min tro så gör jag det gärna. Men kan du inte hålla tillbaka sarkasmer och annat avböjer jag att svara.



Är det för mycket att be om det?



Mina senaste inlägg var inte sarkastiska eller dissrespect till dig.



Hur ska jag tolka det här?

Du har själv skrivit att kristna människor ibland kan vara lite som att möta Gud när man ser dem i deras vardag.



Men nu känner jag det som du har gett upp på mig.

Adam, var den större människan och be för mig, du är faktiskt den enda som får göra det, eller rättare sagt, be för min situation. Jag orkar inte leva längre och har varit i en väldigt sökande situation väldigt länge, men jag orkar inte kämpa längre

Okej allvarligt talat.



Jag är inte självmordsbenägen.

Men jag ska ju ändå dö någon dag och då går min odödliga själv förlorad.



Det är inte sant när jag skriver att jag inte har tro. För jag har tro, stark tro, men inte den tron du har. Jag ser min tro lite som önskedrömmar.



Bara för att det verkar logiskt för mig behöver det inte överenstämma med verkligheten för 5 öre. Jag har gjort det riktigt lätt för mig själv också, för min tro går heller inte att pröva. Är heller inte intresserad att spridda den till andra människor och behöver därför aldrig hamna I omöjliga diskutioner på grund av den. Den ena applikationen i mitt liv min tro har är igentligen att jag tror det är sunt att va undrande och sökande och öppen. Det är nog mer som en fantasi jag vet med största sannolikhet inte stämmer, men det är min tro och jag mår bra av att ha den :)



Så tillbaka till ämnet.

Jag tror inte vattnet kommer bli till vin, kan t.o.m påstå att jag är övertygad om att det inte kommer ske, för att det ska ske måste jag antingen tilsätta saker till vattnet eller så måste någon som står över fysikaliska lagar inverka. (så ser jag det) Och jag tror inte Gud ändrar fysikens lagar. Det är lagar som inte får och inte kan brytas. Vi kanske inte förstår dem fult ännu så saker kan ske vi inte kan förklara men jag är ganska övertygad om att om vattnet blir till vin så stämmer din tro.



Det är en möjlighet jag är öppen för :)



Denna form för argumentation är för dig, för mig själv och för alla dina läsare mitt sätt att säga till din Gud. If you gonna talk the talk you have to walk the walk!



Sen är det väl lättaste för dig att citera nåt bibelord om att man inte ska pröva Gud och att du tycker diskutionen är trist.



det betyder bara isåfall att din religion inte håller måtet



Om jag ska leva i en relation med någon så måste det i vart fall va en person som lyssnar på mig. Och om jag ska ge tid, pengar och böner till en Gud så får han gärna va delaktig i vår relation.



Vad har jag annars kvar? Tomma ord.



Men som sagt, du behöver inte oroa dig...

Livet är en stor gåva även om för oss som inte tror på din kristna Gud och han är ingen variabel i ekvationen jag behöver. Men om det visar sig att han finns, då lär jag nog ändra åsikt.



Vattenglasset står här i natt också.

Hej igen.



Har inte raderat något mer inlägg, det kanske aldrig nådde ut på sidan??



För att förtydliga: jag uppskattar samtal om tro, jag uppskattar ärliga frågor. Det jag däremot har svårt för är när de svar jag ger bortförklaras genom sarkasmer och dylikt, vilket jag upplevt skett innan på bloggen.

Och jag tror att kristnas försök att besvara frågor (en del riktigt svåra) många gånger blir ansedda som försök till att kringgå problemen osv. Och det kan göra mig lite frustrerad för det är som att tala till döva öron.



Å andra sidan, måste jag erkänna, kan vi kristna ibland ha en förmåga att också slå dövörat till. Och det är inte bra.



Jag har precis som du bett för otaliga glas med vatten, tro mig. Och jag har lika många gånger upplevt att det ändå inte sker någonting. Utifrån det perspektivet är det konstigt att jag kan tro på Gud.



