Filosofadam

De finns de som hävdar att viss choklad inte borde kallas choklad, eftersom kakaohalten är alltför låg. När det kommer till kristen tro verkar det vara tabu att påstå att man inte kan kalla något kristet om livshalten är för låg. Vi lever i landet lagom, och även den kristna tro ska i våra liv, om den får tillträde där, helst vara lagom. Åtminstone verkar det så.

Min mening är inte att nu kritisera, utan mer att få lätta på trycket lite. Men jag är trött, trött på att vi ibland Sveriges kristna är så nöjda att vi slagit oss till ro. Vi går till kyrkan på söndagar, och är med på diverseaktiviter som vår församling anordnar. Detta räcker för att vi ska kalla oss kristna, och känna att vi fyllt kvoten av "kristet liv halten". Detta suger. Rejält.

Det finns så mycket i livet som vi kan ägna vår tid åt som är helt legitimt (helt ok) att göra. Det finns ju inget fel i att se en film, sova ut, träffa kompisar och fika, gå ut och shoppa, läsa en bra bok eller lyssna på lite musik. Dessa saker, bland mycket annat, är ju sådant som vi i livet ser som våra rättigheter att styra över. Dessa triviala och enkla aktiviteter är ju vad vi oftast betrakar som "vår vardag".
Men varför söker vi efter att enbart fortsätta få göra det vi har rätt till att göra. Hela vår människlighet ropar efter förändring, vi bär väl alla på en längtan efter något mer? Men vår längtan verkar ha mött en bromskloss i lagomheten, och i värnandet om individens vardagliga rättigheter. 

Jag vill inte ägna min tid åt sådant som jag har rätt till att göra. Jag vill ägna min tid åt sådant som förändrar, som för mig närmare det ropets längtan som jag tycker mig uppfatta både hos mig och min omgivning. Halten av liv behöver förökas. Alltför ofta verkar den enbart förbrukas.

I ljuset av vad som skulle kunna ske om jag gav tid till sådant som är obekvämt, lite "osocialt" eller oattraktivt, så blir min rättighet att ägna en ledig dag åt en film och lite fika något jag allra helst avstår ifrån att göra. Inte, och detta betonar jag, för att det är dåliga saker att göra, utan för att all det andra är i det stora perspektivet mycket mer värt att ta sig tid till.

Kristen tro har alltid utmanat. Inte genom dess anspråk på att Jesus uppstått från de döda eller att Gud finns. Snarare är det mer utmanande för individen att höra att man ska älska sin fiende och ge sitt liv till de man tycker minst förtjänar det. Att korsfästa sig själv har visat sig vara svårare än att korsfästa Gud.

Att diskutera är alltid (nästan) givande. Att tillåta sig själv vrida och vända på sina tankar, och kanske ibland förutfattade meningar, har sin positiva inverkan på att bli fördjupad och tryggare i sin tro och övertygelse. Jag har märkt att för mig ligger det en obetalbar vikt i att få sätta ord på mina tankar. För att något sådant ska ske behöver jag få frågan som väcker tanken till liv. Sen får orden börja strömma fram, och bland dom finner jag tron. Jag liksom snappar upp spår av tro i mina egna formuleringar. Genom att tala hittar jag fotfäste.
Men att finna tro bär alltid med sig att jag även upptäcker otron. Ett svar är som ett mynt: det har alltid två sidor. Den ena sidan kan jag finna vara den grund jag länge letat efter, och då blir den andra sidan den avgrund jag kanske innan inte såg, eller som jag nu desto starkare kan se tydligt.
Min kristna tro har i sin process för att bli starkare medfört att ateismens grundvalar mer och mer blivit bottenlösa avgrunder. Inte på det sättet att jag avskyr dess försanthållanden och flyr ifrån dom, utan snarare är det på det viset att när jag funnit tryggheten och upplysningen hos den kristna tron, så har jag omfamnat den och automatisk då vänt ateismen ryggen.
Att tro är ju inte, för att använda ett ungdomligt uttryck, att dissa en eller flera åskådningar, utan det handlar ju om att man väljer att lutar sin tillit (sin tro) mot den grund man ser håller. Att säga ja måste också innebära, per definition, att man säger nej.

