Filosofadam

Ja då har jag återigen besökt Örebro och genomfört det obligatoriska besöket på café Bara Vara, eller besöken rättare sagt. En mycket kär återförening. Nu var det egentligen inte cafét som var den stora anledningen till besöket, utan det var min bror Isak som bor i Örebro. Men han å andra sidan var en anledning till att åka till Örebro...

På vägen till Oskarshamn svängde jag förbi Västrum och Västervik, platser som jag tillbringade min barndom på vid många tillfällen. Fick mig att återigen minnas (se förra inlägget). Saknade morfar och mormor i helgen. Men det blir ju en återförening även där, fast på andra sidan graven. Det kommer bli en ännu mera kär återförening än Bara Vara!

Plugglivet, som Isak nu lever, både lockar och skrämmer mig. På många sätt är det livet rotlöst, men det är nog allt nytt till en början. Och lite ensamt. Men samtidigt är det tid till att verkligen fördjupa sig i vissa bitar man kanske annars enbart har lyft på locket till. Som kristendomens historia, ett lock jag verkar gå och glänta på lite då och då, för jag hinner inte dyka ner i helheten.

Det har iaf varit en mycket rolig helg. En helg som innehållit mycket intern humor. Det brukar bli så när Isak, Simon och jag träffas. PS kunde inte vara med, vilket var tråkigt. En annan kille dök även denna gång upp, vilket var skruvat surrealistiskt. Och Isak bor med en ålänning och tre grabbar från Kamerun - varav en helt säkerligen är voodoo doktor, åtminstone konspirerar jag och Simon på en sådan historia.

Örebro är en trevlig stad. Punkt slut.

Gud är också trevlig.

Den första av de senaste inköpta böckerna är nu läst. Jag valde att ta mig an Lee Strobels, Vilken Jesus ska man tro på?, och detta är min recension:
Lee Strobel är, skulle jag säga, en populär-författare då hans böcker är lättlästa och smidigt strukturerade för läsaren. Därav är också Strobel en av de få författare inom "genren" som får sina böcker översatta på svenska. Strobel var en gång i tiden ateist men valde att vid sin frus omvändelse till kristen tro, börja undersöka kristendomen sanningsanspråk. Han blev då själv kristen.
Denna bok skulle kunna ses som en fortsättning på hans tidigare bok, Fallet Jesus. Det är i och med flertalet nyaktuella frågeställningar kring Jesus som Strobel valt att skriva denna bok. Boken är uppbyggd av sex kapitel, som alla är intervjuer med olika forskare inom det ämne som kapitlet tar upp. Jag får helt enkelt ge en liten kommentar till varje kapitel i boken.

Det första tar upp frågor kring Jesus historiska identitet. På senare tid har det blivit aktuellt med andra källor än Bibeln som berättar om Jesus, och utifrån dessa källor får man en helt annan bild av Jesus än den klassiska kristna bilden. Kritikerna menar att dessa källor är minst lika trovärdiga, och att kyrkan har försökt dölja dess fakta om Jesus. Om något sådant skulle vara sant så kan vi ju lista ut konsekvenserna - den kristna tron skulle vara byggd på vinklade budskap.
Personligen tycker jag detta kapitel berör intressant frågor, och en hel del svåra. När böcker och media hävdar att det finns fler evangelier som blivit "utröstade" osv. så är det inte självklart att man vet vad man ska svara.  Boken tar främst upp Tomasevangliet, Petrusevangliet, Marias evangelium, Det hemliga Markusevangeliet, Judas evangelium och Jesusskrifterna. Craig A. Evans, som är Strobels intervjuoffer, lyckas på ett tydligt sätt visa att dessa, och andra källor, inte är trovärdiga när det gäller bilden av Jesus. Samtidigt styrker han bevisen för att Bibelns fyra evangelier faktiskt är trovärdiga, och med stark tilltro berättar de om den verklige Jesus.

Det andra kapitel rör frågan om hur Nya Testamentet har förts vidare genom generationerna, och kritiker menar att på vägens gång har manuskripten förändrats - alltför att få fram den bild av Jesus som idag är den kristna trons grund.
Ett intressant kapitel som kastar en hel del ljus över antika skrifter och hur de kopierades och fördes vidare. Framförallt lyckas kapitlet visa att vi kan med stor sannolikhet veta att det vi idag läser i nya testamentet, också är vad som skrevs av dess författare - och inte ändringar och tillägg på vägen.

Tredje kapitlet behandlar Jesus uppståndelse. Har uppståndelsen verkligen ägt rum? Michael Licona heter intervjuoffret denna gång, och han presenterar en bra bevisföring. Genom att ge oss 5 historiska faktum menar Licona att den bästa förklaringen på vad som hände är att Jesus, trots all vår skepcis till under, verkligen uppstod från de döda. Efter dessa 5, för övrigt övertygande faktum, går Licona djupare och analyserar flertalet av de kritiska ståndpunkter som finns inom området.

