Filosofadam

En ständig process i livet, åtminstone i mitt, är att forma fram goda vanor. Att lära sig förvalta tiden rätt helt enkelt. Jag är övertygad om att detta är något av det viktigaste man kan ägna sig åt, och det är något som man aldrig riktigt blir färdig med. Alla har vi något att förbättra och förfina. Och vi måste våga rannsaka oss själva för att se vad och hur det ska gå till.

Goda vanor betyder absolut inte nödvändigtvis att vanorna ska ta tid, kräva mycket energi och vara asketiska. Snarare tror jag att det ligger mycket mer värde i att finna många små, till synes oviktiga, vanor att fylla dagen med. Borsta tänderna är en god vana, men skulle den vana ta 1 timme så skulle den inte längre vara speciellt god. Det är de små sakerna som betyder de stora sakerna i längden tror jag.

För att forma goda vanor behöver man våga se de dåliga vanorna. Det går inte tillföra en massa nytt om man inte avstår från det gamla. Kanske det är detta som är energikrävande - att lära sig nya vanor. När vanorna sedan blivit just vanor kanske de inte alls kräver någon större mängd energi, utan troligtvis skapar de mer energi till annat.

Att lära sig bemästra vardagens små stunder tror jag formar fram en karaktär som håller i alla lägen. Det är därför jag själv kan bli mer frustrerad över att jag har svårt för att stänga av datorn en stund, än för vad jag är att jag inte engagerar mig mer i arbetet för de fattiga i vår värld.

Inte för att de fattiga är mindre viktiga, utan just för att de är mer viktiga.

Nu måste jag dock stänga av datorn, och kanske avsluta detta inlägg lite tidigare än jag trott. Jag har nämligen lovat att äta med en god vän - och min karaktär säger mig att komma i tid till möten med vänner är viktigt, samtidigt som jag är smärtsamt medveten om att min karaktär att påbörja blogginlägg i god tid inte alls är lika starkt utvecklad.

Men då har jag ju något att jobba på.

Fridens!