Nu finns det något som ändå gäckar mina tankar, och det är problemet med att se sanningen, men ändå leva som om inget har förändrats. Att upptäcka att ateismen (eller naturalismen, humanismen, eller vilken gudsförnekade ism man nu väljer att namnge) inte leverar innebär egentligen, lättvindigt sagt kanske, att man enbart låter bli att leva som om ateismen var sann. Jag finner inte detta vara speciellt svårt, jag behöver inte ens vara medveten om det för att klara av att göra det.
Tyngden i vad jag menar kanske blir tydlig när vi istället lägger fokuset på den kristna tron (eller monoteismen skulle man kunna säga). Helt plötsligt framträder något som man tror är, i motsats till ateismen, sanningen. Och det sanningen gör är att den, hur starkt och nutida inkorrekt det än låter, kräver till lydnad och förändring. För jag måste ju ställa mig frågan: om nu den kristna tron är sann, ja då innehåller den grunden för livet, och därmed också ett riktlinje till hur jag bör leva mitt liv. Om detta inte låter relevant, vad är det då för relevans (eller vits) med att ens se åt vad den kristna tron påstår?

Varför söka svaren på livets frågor om man nu innerst inne aldrig tänker låta svaren förändra det liv man lever? Om allt enbart blir en jakt efter att finna grund för åsikter, och inte för att finna en språngbräda till en ny livsföring, vad är då syftet med att från början fråga?
Det är därför som jag finner mitt eget sanningssökande så otroligt utmanande, därför att det jag upptäcker är faktiskt sanningen, och i följet även lögnen. Lögnen är inte svår att avstå från att leva efter, precis som det är med ens relation till ett möjligt äktenskap: det svåra är inte att avstå från att vara gift, utan att, när man väl gift sig, leva efter den sanningen att man är gift. Alltså för att förtydliga mitt resonemang: att säga nej till lögnen är inte komplicerat, men att säga ja till sanningen är en utmaning. Det är alltid lätt att leva efter en abstrakt riktning än vad det är att leva efter en konkret linje. Dels för att i det abstrakta kan man inte tala om felsteg, men utefter den konkreta linjen blir varje felsteg desto tydligare. Men också för att där lögnen enbart behöver en ursäkt för att vara nöjd, så kräver sanningen ett gensvar. För Lögnens största önskan är att förbli dold, men Sanningens djupaste längtan är att bli gestaltad.

NHL-säsongen 2009-2010 har nått halvvägs i kalendariumet. Det är dags att jag ger halvtidsrapport på våra kära veteraner därborta i väst. (I vanlig ordning tar jag bara upp de veteraner som spelat fler än 1000 matcher)

