Kvällens lilla fundering
Hur ska man egentligen dra en logisk slutsats från uttrycket "det vore bättre om jag aldrig fötts"?
Hur kan något kunna bli bättre om jag aldrig hade fötts? Det finns ju inget där att förbättra. Vemodet till trots - att man förmår säga något sådant innebär att där faktiskt finns en verklighet som går att förbättra. Det finns alltså ett hopp för den individ som uttrycker detta vemod. Summan av kardemumman är att det är bättre att finnas till, än att inte finnas till - för en människas existens bär alltid på hoppet om att allting kan bli bättre.
Jag tror, att i djupet av den tanken, så har människan redan tappat hoppet om att just hennes egen verklighet skulle gå att förbättra. Tanken med tanken är inte att förbättra individens varande. Tanken är att inte alls är bättre än dåligt. Icke-existensen skulle mitt i det (själsliga?) lidandet vara det enda logiska valet. Smått buddhistiskt influerat, typ.
Däremot tror jag att de flesta (unga människor?) som ger uttryck för den tanken inte menar den riktigt så allvarligt. De testar nog sin tes, överväger att överge hoppet, som ju sägs vara det sista som lämnar en människa...
