Estland
Är hemma igen efter en vecka i Estland. Jag hade verkligen sett fram emot resan, och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Dom som varit där innan hade kommit tillbaka och varit tydlig märkta av fattigdom och en standard som får vår att framstå som lyx. Skulle jag reagera likadant?
Både ja och nej.
Det går inte beskriva med ord tacksamheten jag känner för att jag är född i Sverige. Hade jag fötts på andra sidan Östersjön hade livet sett annorlunda ut. Jag är tacksam för att jag har det gott ställt. Även om jag inte vältrar mig i lyx så vältrar jag mig ändå inte i brist - vilket många i Estland tvingas göra.
Samtidigt kan jag inte avstå från att känna en viss avundssjuka gentemot de Estländare vi träffade. För det är dom, och inte jag, som äger tacksamheten. I Sverige är vissa saker så självklara för oss att vi aldrig riktigt förstår hur bra vi har det. Det gör att vi tyvärr saknar den glädje och ödmjukhet som fattiga har. När vi klagar på att internet inte fungerar, eller att strömmen går eller att bussen är inställd så att vi måste gå, så finns det enbart några 10-tal mil härifrån människor som är glada om de ens har internet, eller om strömmen fungerar dagen ut eller om de har pengar till bussen överhuvudtaget.
Och det är nog detta som en vecka i Estland ger: perspektiv på livet.
Det är inte viktigt med vilka kläder jag har på mig. Det spelar ingen roll om jag inte kan resa utomlands en sommar. Det är inte hela världen om mobiltelefon går sönder. Nej det är verkligen inte hela världen, det är knappt en bråkdel av världen ens.
Och det är nu som en vecka i Estland ger mig ännu mer: hopp om livet
Det går att förändra en människas liv. Det går att göra avtryck och ge intryck. Och det krävs inte mycket för att göra det. En kram räcker, eller stund i kompisgungan. Och sådana saker ÄR hela världen.
Jag hoppas att jag fått med mig en liten bit av Estland hit till Sverige. Därför att trots Sveriges välfärd så har vi också behov. Vi är också människor. Och vi har alla någon i vår närhet som behöver vårt stöd, vår omsorg och vår tid. Principen i Estland gäller också i Sverige - det krävs inte mycket för att göra något.
Det räcker med en kram även här. Eller en tur i kompisgungan...
Både ja och nej.
Det går inte beskriva med ord tacksamheten jag känner för att jag är född i Sverige. Hade jag fötts på andra sidan Östersjön hade livet sett annorlunda ut. Jag är tacksam för att jag har det gott ställt. Även om jag inte vältrar mig i lyx så vältrar jag mig ändå inte i brist - vilket många i Estland tvingas göra.
Samtidigt kan jag inte avstå från att känna en viss avundssjuka gentemot de Estländare vi träffade. För det är dom, och inte jag, som äger tacksamheten. I Sverige är vissa saker så självklara för oss att vi aldrig riktigt förstår hur bra vi har det. Det gör att vi tyvärr saknar den glädje och ödmjukhet som fattiga har. När vi klagar på att internet inte fungerar, eller att strömmen går eller att bussen är inställd så att vi måste gå, så finns det enbart några 10-tal mil härifrån människor som är glada om de ens har internet, eller om strömmen fungerar dagen ut eller om de har pengar till bussen överhuvudtaget.
Och det är nog detta som en vecka i Estland ger: perspektiv på livet.
Det är inte viktigt med vilka kläder jag har på mig. Det spelar ingen roll om jag inte kan resa utomlands en sommar. Det är inte hela världen om mobiltelefon går sönder. Nej det är verkligen inte hela världen, det är knappt en bråkdel av världen ens.
Och det är nu som en vecka i Estland ger mig ännu mer: hopp om livet
Det går att förändra en människas liv. Det går att göra avtryck och ge intryck. Och det krävs inte mycket för att göra det. En kram räcker, eller stund i kompisgungan. Och sådana saker ÄR hela världen.
Jag hoppas att jag fått med mig en liten bit av Estland hit till Sverige. Därför att trots Sveriges välfärd så har vi också behov. Vi är också människor. Och vi har alla någon i vår närhet som behöver vårt stöd, vår omsorg och vår tid. Principen i Estland gäller också i Sverige - det krävs inte mycket för att göra något.
Det räcker med en kram även här. Eller en tur i kompisgungan...
Kommentarer
Trackback
