Filosofadam

Kom över en liten bit papper som jag kluddat på. Intressant att läsa vad man själv har skrivit en gång i tiden. Tänkte dela med mig av kluddret. Och när jag tänker efter så kanske jag redan har gjort det på bloggen, för kluddret är - även det - lite stoff till nästa bok.

Tanken med detta kludd är att försöka måla upp ett perspektiv, utifrån var vi kan "förstå" Guds godhet i samklang med världens ondska. Dags för lite überfilosofi helt enkelt.

Sann kärlek:

Utgångsläget är att sann kärlek existerar. Och jag ämnar inte att filosofera vidare på om det utgångsläget är välbefogat eller inte, det får bli till en annan gång. Så för enkelhetens skull - sann kärlek existerar, och den sanna kärleken utgår ifrån, och existerar i, Gud. Om nu detta är vår start, och faktumet att ondska existerar i världen, och påståendet att den ondskan inte är rotad i Gud - då är frågan hur når vi det målet?

Verklig frihet:

Där sann kärlek finns, existerar även den sanna friheten. Det är kärlekens natur att skapa frihet. Den äkta kärleken tvingar sig aldrig på, den tvingar enbart sig själv till att agera och till att älska. Kärleken kräver inte något tillbaka, men den kräver sin egen villkorslöshet. Därför råder det en genomgående frihet i ordets djupaste bemärkelse där sann kärlek råder. Och verklig frihet sätter alltid upp verkliga gränser. Det gränslösa är precis motsatsen till frihet, det är ett område vari frihet saknar sin mening - det finns ju inget att vara fri ifrån, eller fri till. Låt oss leka med tanken att kroppen skulle sakna gränser och kunna göra precis vad den ville. Det fatala är att då skulle kroppen upphöra att vara just kropp. Och om inte kroppen existerar kan den ju knappast kallas fri!

Verkliga val:

Om nu friheten är verklig måste det innebära att det finns en möjlighet till att välja. Den sanna friheten kan inte styra valen, men den måste erbjuda dom. Om en friare, mitt i sitt frieri, skulle tillägga till sin älskade att han/hon endast får, och kan, svara ja. Ja då är det ju inte fråga om något val, eller frieri för den delen heller. Frågan tappar sitt värde och blir fullständigt irrelevant. Alltså: friheten skapar alltid ett utrymme där du och jag kan välja.

Verkliga konsekvenser:

Om valen i all dess natur ska äga en mening måste de också bära fram konsekvenser. Vad är ett val utan konsekvens? Val utan konsekvens är inget val, och de är då obundna till gott eller ont. Återigen kan vi ta exemplet om friaren: om inte den älskades svar får några konsekvenser finns det ingen mening med att ställa frågan och erbjuda valet. Valet skulle enbart vara illusorisk och en parentes som lämnar själva händelseförloppet helt opåverkat. Våra val måste betyda något, även om de betyder smärta.

Verklig skuld:

Och om vi människor faktiskt har verkliga val att göra, och därigenom också orsakar verkliga konsekvenser, då har vi också möjligheten att ställa oss själva under verklig skuld. Att i detta läget skylla på Gud och mena att vi är skyldiga enbart för att han anser oss vara det, är att i själva verket be Gud om att sluta ge våra val konsekvenser, ja att sluta ge oss val, ja att inskränka vår frihet, ja att faktiskt i slutändan be Gud om att älska oss mindre. Men sann kärlek kan inte börja älska mindre.

Verkligt offer:

All verklig skuld kräver ett verkligt straff. En skuld måste återbetalas på ett eller annat sätt. En skuld måste ersättas - och detta kräver kärleken i slutändan. Gud har makten att ta ifrån oss straffet - dock inte skulden. Och det kan Gud göra genom att själv ta straffet, och på så sätt stryka ett streck över skulden. Det är detta som Gud gör på korset: han blir ett med vårt verkliga straff, trots vår verkliga skuld - och han ersätter skuld med nåd.

Verklig försoning/förlåtelse:

Den verkligt sanna kärleken kan heller inte sluta med att älska. Den söker alltså försoning. Det är kärleken som söker och t o m kräver försoning. Inte kärleken hos den som älskas, vår kärlek önskar enbart försoningen. Därför är Guds offer inte enbart vår skulds upphörande, utan också hans väg till att försona sig själv med oss. Förlåtelsen och försoningen är verklig endast för att kärleken är det.

Verklig återupprättelse:

Och om försoningen är verklig på djupet, så är också vår möjlighet till återupprättelse verklig. Och här sluts cirkeln, och samtidigt påbörjas den på nytt, för kärleken ger oss friheten att välja försoning för våra skulder tack vare offret på korset, och vårt val får verkliga konsekvenser, och om vi accepterar försoningen är konskevensen verklig återupprättelse.

Och, mina vänner, det är detta som är verkligt evangelium för vår värld!!