Filosofadam

DARK MOOR - AUTUMNAL

Jag såg fram emot Dark Moors nya skivsläpp med stor förväntant. Deras senaste var nämligen en av 2007 års största positiva överraskningar. Men lever Autumnal upp till samma nivå? Nej, det gör den inte, åtminstone inte vid en första genomlyssning.

Denna gång har Dark Moor kryddat på med än mer orkestrala inslag, och tappat lite av senaste skivans medryckande refränger. Låtarna krämar på för fullt med episkhet och svulstighet, istället för, i mitt tycke, satsa på fler "rena" refränger.

Men detta är långt ifrån dåligt, det blir bara en aningens enformigt. Inledningen på skivan heter "Swan Lake" och är ett annorlunda val av öppningsspår, då detta visar sig vara skivans epos, och vad jag anser en perfekt låt att avsluta med. Därefter kommer "On the Hill of Dreams" som är midtempo med alldeles lagom mängd körer och svulst. Följer gör "Phantom Queen" som börjar lovande men mynnar ut i en låt som vill lite för mycket.
"An End So Cold" är skivans bästa spår. Vackert och smäktande. "Faustus" drar igång hastigheten lite, men refrängen är enbart kör, och för lite refräng. 
Andra halvan på skivan lägger mer krut på låtarna. Nu kommer dubbeltrampet igång på allvar. Det börjar med "Don't Look Back" och fortsätter med "When The Sun Is Gone". Två låtar som hör till de bättre på skivan, båda har kanonrefränger. "For Her" känns lite som musikal, och bryter av bra i och med det. 
Sen kommer "The Enchanted Forest" som inte riktigt lyckas, utan känns som lite utfyllnad. "The Sphinx" väljer hög fart, men lyckas inte beröra fullt ut. Avslutande spåret är "Fallen Leaves Waltz" och är ett instrumentalt stycke som börjar och slutar kanon, men mittenpartiet skulle kunna vara bättre.

Som summering kan sägas att Dark Moor lyckas skapa sig ett eget sound, och de står för något av det bättre som släpps inom Power/Symphonic Metal och dess subgenres. Denna gång blir det mer än godkänt, inget mästerverk, fast samtidigt så är det orättvist att jämföra alltför mycket med deras förra skiva Tarot.

Men, och det är inte ett litet men, denna gång har de lyckats ta fram ett av de mest inbjudande skivomslagen på länge - något de inte lyckades med på deras förra skiva.