Filosofadam

Att somna om kvällen innebär att jag lämnar en dag bakom mig, och färdas vidare mot morgondagen. Det är omöjligt för mig att inte summera dagen, att inte väga vad som blev mot vad som inte blev. Jag värderar, och jag hoppas att det skapar förutsättningar för att nästa dag ska kunna förvaltas lite bättre. Nu blir det ju sällan så. Det betyder inte att morgondagen förvaltas sämre, snarare att den förvaltas på ett oförändrat vis. Och så fungerar livet när det har sin naturliga gång – det hamnar alltid i de redan uppkörda hjulspåren. Och allt är väl, så länge det är spår som leder livet framåt.

När jag ser tillbaka på en dag, ser jag allting som blev bra, och allting som blev mindre bra – eller rentav misslyckat. Detta har jag inget problem med. Konkreta saker är alltid lättare att hantera. Det som stör mig, i min värdering av dagen, är att jag också ser det som borde ha blivit. Mellan lyckat och misslyckat existerar en mittfåra av detta abstrakta som det aldrig blev någonting av. Om mitt liv ibland kantrar, beror det på att tyngden av dessa borden har blivit för mycket. Det är inte mina felsteg som för mig bakåt – utan det är stegen som aldrig togs. Jag kliver hellre i klaveret, en inte kliver alls.

Den stora lärdomen för mig handlar om att göra det jag upplever att jag borde göra. Fokuset ligger inte på att undvika att misslyckas, snarare på att undvika likgiltigheten – den förödande apatin; allt detta som trycker ner mig i stolen, och säger till mig ”att det är bäst att sitta kvar”. Men jag vill inte vara en åskådare av livet.

När man tittar i backspegeln är det lätt att konstatera vad man gjort, och vad man inte gjort. Och man ser tydligt konsekvenserna av sina handlingar. Så långt allting väl. Sen kryper insikten inpå – och man börjar skönja att bilden av ”mitt liv” visar mer. I ljuset av nuet kan man känna närvaron av det personliga bordet. Hur hade allt sett ut om gjort det jag borde gjort?

Att ställa frågan förändrar inte vad som skett. Men den kan förändra mitt eget perspektiv på morgondagen – och i längden även förändra vad jag ser när jag blickar bakåt i tiden.