Tillbaka från Ungern
Efter ett litet, kanske obemärkt?, uppehåll så är jag tillbaka till Sverige och bloggen. De senaste dagarna har jag tillbringat i Budapest, Ungern tillsammans med mina föräldrar.
Tyvärr har jag inte fått bilderna skickade till mig så jag kan inte ge bildbevis på att jag faktiskt varit där. Ni får helt enkelt lita på min trovärdighet.
Är mycket tacksam för dagarna i Budapest. Tacksam för att jag har föräldrar som uppskattar mig och tar sig tid att rasta av mig lite. Budapest var vackert. Magnifika byggnader och statyer. Tror bestämt att Ungern måste ha mest statyer per capita. Är du ungrare är det nog 25% chans att du får en staty efter din död.
Budapest är inte bara vackert. Det är också stort. Lite för stort för att jag på riktigt ska känna mig hemma. Jag saknade landsbygden. De pittoreska grusvägarna som formats fram av häst och vagn. De idylliska caféerna som saknar menyer. Det lugna tempot som får en att tro att tiden går mer bakåt än fortskrider framåt.
Jag är ganska glad över att få bo i Sverige. Man har det väldigt bra i vårt land.
Att spendera tid med mina föräldrar ger upphov till en hel del roliga kommentarer.
Första morgonen vaknar jag av att höra följande mening från mamma till pappa:
"Varför har du lagt dina smutsiga strumpor här uppe bland chipsen?"
Och sista kvällen diskuterar vi vad vi ska göra, varpå mamma enkelt summerar hur en sista kväll i Budapest bör se ut: "Nu går vi och äter, sen går vi hem och klämmer i oss de där bakelserna och sen sover vi!"
Väl hemma, och efter att vi klämt i oss bakelserna sitter vi och äter vinddruvor. Mamma briljer igen: "Ät upp de andra vindruvorna så att jag får slänga påsen!". (Floskelavdelning: Mamma älskar att slänga påsar)
Även pappa uttrycker sig lite roligt ibland:
"Kaijsa, du måste bearbeta detta..." (Floskelavdelning: Pappa terapeuten är i farten)
Jag sa säkert också något roligt, men jag lägger inte på minnet allt jag säger. För mer info om det hänvisar jag till mina föräldrar.
Jag bockar och tackar för en härlig resa. Och ser fram emot nästa resa, var nu den barkar hän emot!
Tyvärr har jag inte fått bilderna skickade till mig så jag kan inte ge bildbevis på att jag faktiskt varit där. Ni får helt enkelt lita på min trovärdighet.
Är mycket tacksam för dagarna i Budapest. Tacksam för att jag har föräldrar som uppskattar mig och tar sig tid att rasta av mig lite. Budapest var vackert. Magnifika byggnader och statyer. Tror bestämt att Ungern måste ha mest statyer per capita. Är du ungrare är det nog 25% chans att du får en staty efter din död.
Budapest är inte bara vackert. Det är också stort. Lite för stort för att jag på riktigt ska känna mig hemma. Jag saknade landsbygden. De pittoreska grusvägarna som formats fram av häst och vagn. De idylliska caféerna som saknar menyer. Det lugna tempot som får en att tro att tiden går mer bakåt än fortskrider framåt.
Jag är ganska glad över att få bo i Sverige. Man har det väldigt bra i vårt land.
Att spendera tid med mina föräldrar ger upphov till en hel del roliga kommentarer.
Första morgonen vaknar jag av att höra följande mening från mamma till pappa:
"Varför har du lagt dina smutsiga strumpor här uppe bland chipsen?"
Och sista kvällen diskuterar vi vad vi ska göra, varpå mamma enkelt summerar hur en sista kväll i Budapest bör se ut: "Nu går vi och äter, sen går vi hem och klämmer i oss de där bakelserna och sen sover vi!"
Väl hemma, och efter att vi klämt i oss bakelserna sitter vi och äter vinddruvor. Mamma briljer igen: "Ät upp de andra vindruvorna så att jag får slänga påsen!". (Floskelavdelning: Mamma älskar att slänga påsar)
Även pappa uttrycker sig lite roligt ibland:
"Kaijsa, du måste bearbeta detta..." (Floskelavdelning: Pappa terapeuten är i farten)
Jag sa säkert också något roligt, men jag lägger inte på minnet allt jag säger. För mer info om det hänvisar jag till mina föräldrar.
Jag bockar och tackar för en härlig resa. Och ser fram emot nästa resa, var nu den barkar hän emot!
Kommentarer
Trackback