Radek Dvorak, 32, FLO - 36/9/10/19/8
Gjorde hattrick i nattens match. Den yngste av de aktiva spelarna som gjort 1000 spelade matcher. Har därav förhoppningsvis en lång karriär framför sig att se fram emot.
Shane Doan, 33, PHE - 43/10/16/26/27
Hade en trög start men har mer och mer börjat producera.
Chris Gratton, 34
Har inte spelat ngt denna säsong och det pekar mot att Gratton lägger skridskorna på hyllan. Kanske redan lagt dom där?
Bryan McCabe, 34, FLO - 42/5/16//21/43
McCabe passerade 1000 spelade matcher under säsongen. Gör ett bra jobb i Panthers, men kanske inte i riktigt storform?
Paul Kariya (återigen enbart för Josefs skull), 35, STL - 38/8/9/11/16
Kariya började säsongen på det sedvanliga bra viset, därefter hade han 11 matcher i rad utan poäng. Han har börjat återhämta sig, men det är en bit kvar till god Kariya-form.
Ian Laperriere, 35, PHI - 41/2/6/8/82
Stabilt, som vanligt.
Rob Niedermayer, 35, NJR - 29/5/9/14/10
Lite skadeproblem, men nu är Robban i full fart igen.
Miroslav Satan, 35, BOS
Har hela säsongen väntat på nytt kontrakt, imorgon är det dags för premiär med Boston Bruins.
Jason Arnott, 35, NSH - 35/12/14/26/16
Har varit lite ojämn under säsongen. Verkar inte gå emot några nya poänghöjder, men alltid där och bidrar.
Chris Pronger, 35, PHI - 41/5/20/25/49
Fortsätter att vara en av NHLs ledande backklippor.
Roman Hamrlik, 35, MON - 37/5/9/14/22
Är stabil. Fick inte hänga med till OS, men han visar ändå prov på fortsatt styrka i defensiven.
Todd Marchant, 36, ANA - 42/6/6/12/20
Det ser ut som det brukar göra för Marchant.
Scott Niedermayer, 36, ANA - 42/4/21/25/18
Karriären har vid flera tillfällen varit på väg att avslutas. Men han har fortsatt, och han håller.
Alexei Kovalev, 36, OTT - 39/11/16/27/24
Började säsongen uselt. Gjore 4 mål senaste matchen. Kanske Kovalev är på g?
Brian Rolston, 36, NJR - 39/13/9/22/8
Målskyttet denna såsong är det inget fel på. 30-strecket är på god väg att nås.
Donald Brashear, 37, NYR - 29/0/1/1/58
Allas vår veteranfighter Brashear ångar vidare. Passerade sin 1000:e match i början av hösten.
Kirk Maltby, 37, DET - 33/3/2/5/28
Har den senaste månaden inte levererat vad han gjorde i början av säsongen. Men doldisen Maltby är fortfarande aktiv i storlaget Red Wings.
Vyacheslav Kozlov, 37, ATL - 41/8/11/19/23
Poängsprutan Kozlov ligger lågt. Behöver höja sig ett snäpp.
Owen Nolan, 37, MIN - 38/10/7/17/17
Hade en stark fjolårssäsong. Samma glöd tittar fram ibland, men inte alltid.
Geoff Sanderson, 37
Inväntar fortfarande att han ska officiellt uttala sin pensionering från hockeyn.
Darryl Sydor, 37, STL - 30/0/6/6/15
Bidrar med sin erfarenhet. Första målet vill jag dock se snart.
Keith Tkachuk, 37, STL - 39/10/14/24/32
Kan mer. Är alltför ojämn. Skulle önska att han hittar över 50 poängsstrecket iaf.
Ray Whitney, 37, CAR - 39/11/16/27/16
Whitney håller en hög ribba med tanke på hur hans lag spelar.
Bryan Smolinski, 38, IHL
Smolinski kör stabilt i IHL-laget Flint Generals. Kanske karriären kommer avslutas där?
Brad May, 38, DET - 29/0/1/1/53
Signade för Detroit i början av säsongen. Kul. Han kanske får göra ett mål för dom innan säsongen är slut?
Sean O'Donnell, 38, LA - 38/1/7/8/37
Killens rekord för flest mål på en säsong är 5... det kan ju gå att slå.
Kris Draper, 38, DET - 40/6/7/13/20
Draper är ovanligt målsugen denna säsong. Fortsätter han i samma tempo blir det intressant. Ännu en av Detroits åldringar som håller i.
Adam Foote, 38, COL - 38/0/5/5/52
Footes nolla behöver spräckas. Men han fortsätter att vara en trygghet i Avalanche försvar.
Doug Weight, 38, NYI - 13/0/7/7/0
Har varit bänkad och skadad i omgångar. Islanders kapten har inte fått det att lossna ännu.
Rod Brind'amour, 39, CAR - 40/2/6/8/18
Har inte alls infriat ngt av det han tidigare visat. Inte ens 20-poängsstrecket verkar vara inom räckhåll.
Nicklas Lidström, 39, DET - 41/1/18/19/10
Har börjat göra poäng nu, men vad har hänt med målskyttet?
Bill Guerin, 39, PIT - 43/13/16/29/28
Fortsätter imponera trots sin ålder.
Teemu Selanne, 39, ANA - 27/14/7/21/14
Började säsongen med en otrolig målkänsla. Sen gick det tyngre. Sen kom skadorna. Han sista säsong kan komma att förstöras av skador. Men till OS ska han. Finlands motsvarighet till Foppa??
Mike Modano, 39, DAL - 28/6/9/15/16
Skadade sig tidigt in på säsongen. Kom tillbaka starkt men har hamnat i en liten svacka för tillfället.
Mathieu Schneider, 40, VAN - 17/2/3/5/12
Skadeproblem under säsongen. Kan detta bli hans sista säsong?
Rob Blake, 40, SNJ - 31/2/9/11/26
Poängformen är inte som förut, men det är ju samtidigt inte åldern heller. Blake har nu hunnit passera 40.
Brendan Shanahan, 40
Efter att sagt upp sitt kontrakt med Devils så kom så det väntade beskedet: Shanahan slutar med hockeyn. NHL har återigen förlorat en av sina mest passionerade spelare.
Mark Recchi, 41, BOS - 40/8/15/23/24
Fyller 42 om 1 månad. Visar stort prov på engagemang. Och kanske han t o m lyckas ta sig över 50 poäng även denna säsong?
Mike Keane, 42, AHL
Fortsätter som kapten i Manitoba Moose. Imponerande att han fortfarande håller karriären igång. 2003-2004 var senaste säsongen han spelade i NHL.
Chris Chelios, 47, AHL
Skrev på för Chicago Wolves i AHL när inget NHL signade honom. Han hoppas fortfarande på att få spela i NHL igen. DET är imponerande. Och det veti katten om karln inte kommer att lyckas med det.

