Grekland
Under 3 års tid sa jag bestämt NEJ! Det fjärde året fick jag inte säga nej längre. Jag skulle helt enkelt åka med till Grekland. Tiden har kommit för mig att krypa till korset och erkänna mig besegrad - Grekland var helt klart värt resan!
Jag har under alla år tänkt att en resa till Grekland inte riktigt är vad jag behöver i mitt arbete i Oskarshamn. En vecka är ju en vecka ifrån ungdomarna. Och har jag råd med det? Nu har jag så gjort min vecka i Grekland, och jag tror faktiskt att jag hade råd. Och med facit i hand kanske tiden ifrån ungdomarna snarare skapade större inspiration och hängivenhet till ungdomarna.
Grekland blev som sagt en stor inspirationskälla. Att se arbetet som människorna där nere hänger sig åt är beundransvärt. Och jag undrar hur en sådan livsföring kan bli verklighet i Sverige. Ett land som är så olikt Grekland, och som så ofta gömmer undan problemen. I Grekland räcker det med att ta ett steg ut på gatan och du har ett helt arbetsfält framför dig. I Sverige är gatorna tomma och problemen finns bakom stängda dörrar.
Men det ska gå. Medmänskligheten, hängivenheten, överlåtelsen och engagemanget ska växa och hitta fram till dom som behöver det.
När man kommer hem ifrån en vecka i Athen inser man hur bra ställt man har det. Och samtidigt hur fattig man är. Kanske inte om man skulle till och räkna pengar, materiella förutsättningar, facebookkontakter och utlandsresekonton. Men det är väl inte sådant som i längden egentligen spelar någon roll?
Jag gav en uteliggare en påse vindruvor. Jag borde kanske gett mer. Men hans blick gav mig tillbaka lika mycket, om än inte mer. Att det ska vara så svårt att leva ett utgivande liv i ett Sverige som har allt när det kommer till resurser. Vi har allt, men ändå saknar vi så mycket.
Så mycket.
Jag hoppas att Grekland-resan inte enbart blir till ett minne och en upplevelse. Utan jag hoppas att resan är lika levande om ett halvår som den var när den ägde rum. Att intryck får bli till avtryck i livet här hemma i Sverige. Om inte så behöver jag snart åka tillbaka för att förstå. För att verkligen fatta.
Och någonting säger mig att jag i vilket fall som helst kommer tillbaka dit en dag...