Men, och detta är inget försök att förbise frågan, min erfarenhet är att under och mirakel i det långa loppet gör föga nytta. Jag har träffat många människor som berättat de mest häpnadsväckande berättelserna om tillfällen då fysikens lagar inte gällt, och under skett. Jag har en mamma som borde varit död, men är det inte eftersom tumören "försvann" utan behandling. Vad ska jag (och detta är djupt personligt) tro om en sådan sak? Samtidigt som jag är smärtsam medveten om att de flesta blir inte friska trots alla böner.



Jag tror inte främst för att jag har vattentäta, upplevda bevis. Jag tror, dels pga att jag finner den kristna historien trovärdig och intellektuellt hållbar. Jag tror, för att jag vet den skillnad som tron gjort i mitt eget liv. Jag tror, därför att jag ser att tron gör livet bättre, både för mig och för andra. Hur ska jag bevisa detta för dig? Kom och hälsa på, jag har en extrasäng...



Jag förstår precis hur du tänker kring detta att hitta bevis, för jag är själv likadan, men jag väljer att tro ändå - och bevisen får trilla in på vägen så att säga. Och min tro är inget jag vill sprida till andra som om tron är "en grej" jag har och andra saknar. För mig är tro mitt sätt att se på världen - och hur man ser på världen avgör hur man lever i världen, och hur man bemöter världen.



Alla sprider vi något till varandra, oavsett om vi sätter ett religiöst ord på det eller inte. Sen verkar det vara så att det religiösa förväntas leva upp till mycket mer än det oreligiösa. Jag som kristen behöver alltid "ge bevis" på det jag tror på, men varför behöver inte en ateist göra det??



Men jag ska be att "ditt glas med vatten" ska bli till vin. Min egen erfarenhet dock är att böner sällan ger dom svar man tror dom ska ge. Snarare kan man ibland upptäcka att tro på Gud är mycket mer än att kräva bevis och få svar på böner.



Det är i alla fall min egen erfarenhet.



Förresten, läs C.S. Lewis bok om mirakel, den kan vara intressant oavsett om man tror på Gud eller inte. Den ger en hel del intressanta vinklar

Det är inget annat än positivt att din mamma blev frisk från cancern och en stark tro kan ofta leda människor genom sjukdomar. Det behöver nödvändigtvis inte vara kristendomen men att ha något att hålla fast vid när allt omkring stormar.



Det är igentligen inte så svårt för kroppens immunförsvar att själv bota sig själv från Cancer om jag har lärt mig rätt. Det är bara svårt att få kroppen att förstå att den ska angripa cancer cellerna. Om du tillexempel tar ett organ och transplanterar det in i din kropp och det är FULLT av cancer så kommer ditt immunförsvar reagera och det som hade varit dödligt eller svårt kunde kroppen rensat undan 100% på bara några timmar.



Jag har själv hört berättelser om folk som har bett och sedan blivit botade av cancer. Detta ser jag :



1: Alla som får cancer ber till Gud

2: Kroppen kan faktiskt slå ut cancer och reparera sig själv på kort tid, ungefär som om du har 100 vårtor på foten, du behandlar den ena och irriterar den, när kroppens immunförsvar funnit den första vårtan så har alla försvunnit utan att man hinner märka det själv.



Jag har ju inte läst din mammas läkar rapport men det hade varit intressant. Men mirakler sker inte ofta och när de sker får man vara tacksam. Och det kan jag hålla med om att det går fint att applicera "mirakel" status på det som skedde din mamma även om jag personligen inte tror det var Jesus.



Det finns en känd psykolog som överlevde en dödlig form av cancer. Läkarna berättade att han skulle dö och hade 6 månader kvar att leva. Den här killen hade tagit en hel del LSD och han fick för sig att han skulle åka till öknen och träffa indianer och att de kanske kunde bota honom så han ställde upp på någon Ayahuasca ritual som bestod av några väldigt tunga psykadeliska droger.

