Filosofadam

The Gnostic Gospels - De gnostiska evangelierna

Nu har jag precis avslutat min läsning av denna bok. Boken tar, av titeln att döma, upp ämnet gnosticism, och det med utgångspunkt från fynden vid Nag Hammadi på 40-talet då flertalet papyrusrullar hittades.
Huvudfrågan i boken är frågan om religiös auktoritet. Är den kristendom vi idag känner verkligen den sanna kristendomen? Är bilden av Jesus en bild som blivit framvald i historien av de som ägde majoritet?

Jag tycker boken absolut är värd att läsas - men man bör läsa den med lite förkunskaper i ämnet, åtminstone tycker jag det. Dels är den en aningen rörig på sina håll, och är man ouppmärksam (som jag ibland är) så tappar man tråden lätt. Det är inte alltid man förstår vissa partiers relevans. Men det är en bra bok som ger en bra inblick i gnosticismen, däremot en sämre inblick i den övriga kristna fåran, den ortodoxa kristendomen.

Ganska tydligt ser man en skillnad mellan de gnostiska skrifterna och de kanoniska skrifterna. Fokuset i gnosticismen är aldrig egentligen Gud, utan människan. Visst finns det stycken i kanon som upplevs gnostiska och vice versa i de gnostiska skrifterna. Men det stora särskiljandet är grunden, där gnosticismen menar att sanningen finns i oss, vi behöver bara upptäcka den. Ortodox kristen tro menar att sanningen är Kristus, och att vi behöver omvända oss till honom. Därför kan jag personligen inte se att gnosticism och ortodoxi kan vara kompletterande material - något som jag tycker boken försöker förmedla. Smörgåsbord är inte min påse när det kommer till sanning.

Men vad är sann kristendom, och är Bibeln en trovärdig auktoritet när det gäller Jesus? Hade kyrkofäderna rätt? Nej, inte i allt. Men jag har en känsla av att mycket av det vi tycker ser ut som ett rent maktspel i historien, kanske egentligen behöver läsas utifrån ett religiöst klimat helt olikt vårt. Kanske är det därför som de gnostiska tankarna tilltalar oss, för de talar för det individualistiska. Medans den ortodoxa kristendomen talar till individen. Gnosticism kräver ingen omvändelse utan enbart uppenbarelse (gnosis), något som aldrig egentligen blir stötande eller auktorativt. Ortodoxin utmanar jaget, och stöter därmed emot den punkt i oss som vill fortsätta vara den ledande auktoriteten.
Kristendomens historia var kanske många gånger en fråga om vems tolkning av tron som var den gällande och auktorativ. Men kanske den stora kampen handlade om jagets plats i hierarkin, och i ljuset av det så tycker jag inte det är konstigt att ortodoxin får motstånd.

Nåja, nu har jag skrivit fritt. Det blev en annorlunda rescension. Frågorna finns kvar, och detta var inte sista boken jag läser som berör ämnet. Hoppas jag lyckades belysa något i mitt inläg i vilket fall.

För vidare tips på bra källor om gnosticism rekommenderas varm de två första albumena av Avantasia ;)

So long...