Filosofadam

Roten till allt ont ligger i kunskapen om gott och ont. Varför? Därför i den kunskapen vilar domen. I den kristna traditionen talas det om den förbjudna frukten i Edens lustgård - och att det var när Adam och Eva åt av den frukten som synden klev in på scenen. Sällan talas det om vilket träd de åt ifrån (däremot har man ju alltid diskuterat om det var ett äpple eller en banan de åt). Trädet namnges som källan till kunskapen om gott och ont. Och detta är den förbjudna frukten.

Vid lite närmare eftertanke är det knepigt att förstå varför kunskapen om det goda skulle vara förbjudet. Borde inte denna kunskap vara eftersträvansvärd om Gud vill att vi ska leva ett liv som behagar honom? Men låter man eftertanken ta ytterligare ett steg så förstår man att kunskapen om det onda, självklart också innebär kunskapen om det goda. De båda hänger ihop.

Vi skulle kunna dra slutsatsen att det egentligen inte är kunskapen om det goda och det onda som är problemet, utan i vad denna kunskap resulterar i. Nämligen domen. Med kunskap kommer också ansvar, och med kunskap följer också en position som domare. Detta var vad Gud ville förbjuda oss till att bli, och jag tror att det var för vårt eget bästa.

Vår värld är idag fylld av fördömelse. Precis allting filtrerar vi genom vår egen förmåga att bedöma vad som är gott och vad som är ont. Detta innebär också att vi också sätter och finner värde på allting genom att vi bedömer allting. Hur ofta fördömer vi inte andras beteende enbart för att själva kunna säga: sådana är inte vi - och på så sätt finna vårt egenvärde i att "vi inte är som alla andra".

Vi är alla fast i ett system där vi bedömer och blir bedömde. Vi fjättrar varandra och vi agerar gudar över allt och alla. Det är detta som är synd. Egentligen handlar nog synd ganska lite om att försöka lista ut vad som är rätt och fel (då blir det ju ändå en fråga om att bedöma saker och ting), utan det handlar nog främst om att vi missat poängen med livet som sådant.

Vi jagar efter att finna värde och mening, och vi gör det genom att klassificiera varandra såsom goda eller onda, och saker såsom gott och ont. Allting blir till ett enda stort ekorrhjul där värdet är något vi försöker nå upp till, och förtjäna, genom att göra det rätta och det goda. Jag tror vi behöver stanna upp, vända oss om och inse att värdet inte finns att finna därframme i något som vi försöker att bli, utan det finns att finna i vad vi är - och vad vi är skapade till att vara.

Det är inte vi som sätter vårt eget värde, det är Gud som en gång för alla har sagt vad vi är värda. Korset är ett stort tecken på vad han anser oss vara värda. Nämligen allt.