Det som sedan sker är att han vaknar upp I ett tält i indianbyn. Golvet är täck av tomma spritflasker, han har total minneslucka och får lära sig att 6 månader har gått sedan han sökte upp indianerna. Han tar sig tillbaka till San Francisco och uppsöker sin läkare som undersöker honom och berättar att av någon oförklarlig grund finns det inte ett spår kvar av cancer i hans kropp.

Den mest logiska förklaringen till var enligt hans läkare att alkoholen skadar cellerna och eftersom de cellerna som var angripna av cancer var svagast hade de dött först. (kan inte verifiera att den här historian är sann) Psykologen heter Dr Richard Bandler, han startade sedan en behandlingsteknik som kallas för NLP och är inte psykologi vad Jesus är för kristendomen. En kul bonus i den här storyn är att han hade bilnycklar till en pick up i fickan när han vaknade upp i indiantältet den dagen. Han trodde att han stulit den och sökte upp butiken som bekräftade att någon med hans namn hade gått till butiken och betalat cash för den.

Här är en historia som inte stämmer:

En mann vaknar upp på sjukhuset efter en svår operation:

Läkaren: Det är ett Guds mirakel att du överlevde operationen.

Mannen: Men doktor, jag är ateist.

Läkaren: Okej, då ska jag uttrycka mig så du förstår. Du hade gristur som överlevde operationen



Det är kanske så att ibland så formas omständigheterna av ens tro. För er familj blev din mamma frisk som en följd av att Jesus sträckte ut en hand och bände på fysikens lagar för henne. För nån annan kanske det var en duktig läkare, att din mamma hade ett ovanligt starkt immunförsvar eller 100 andra förklaringar, mediciner, behandlingsformer eller Gudar.



Men det finns sjukdomar som är irreversibla, med döden som enda utväg.



Du skrev någonting om att vi ateister inte behöver bevisa saker. Hur ska jag bevisa att Gud "inte" existerar. Det är lika svårt som att bevisa att jultomten "inte" existerar.

Det finns många saker jag och de flesta kristna är eniga om. Men sen har du lagt till något, x-faktorn som står utanför det som går att testa, bevisa.



Om gud gick att bevisa skulle nästan alla personer på jorden tro på honom... ungefär som att vi människor har genomgått en process som kallas för evolution.



Så mitt svar till din förfrågan om bevis blir:

Tyvärr Adam kan jag inte bevisa för dig att Gud inte existerar, men om du läser 100 böcker om naturvetenskap så kommer du få "en hel del intressanta vinklar".

Varav den viktigaste är att du behöver inte Gud och kan ta ur honom ur ekvationen.



Skjutsade en psykisk sjuk kille här om dagen, han säger plötsligt. Rösterna är så jobbiga, varför kan de inte tystna, de säger att jag ska sälja min lägenhet och skänka bort pengarna.

Jag tänkte på dig, inte så att du är psykiskt sjuk, du är religiös, det har jag också varit och den lilla viskande rösten finns kvar, men nu är han inte Jesus, utan han är bara nåt som jag vill kalla mitt samvete, eller kanske underjaget för att bli lite freudisk :)



Det måste va svårt för dig att skilja på "dina tankar" och Gud, för de rösterna låter lika dant, eller hur?



Intuition, samvete och egna tankar är inget som försvinner den dagen när du inser att den Gud du har i dig, är inte den Gud som säger till folk hur de ska klä sig och vad de ska och inte ska äta.

Känslan av att bli tvättad ren(renhet) kommer inte från Gud, den kommer från din hjärna. Det finns de som tar droger för att hjärnan ska skapa dessa renhetskänslor och det har visat sig att samma områden som är aktiva under deras förgiftning är desamma som när en religiös person har en religiös upplevelse. Det går att mäta, studera och förklara.



