Filosofadam

Jag älskar läger.
Jag skulle nog kunna leva på att enbart hålla läger för ungdomar resten av mitt liv.

Kanske för att jag också älskar ungdomar.
Jag gillar spontana galenskaper. Jag gillar ungdomar som inte riktigt kan följa regler. Jag älskar att ligga och lyssna på hur ungdomar i sovsalen pratar tyst när de vet att de egentligen inte ens ska vara där. Jag älskar när de hämnas efter mina egna bus (fast dom är oftast alltför snälla i sina hämnder).

Sen älskar jag Gud, och tron.
Älskar att dela med mig av erfarenheter och tankar, och faktiskt märka att det finns så mkt i oss människor som behöver bli sett och mött.

Men samtidigt så undrar jag över mycket. Hur delar man med sig av sin tro utan att "tvinga på" för mycket, men samtidigt också vara övertygad om att man faktiskt har något viktigt att dela med sig av. Hur älskar man ungdomar så att de förstår det, och inte bara för en vecka på läger?

Jag hoppas i alla fall att alla ungdomar man träffar, hänger med, skämtar med, skrattar med, delar livet med och bara är sig själv med, kan få ta med sig i livet något som faktiskt betyder något för dom. Jag önskar att de aldrig ska glömma att de är älskade, och inte behöver krångla och förändra en massa. Och att Gud inte är en sur gubbe som bara har en massa regler, utan en sköning som faktiskt menar allvar när han säger att han älskar oss människor.

Mer Gud, mer läger och mer chips åt folket!