Döden

Började året med att åka till Norrköping för att närvara på vår kära Valborgs begravning. Krutgumman blev 96! Det var en lugn och fin begravning med minnesstund. Begravning får mig automatiskt att börja tänka. På allt möjligt som rör döden och livet i ljuset av döden.

Jag kan inte låta bli att under begravningsgudstjänsten fundera på teologiska frågor rörande himlen, döden och livet där efter. Jag verkar vara den enda som för teologin på tal.

När teologin lämnat rummet tar sentimentaliteten över. Då tänker jag på saker som saknad, mening med livet och minnen. Det blir alltid en blandad kompott som landar i frågan: vad kommer folk minnas av mig när jag dött? Troligtvis inte det jag tror är det lilla svaret jag ger mig själv.

Sen är det så dags för filosofin att äntra scenen. Finns det ett liv efter döden? Varför tror jag på en himmel - är det önsketänkande, eller har jag blivit lärd till att tro så? Varför är döden så komplex och tvetydig?

Något jag ändå tycker döden avslöjar är det otroliga värde vi ser hos varandra. Och jag förundras över hur ett sådant värde kan finnas om allt bara blir svart efter dödsögonblicket. Eller är det döden, som på sitt kraftfulla vis säger finito, som skapar en rekyl av värde tillbaka till livet och på det sättet "skapar" någonting ovärderligt som gör ont att mista?

Jag tror på ett liv både före och efter döden. Jag tror inte att en tro på en himmel nödvändigtvis får mig att nonchalera saker på den här sidan döden. Snarare tror jag att just en sådan tro öppnar ögonen så att man ser värden man annars inte såg.

Hur livet efter döden kommer att vara det vet jag inte. Men jag anar att det kommer vara riktigt bra. Livet här och nu är en trevlig stund i sandlådan, men ryktet går att det finns en strand bortom det jag ser, och det gör att rädslan för att lämna sandlådan förvandlas till hopp, samtidigt som sorgen över att jag ibland förlorar en del lekkamrater kvarstår. Men jag kommer möta dom igen på stranden.

Nu blev jag rejält sugen på att se Clint Eastwoods senaste film Hearafter, som behandlar temat.

Och det får summera detta inlägg.


Kommentarer
Postat av: Jona

Ser du Hereafter kan det krocka lite med din egen teologiska uppfattning. Det intrycket fick jag i alla fall.

2011-01-07 @ 21:03:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0