Filosofadam

De finns de som hävdar att viss choklad inte borde kallas choklad, eftersom kakaohalten är alltför låg. När det kommer till kristen tro verkar det vara tabu att påstå att man inte kan kalla något kristet om livshalten är för låg. Vi lever i landet lagom, och även den kristna tro ska i våra liv, om den får tillträde där, helst vara lagom. Åtminstone verkar det så.

Min mening är inte att nu kritisera, utan mer att få lätta på trycket lite. Men jag är trött, trött på att vi ibland Sveriges kristna är så nöjda att vi slagit oss till ro. Vi går till kyrkan på söndagar, och är med på diverseaktiviter som vår församling anordnar. Detta räcker för att vi ska kalla oss kristna, och känna att vi fyllt kvoten av "kristet liv halten". Detta suger. Rejält.

Det finns så mycket i livet som vi kan ägna vår tid åt som är helt legitimt (helt ok) att göra. Det finns ju inget fel i att se en film, sova ut, träffa kompisar och fika, gå ut och shoppa, läsa en bra bok eller lyssna på lite musik. Dessa saker, bland mycket annat, är ju sådant som vi i livet ser som våra rättigheter att styra över. Dessa triviala och enkla aktiviteter är ju vad vi oftast betrakar som "vår vardag".
Men varför söker vi efter att enbart fortsätta få göra det vi har rätt till att göra. Hela vår människlighet ropar efter förändring, vi bär väl alla på en längtan efter något mer? Men vår längtan verkar ha mött en bromskloss i lagomheten, och i värnandet om individens vardagliga rättigheter. 

Jag vill inte ägna min tid åt sådant som jag har rätt till att göra. Jag vill ägna min tid åt sådant som förändrar, som för mig närmare det ropets längtan som jag tycker mig uppfatta både hos mig och min omgivning. Halten av liv behöver förökas. Alltför ofta verkar den enbart förbrukas.

I ljuset av vad som skulle kunna ske om jag gav tid till sådant som är obekvämt, lite "osocialt" eller oattraktivt, så blir min rättighet att ägna en ledig dag åt en film och lite fika något jag allra helst avstår ifrån att göra. Inte, och detta betonar jag, för att det är dåliga saker att göra, utan för att all det andra är i det stora perspektivet mycket mer värt att ta sig tid till.

Kristen tro har alltid utmanat. Inte genom dess anspråk på att Jesus uppstått från de döda eller att Gud finns. Snarare är det mer utmanande för individen att höra att man ska älska sin fiende och ge sitt liv till de man tycker minst förtjänar det. Att korsfästa sig själv har visat sig vara svårare än att korsfästa Gud.