"Citat är odödliga", har jag tydligen sagt vid något glorifierande tillfälle. Och för att leva som jag lär så kommer här lite citat från spridda delar av världen, och angående helt spridda ämnesområden - några helt livsviktiga, andra helt ovidkommande.

"Poets have been mysteriously silent on the subject of cheese"
Ostälskande Chesterton leverar visdom

"If God had really intended men to fly, he'd make it easier to get to the airport"
George Winters är inte nöjd med infrastrukturen

"It isn't necessary to have relatives in Kansas City in order to be unhappy"
Av någon anledning förlade inte Groucho Marx sina släktträffar i Kansas City

"The surprising thing about young fools is how many survive to become old fools"
Det ligger en tragisk sanning i vad Doug Larson säger, eller?

"The first condition of immortality is death"
Man måste våga dö för att få leva för evigt.

"I love being married. It's so great to find that one special person you want to annoy for the rest of your life"
Rita Rudners man måste vara lycklig!

"Regret for wasted time is more wasted time"
Mason Cooley filosoferar

"Almost nobody dances sober, unless they happen to be insane"
Fler nyktra till dansgolvet tack herr Lovecraft

"Why are our days numbered and not, say, lettered?"
När det kommer till citat är Woody Allen odödlig!

"Let not the sands of time get in your lunch"
Ibland måste man njuta av stunden.

"A classic is something everybody wants to have read and nobody wants to read"
...och Twain skrev ju en del klassiker

"As a kid, I knew I wanted to be either a cartoonist or an astronaut. The latter was never much of a possibility, as I don't even like riding in elevators."
Vi avslutar med ord från Bill Watterson, mannen som skänkt världen de visaste av visaste - Kalle och Hobbe!