Frånvarons längtan

Gud verkar vara frånvarande.

Ändå är det närvaro som Gud erbjuder. Det finns en spänning i sökandet efter/närmre Gud. Gud är tyst. Beror det på att jag sällan själv är det?
Gud gömmer sig. Eller är det jag som förväxlat mitt gömställe med ett hem?

"Guds rike är nu här". Jag kan inte låta bli att förundras över Jesu egna ord. Lite senare säger han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen". Guds rike står för paradoxen av närvaro genom frånvaro.
Guds rike finns mitt ibland oss, mitt i den gråa och trista vardagen. Det kanske inte är tydligt, men poängen är heller inte tydlighet.

Poängen är längtan. Guds rike viskar om sin närvaro, det gör sig känt genom dett lilla och obemärkta. Guds rike talar inte till våra ytliga behov, utan till vår inre längtan. Guds rike kan inte fångas, även om vi längtar efter det. Guds rike avslöjar sig bara tillräckligt mycket - för att vi ska fångas av det. Vi känner doften, men vi når aldrig fram till blomman. Vi hör tonerna, men vi lyckas aldrig finna symfonin.

Guds rike, i oss, splittrades av synden. Nu är riket skärvor som vi bit för bit finner. Och varje bit avslöjar mer av helheten, och varje bit ger oss större längtan till att finna nästa. Gud är nära, han är mitt ibland oss, men han är varken här eller där. Utan han är.

Jag är tacksam för hans frånvaro. För mitt i den finner jag spåren efter hans rike. Spår som när min längtan, spår som för mig framåt. Och en dag kommer jag finna symfonin. En dag ska portarna öppnas på vid gavel.


Kommentarer
Postat av: Jona

En stunds trevlig läsning.

2009-01-17 @ 22:56:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0