Den goda orättvisan
Tro, hopp och kärlek.
Och störst av dom är kärleken.
Inte rättvisan.
I våra försök att lappa ihop världen, relationer och vår egen självbild är vi ofta ute efter att finna rättvisa. Vi vill hitta syndabockar som förklarar varför saker blivit som det blivit, och finner vi att vi själva är syndabocken vill vi hitta ursäkter till varför vi gjorde som vi gjorde.
Och ekorrhjulet snurrar fortfarande.
Rättvisa är inte det största idealet att sikta emot. Det är kärleken däremot.
Och kärleken är inte rättvis. Snarare är den till sin natur - orättvis.
Kärleken ger utan förbehåll. Den skvätter. Och skvätter. Och skvätter. Den möter både det goda och det onda.
Och den älskar att göra det. Alltid.
I en situationen där människor kräver rättvisa, blir förslaget om försoning, förlåtelse och omfamning inte väl mottaget. Det resulterar i att man säger "det är orättvist, dom förtjänar inte det". Det är sant. Det är både orättvist och oförtjänt. Men så är det också just så kärleken fungerar.
Världen behöver mer av Den goda orättvisan
Det är det enda som till sist hjälper. Och består.
Störst av allt är kärleken.
Än en gång lyckas du, det blir som bäst när du håller nere textmassan och hittar de korta formuleringarna som säger mer än de långa.
Viktiga reflektioner och konstateranden i samtalet som pagar omkring oss om att vi behover formedla en mer rattvis bild av Gud, for att den gammaltestamentliga guden och Gud som bara har en vag - Jesus, till sig ar for orattvis. Men karlek ar inte fluffiga rosa moln och sa levde de lyckliga... Mer och annat an det, och val vard att utforska och praktisera eftersom den ar storre an tron och hoppet, storre!
