I Chestertons anda

Vår värld är en vacker plats.

Vår värld befolkas av vackra människor.

Vi älskar vår värld, och vi älskar varandra.

Det är just därför världen måste förändras. Det är just därför som vi inte får tillåta oss själva att vara som vi är.

För att vi älskar.

Vår värld är inte ett motell vi checkat in på och kan lämna när vi känner för det. Världen är vårt hem som vi älskar mer än något annat.
Vi är inte främlingar inför varandra som vi endast ser i förbifarten. Vi är varandras syskon som delar samma hem.

Hemmets glädje är ett skäl att älska det.
Hemmets sorg är ett skäl att älska det ännu mer.

Kärleken ser på världen från två håll. Det ena ser världen som en fallfärdig kåk färdig att rivas. Det andra ser världen som den stuga vi ska komma hem till om kvällen.
Dessa båda perspektiv gör att kärleken måste hata världen för att vilja förändra den, och på samma gång älska den tillräckligt för att anse den värd att förändras.

Kärleken är inte blind. Kärleken är bunden till detta löfte: att vägra låta den älskade falla sönder. En vägran som endast är möjlig om den är rotad i den totala kärleken. Sann kärlek blir mer och mer bunden, och mindre och mindre blind.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0