Elvenking
ELVENKING - Red Silent Tides
Förra skivan ifrån Elvenking-lägret (jag räknar inte in den akustiska skivan) var en besvikelse där bra låtar drunknade i försök att stoppa in alla möjliga influenser i musiken. Nu har Elvenking förändrat soundet. Bort med talpartier (förutom vid det inledande spåret Dawnmelting), en massa growl och annat som enbart splittrade låtarna. Red Silent Tides är mer avskalad, mer straight-forward metal.
Denna skiva är egentligen mindre Power Metal, och mer klassisk melodiös hårdrock med folkmetal-känsla. Och jag gillar den nya riktningen de tagit. Låtarna är mer lättlyssnade och tilltalande, utan att för den delen bli alltför sliskiga. Och låtmaterialet är genomgående mycket starkare än på deras senaste alster. Jag finner inte ett enda svagt spår, utan rakt igenom är det en jämn ström av starka låtar. Finns det något att "haka" upp sig på skulle det väl vara variationen - å andra sidan anser jag inte att brist på variation ska ligga i fatet för bra låtar.
Damnagoras sång har förbättrats avsevärt. Han har aldrig varit en sångare jag satt högt upp på listan av favoriter, men han har sin distinkta stil och denna gång lyckas han väl med att förmedla känslor i låtarna och genom texterna.
Favoritspår: Runereader - bjuder på sköna tempoväxlingar, maffig refräng och en god dos folkmetal. Possession - skivans ballad som jag håller för en av de bättre ballader som nått mina öron detta år. Those Days - Elvenking á la 80-tal och det blir lite roadtrip-feeling.