Det fjärde kapitlet tar upp de ifrågasättningar som hävdar att det mesta kring Jesus är hämtat från andra religioner och kulter som fanns innan kristendomen. T.ex hävdas det att Jesuskaraktären finns även i Mithraskulten och att den kristna tron är en imitation eller till mycket en likhet med flertalet andra kulter/religioner. Edwin Yamauchi, som bland annat är författare till 88 stycken essäer om mithraism, gnosticism och andra ämnen, är den som besvarar Strobels kritiska frågor. Detta kapitel var extra intressant för mig, i och med att jag helt nyligen fick bemöta dessa typer av frågor och fick se en dokumentären Zeitgeist som hävdar den nämnda kritikens ståndpunkter.
På ett tydligt sätt visas det att det mesta av kritiken bygger på bluff eller felaktiga slutsatser. Det hela rör sig snarare om att nyare förgreningar inom olika kulter har hämtat/imiterat ifrån den kristna tron.

Femte kapitlet tar upp frågan om Jesus verkligen uppfyllde de messianska profetiorna. Slutsatsen i kapitlet är tydlig: det finns ingen annan som skulle kunna ha uppfyllt profetiorna, eller som skulle kunna, förutom just Jesus.

Det sista och sjätte kapitlet berör frågor om relativism och sanning, där vi idag ser att Jesus kan vara helt olika beroende på vem man frågar. Paul Copan summerar: "vad vi än tror om Jesus, så påverkar det inte vem han är".

Vad ska jag säga om boken?
Boken lyckas med att förmedla svar på en hel del krångliga frågor på ett enkelt och lärorikt vis. Och jag tycker att det är en given bok att läsa om man vill ha en övergripande titt kring dessa frågor och områden. Strobel lyckas med att ge ett brett synfält på olika forskare, kristna som icke-kristna. Däremot skulle jag tycka att han borde intervjua några av de icke-kristna lite mer på djupet, i denna bok dyker de endast upp som tillfälliga citat - som fungerar som utgångspunkt i bokens intervjuer. Sen tycker jag alltid att det är lite svårt att ta till sig historiska svar, jag har nämligen ingen möjlighet att kolla upp trovärdigheten. Det handlar till sist om att försöka få flera perspektiv på samma frågor och väga sannolikheter och få tilltro till forskares slutsatser.

Nästa bok för läsning blir Elaine Pagels, De gnostiska evangelierna. En bok, vars författare, jag vet inte drar de slutsatser som de ovannämda forskare gör. Blir intressant...

Vad vill du bli när du blir stor?

Denna fråga har nog de flesta av oss fått svara på någon gång i livet. På sistone har frågan blivit allt knepigare för mig att svara på. Dels för att jag redan är stor, och följdfrågan blir då: blev jag det jag ville bli? Och dels för att jag inte riktigt förstår frågan. För min egen del känner jag inte ett behov av att kunna ge ett svar, för jag tycker frågan många gånger inte ger utrymme för sådana svar jag har att ge.
En mycket mer intressant fråga för mig är: Vad är jag just nu? Fylls mina dagar och används tiden till sådant jag kan med gott samvete se tillbaka på när sömnen står för dörren? Det diplomatiska svaret är både ja och nej - och även ett lite "vet inte". Någonstans verkar det som om vi alla har en tankekultur där vi tänker "nog är gräset grönare på andra sidan". En tanke som hindrar ifrån att bli tillfredsställd.

Jag försöker mer tänka mig i banor såsom "vad tycker jag om att göra?" och "gillar jag det jag ser?". Jag gillar att skriva, även om jag alltför sällan gör det. Jag gillar att läsa, men jag läser ibland hellre för mycket än noga. Jag gillar att försöka förstå, trots att jag aldrig riktigt kan släppa vissa frågor trots svar. Jag gillar människor, även om jag innerst inne är en ensamvarg. Och låter jag allt detta blandas samman och låta något luttra fram, ja då tycker jag att författare verkar vara det jag borde bli när jag blir större.

Jag önskar leva ett liv där pennan och bladet aldrig är långt borta, och där det alltid står en ny bok på led att bli läst. Men jag önskar också leva ett liv där pennan låter sig vila när någon knackar på dörren, och där boken får återupptas vid ett senare tillfälle. Låt mig få drömma om ett sådant liv och en sådan värld, det är nog enda vägen till att det en dag ska kunna bli verklighet. Frågan som jag ställde i början av detta inlägg passar inte mig, för frågan vill få mig att passa in.

Vad sysslar du med, frågar människor?
Jag fikar. Jag bjuder ungdomar på mat. Jag kör gokart. Jag spelar skitgubbe och jag hänger vid pressbyrån.
Alltså vad jobbar du med, frågar de igen?
Och jag får repetera allting igen...

Identiteten verkar alltför ofta handla om en titel. Men jag upplever att identiteten visar sig i vad jag gör och hur jag gör det. Och vad vill jag bli när jag blir stor? Jag är den jag är, och jag hoppas att jag även är det i framtiden.
Är det ett (bra) svar på frågan?