O me of little faith
O ME OF LITTLE FAITH - Jason Boyett
Har ganska nyligen läst ut denna lilla pocketbok på lite runt 200 sidor. Rekommenderar den. Inte för att den på något sätt ger svar på en massa frågor om den kristna tron, eller för att den skulle vara teologiskt korrekt. Den är nog inte ens politiskt korrekt.
Jag rekommenderar den för att den är ärlig. Och för att om jag aldrig blir färdig med min egen bok så är detta lite av en prototyp på hur jag tänker mig den. Det är alltid skönt att läsa böcker som berättar en historia från vardagen. Rakt och enkelt. Inga krusiduller.
Denna bok kan man summera med ordet tvivel. Precis som titeln antyder. Även om författarens egna resa mellan tvivel och tro har gjorts i det amerikanska landskapet kan jag känna igen mig i mycket. Dels i hur mycket av ens olika tvivel som finns där enbart för att "kyrkan" fick en att tro på ett visst sätt. Tron är ursprunget till tvivlet. Och det första (sunda?) tecknet på att man börjat tro på något är att man i nästa andetag sätter igång att tvivla på detta. Åtminstone är det så det fungerar för mig.
Löftet ifrån Bibeln är ju som bekant "sök och du skall finna". Det intressanta är att versen (läs hela stycket i Matt 7:7-11) förutsätter att det finns något att söka efter. Tro är inget som bara finns, det är något vi finner - och i så fall måste tvivel vara en given följeslagare på den vägen.
Men varför har då kyrkan fått oss tvivlare att känna oss som andra-nivås kristna (eller kanske tredje, femte, tjugotredje osv.)? Av någon outgrundlig anledning verkar tvivel i många kretsar blivit en fråga om anseende. Någonstans på resans gång blev tvivel oförenligt med tro - och ett nytt släkte fariséer föddes.
Därför behövs böcker som Jason Boyetts. Därför behöver jag böcker som Jason Boyetts. För att återigen få öppnade ögon och se det vackra i en människa som tvivlar, det gudomliga i ett liv som söker.
Hej!
Du skriver: ” Någonstans på resans gång blev tvivel oförenligt med tro - och ett nytt släkte fariséer föddes.. (.. ) Matt 7:7-11) förutsätter att det finns något att söka efter. ”
Först och främst,
Den historiska Mashiakh (”Messias”) som det står skrivet om i originalversionen av det som blev redigerat till ”Matteuseusevangeliet” [not 1] hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”. Han och hans efterföljare praktiserade direktiven i Torah [”Moseböckerna”] och för att följa honom måste man praktisera Torah. [not 2].
För att finna vad Ribi Yehoshua trodde och lärde så kan man alltså studera Torah.. I Torah står det att man ska älska Skaparen av hela sitt hjärta och sitt allt och det är inte möjligt om man har tvivel.. Om man har funnit sanningen, så går det också att var övertygad om att man har gjort det. Att hålla för sant att Torah innehåller Skaparens Instruktioner till mänskligheten.
Tvivel är alltså ingen ”given följeslagare” på den sanna vägen. Jag var förut hängivet kristen i mer än sex år, tills jag fann att Ribi Yehoshuas undervisning strider mot kristendomen. Jag hade mina tvivel när jag var kristen; men nu när jag praktiserar Ribi Yehoshuas religion har jag inga tvivel alls om att jag gör det rätta.
Ang. fariséer som du omnämner ovan: Ribi Yehoshua var själv en farisé och mycket av den kritik i originalversionen av Matityahu som han framför var inte till fariséer, utan till en separatistgrupp av hellenistiska boethusian perushim [hebreiskt ord] [3], som redan redigerades till ”fariséer” av hellenistiska redigerare.
Noter:
1: Belägg i denna artikel: http://bloganders.blogspot.com/2010/07/matteus-517-20-i-den-ursprungliga.html
2:Påståenden bevisade på Netzarims hemsida : www.netzarim.co.il
3. Belägg i denna artikel: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/gospel-of-matthew-2316-22-blind-leaders.html
Hej Anders!
Låt oss titta närmare på detta med tvivel.
Du hänvisar till Torah och budet att älska Herren med hela sitt hjärta och sitt allt (vari förståndet har sin plats), och att detta inte går om man tvivlar. Hur tänker du då?
Ser du tvivel som en motsats till tro, eller vad har tvivel för roll i den troendes liv?
Själv ser jag inga som helst antydan att tvivel skulle per automatik innebära hinder för att tro, utan som jag beskriver det, snarare en förutsättning för att finna tro. Men om jag förstår dig rätt är tvivel en omjöjlighet om man ska kunna älska Gud.
Att finna sanningen är inte liktydigt med att finna och förstå HELA sanningen. Och i mitt synsätt finns det alltid mer att upptäcka i tron, det finns rum att växa i. Detta innebär också att det finns rum att tvivla i, och kanske de rummen är just de rum där man sedan växer?? Hur ser du på det resonemanget?
Och till sist: ordet farisé använde snarare som en metafor på ett visst typ av religiöst beteende, inte som en direkt hänvisning till de historiska fariséerna.
