Det goda livet väntar

När jag inte har mycket för mig brukar jag ibland ställa mig frågor såsom: vad är tid och är tid något värdefullt? vad handlar det om att vara människa? hur lever man äkta?
Ibland vill de enkelt formulerade kristna svaren poppa upp i mitt huvud. Liksom påminna mig om den kristna traditionen som jag växt upp. Jag vill inte se åt det hållet. Inte för att svaren nödvändigtvis är felaktiga, utan för att dom så enkelt gör allting så svårt.

Den kristna världsbilden, som på något vis skapar en ram vari mina tidigare frågor i början av detta inlägg kan få sig sina svar, kan ibland göra att det liv man vill leva i glädje blir ett liv i skuld. Jag drömmer om att vara nihilist, eller renodlad egoist, det skulle göra allting så enkelt. Tänker jag ett litet tag. Tills jag tänker ett steg till.

Plötsligt skulle jag ju inte längre ha några större värden att leva efter. Det där med ovillkorlig kärlek. Att glädjas av det lilla, av den omtänksamma livsstilen. Allt det där skulle ju försvinna. För när ingenting är något värt, och när endast jaget är det centrala, ja då blir allt egentligen just ingenting.

Kanske det inte är skuld jag känner, utan den där positiva anden av rannsakan. Som inte vill lära mig att jag har fel i allt, utan enbart lära mig att det goda livet går att leva. Om jag är beredd att kämpa. Det svåra är att i en kamp, en kamp där man ser sin otillräcklighet och sin potential på samma gång, inte bli orörlig av sina tillkortakommanden. Skulden kan få svepa förbi med sin närvaro. Men aldrig borra ner sig i min identitet.

Då har jag förlorat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0