Du har bland annat ett ämne i hjärnan som när du dör kickar igång en otroligt stark upplevelse. Den som har upplevt dessa kemikalier och lever för att berätta om dem talar om att de mött Gud, träffat änglar och färdats genom tid och rum. Precis som ungdomar på rave fester som tar dmt vilket är i princip samma sak. Studier har visat att personer ibland har fått en urladdning av dessa kemikalier av misstag trots att de inte varit döende, dessa personer får ofta psykiska problem eller blir otroligt religiösa. De har ju trots allt mött Gud.

Har de mött Gud på grund av kemikalien eller har de bara haft en stark upplevelse producerad av sin egen hjärna?



Du skriver: "Jag tror, därför att jag ser att tron gör livet bättre, både för mig och för andra."

Det vill jag då kontra med, du har kristen uppväxt, har dålig utbildning och förmodligen är nästan varenda person du känner kristen.



Bra att din tro gör ditt liv bättre, eller bra att du tro det för det är den tron som gör att du producerar känslan av att må bra.

Min erfarenhet är att du kan må bättre av den otroliga friheten att inte vara bunden till Gud.



Jag känner ett större frihet i mina tankar och kan se saker jag var blind för som kristen, dessutom har jag en stolthet i att jag valt mina egna värderingar och inte tagit dem som alla runt omkring mig har.

Må bra eller dåligt kan jag fortfarande göra, för känslor kommer inifrån och vi skapar dom själva.

Det är därför du mår bra av din tro, trots att det är tomma ord. Du blir glad när du tänker på himlen på samma sätt som en muslim, inte för att din tro är den rätta utan för att känslan du skapar är den rätta.

Så jag skulle vilja säga, eftersom jag levt ditt liv, andedöpt, tungotalande, mirakler och härliga stunden med ungdomsgrupper och möten som drar ut i flera timmar med böner och lovsång att:

Pröva mitt liv!



Som kristen ungdom blir det naturligt att välja tron, du väljer tryggheten och gemenskapen och när någon snackar naturligt om en nåt så tar man det för givet och det skapas en tro. Sen följs det av ett beslut och sen är du mer eller mindre fast.



Vill avsluta hela den här blogg diskutionen som varat ett tag med:

Jag har ingenting emot din tro, jag är för religionsfrihet och är glad för din mammas skulle och för din skulle att du har en tro som får dig att må bra.

Men det är lättare att få perspektiv när man distanserat sig från något och kan se en större bild. Grunden till att jag skrivit så mycket är nog att jag kan identifiera mig så otroligt starkt med dig. Statistiskt sett så är det väldigt troligt att jag hade vart I dag där du är I dag, säger samma sak, kämpar med samma argument.



Jag vill bara va sjyst nog att säga: Risken finns att du inser en dag att din tro precis som dina känslor kom från ditt eget hjärta och att du då skäms över saker du gjort, hur du kastat bort tid, saker du inte fick uppleva som ex sex med den där tjejen du var så kär i för att du väntade på den rätta. Risken finns att du inser att du har kastat bort hela ditt liv och då kommer du precis som jag fått göra skämmas och må dåligt för att du spridigt den här tron till nästa generation.



Jag är ingen person som kommenterar och ska diskutera med alla kristna jag finner. Bara dig.

Hoppades att du kunde relatera till mig eftersom jag kan relatera till dig.

Önskar dig lycka till vidare i livet.



Det är ganska uppenbart för mig att du har valt din tro och vill fortsätta tro den till varje pris. Men en dag kanske du är stark nog att ifrågasätta bibeln och då vill jag att du ska veta följande:



Livet är en underbar härlig gåva som man bör göra det bästa av. Alla dina känslor kommer inifrån och de försvinner inte för att du tar bort Gud ur ditt liv. Ditt liv har en mening, vad den är kan du bestämma själv.



God bless you :)