Filosofadam

Varför tro på Gud?

Frågan är relevant. Dels för att det är en fråga, vars sanna svar ställer oss alla inför ett vägval. Men idag kom jag att tänka på en helt annan anledning till att ställa sig frågan. I dagens Sverige är tro något som väldigt ofta ses som en liten privat hobby. Skillnanden mellan att gå till kyrkan och att gå till bingohallen är inte speciellt stor. Intresse som intresse, skulle man kunna mena lite nonchalant.

Jag får nog räkna mig själv som en som sett insidan av det religiösa etablissemanget. Och min egen strävan har (och är) att mer och mer försöka lära känna även utsidan, för att i längden förstå vad insidan borde handla om. Trenden, eller kulturen, i frikyrkorna idag är att detta med tro är till för att "mysa till" vardagen lite. Ett par tända ljus, en välplacerad myslampa och några fina toner i moll på gitarren, och lägg där till att man ber en bön - ja då har man ett praktexempel på vad tro handlar om. Eller har man det?

Tyvärr verkar det vara så, om man lyssnar in de signaler man får. Kyrkan blir mer och mer ett forum där man går omkring och är välyttrad och säger precis det man ska säga. "Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig" lyder en känd strof i en känd sång. Sådant är enkelt att säga i kyrkan, när man tror på Gud.
Men bilden förändras ganska snabbt när någon ställer sig upp och säger att vi borde släcka myslampan och börja röra oss utåt. Eller när någon säger att vi borde tänka på hur vi lever, snarare än på hur vi formulerar våra trossatser. När detta händer, då blir det liv i luckan.

Plötsligt visar sig det att detta med "att tro" handlar enbart om ens eget förhållande till Gud - alltså det personliga. När tron utmanar verkar det som om att det finns gränser som tron inte ska träda över. En sådan gräns går mellan det privata och det offentliga, till exempel.

Så över till min fråga: varför tro på Gud? Om nu allt enbart handlar om mig själv vad finns det då för vits med att tro, förutom eventuella egna fördelar? Måste vi inte, som kristna, tro att det faktiskt finns en anledning till varför vi behöver tro? Varför skulle Gud dö på ett kors, varför skulle han mana oss till att förändra vårt sätt att leva, varför skulle Gud vilja att vi ber - om allt ändå bara handlar om en privat tro.

Nej, allt detta gör sig bara förnuftigt om det faktiskt vilar ett stort allvar bakom allting. Men när jag tittar på kristenheten idag så kan jag inte annat än undra: vart tog allvaret vägen?